För de flesta är nog Christina Lindberg bortglömd eller okänd. Under en tid på 1970-talet var hon en av de mest kända svenskarna. Hon var utvikningsflickan och skådespelerskan som personifierade det som kallades den svenska synden. Hennes utvik i de olika porrtidningarna gjorde hennes superkänd i Sverige. Detta var under en tid som de tidningarna kunde ha en upplaga på över 100 000 exemplar. Det tog henne vidare till en karriär som skådespelare.
Idag är Thriller – en grym film en kultfilm som hittar nya fans hela tiden, tack var Tarantino.
Filmerna hon gjorde var sågade svenska exploitationfilmer, lågbudgetaction och filmer som skulle sälja på att Lindberg visade brösten. Förmodligen hade hon fortfarande varit bortglömd för de flesta om det inte varit för Quentin Tarantino och hans två Kill Bill-filmer. Uma Thurmans rollperson i de två filmerna är inspirerad av Christina Lindbergs roll i Thriller – en grym film från 1973 (bilden ovan). En rape and revenge-film som då sågades och floppade. Ingen förstod den. Idag är det en kultfilm som hittar nya fans hela tiden, tack var Tarantino.
K specials dokumentär om Christina Lindberg, som är gjord av kulturjournalisterna Ika Johannesson och Jane Magnusson, tar oss tillbaka till 1970-talet. Det är ingen djup skildring av epoken, men det gör inget. Det är i stället fokus på Christina Lindbergs historia. Hur hon hamnade i den världen och hur hon ser på sitt liv nu. Hon ger ett intryck att vara lite stolt över sina filmer och skäms inte över utviken. Det är närmast befriande att hon försöker lyfta upp filmernas kulturella status istället för att skämmas över dem. Lindberg är själv speakerröst i filmen vilket förstärker känslan att detta är hennes berättelse och ingen annans.
I nutid åker Christina Lindberg runt på olika konvent, mässor och filmfestivaler för att prata om sin filmkarriär och framför allt då om Thriller – en grym film. Christina Lindberg har väldigt mycket att tacka Tarantino för att hon inte är bortglömd idag. Hennes filmer från 1970-talet har hittat en ny ung publik som gärna betalar en slant för att få en hennes autograf eller höra henne svara på några frågor.
Jag är lite svag för den här typen av berättelse från den svenska populärhistorien. Personer, filmer och epoker som är kulturellt skamfilade, smutsiga och saknar all form av kulturell status. De tillhör inte subkulturen och de är heller inte mainstream. De är bara vid sidan av allt annat. De tillhör den skamfilade bortglömda populärkulturen, men som har en förmåga att uppnå status och upprättelse långt senare. Det är inte tack vare statliga kulturinstitut eller filmbolag som det här har bevarats. Utan det har istället fans och entusiaster sett till. Det är först senare som den här kulturen bjuds in i de finare salongerna. Numera visas den svenska synden upp på museum. Inte för länge sedan var den omoralisk och kulturellt förkastlig. Christina Lindberg skulle dock aldrig bli inbjuden till Stjärnorna på slottet. Hennes historia har inte blivit skildrad. Där fyller den här filmen en funktion, som ett hedersamt och respektfullt personporträtt av en svensk kändis som har befunnit sig lite vid sidan av och som höll på att bli bortglömd.
Magnusson och Johannesson har också varit med bakom kulisserna under inspelningen av Christina Lindbergs comeback-film Cry for Revenge, vilket är en fristående fortsättning på Thriller – en grym film. Här blir jag lite frågande och nyfiken. Vad hände med den filmen? Inspelningen har några år på nacken nu och den borde varit färdig för länge sedan. Tog pengarna slut? Det är dåligt med ledtrådar på nätet. Jag önskar att man faktiskt tagit upp hur det gick med den. Det hade varit kul att veta och jag hade gärna sett den.
K Special: Christina Lindberg finns att se på SVT Play fram till midnatt. Återpublicering från 2 oktober.