Wow! Jerry Williams! Jag var ju lite besviken förra veckan så nu måste jag bara skriva några korta rader om gårdagens avsnitt! Så skön han är, så ödmjuk och proffsig. Nej, jag tycker nog ingenting kan jämföras med första säsongen, men det kan heller inte förväntas. Sex avsnitt fyllda av Nashvilles magi och det kan man inte upprepa eller fortsätta med hur enkelt som helst. Men äntligen fängslade Jills Veranda igen i all sin enkelhet måste jag säga, för det hände inte så mycket speciellt, men Jerry fick till atmosfären och smälte in totalt. Så berättade han ju också hur mycket han älskade den amerikanska musiken, om än inte så mycket annat over there. Jaja, jag tänkte inte gå in närmare på det.
»Jag fattade aldrig vad han sa, han hade sån dialekt. Men vi stod och surra länge.«