Fjärde filmen i Hunger Games-serien är från 11 år på bio. Det kan ju lura oss att tro att det är en barnfilm. Det är det inte. Det var nog länge sen jag såg en så grym och vidrig krigskildring, lätt maskerat som science fiction. Lätt maskerat som ungdomsfenomen.
Först: Det var första gången för mig i en IMAX-biograf. Jag tänkte: mer sci-fi än så här har jag aldrig upplevt. Det är en stor välvd, halvt genomskinlig skärm, där stora högtalare kan anas bakom. Det är bekväma säten och gott om benutrymme. Det är en skärm som gjord för att se bombastiska äventyrsfilmer med mycket explosioner och djärva kameraåkningar. Jag undrar vad det kommer göra med filmutbudet? En bekant på facebook undrade om det var värt att pröjsa 200 kr för en biobiljett för. Jag svarade: Ja, i alla fall första gången. Let’s face it, det är sjukt coolt. Jag har fallit för IMAX-monstret, och herregud vad jag vill se Mad Max här, varför får jag inte se Mad Max i denna biograf?