Det var TV-serien Nashville som fick mig och min familj att åka till Nashville förra hösten för att uppleva allt vi sett och hört i serien i verkligheten. Med säsong 1 av Jills Veranda peppade vi oss inför resan, och säsong 2 använder vi nu oss av för att bota abstinensen, men inte vet jag om det fungerar eller om det kanske har motsatt effekt?
I veckans avsnittet kom pop-fenomenet Veroncia Maggio på besök och fördomar och förväntningar presenteras tidigt – pick-ups, stora skägg, syltor och whiskey shots. Country är synonymt med töntigt, typ dansband med cowboyhatt, enligt Veronica. Det är inte konstigt att Jill tänker att hon måste anstränga sig för att få Veronica att upptäcka det som finns under countrymusikens yta, det som man inte ser vid första anblicken. Men ska jag vara ärlig så tycker jag nog att det Jill visar upp i det här avsnittet är just det ytliga och vardagliga. Inte för att det gör mig någonting, jag gillar det banala, men jag tittar ju också för att se bortom det där, saker som jag inte riktigt visste eller kunde mycket om. 
Att promenera längs Broadway och mitt på ljusa dagen dyka in på en bar, i det här fallet Layla’s, och lyssna på live musik är ju så Nashville. Honky tonk-låten vi hörde var väl just av det glättiga, vardagliga slaget, trevligt för stunden, men inget som gjorde djupare avtryck, även om många legender är kända för just den här stilen och det verkligen finns vansinnigt mycket under ytan. Att sen åka till Santa’s pub och sjunga karaokee var i och för sig hur coolt som helst, men fortfarande får vi se det ordinära, det vi känner till. Vad var det hon sa Veronica? Stora skägg, syltor och whiskey shots… Check!