Okej, för dig som inte fått nog av alla skräckantologier, det har ju varit en del på sistone, kommer nu kanske den bästa av alla sedan Halloween-skräckisen Trick 'r Treat – som höll det förra rekordet – Tales Of Halloween. Även här laboreras det alltså med skräck kring Halloween. Tio regissörer och tio filmer. Och nästan allt är bra, därmed inte sagt att allt håller högsta nivå, men det är en häpnadsväckande kongenial samling hemskheter vi bjuds på, där även formgreppet känns berättigat.
Tales Of Halloween är kul. Men ännu viktigare, den skrämmer pumpaköttet ur pumpan och återupplivar därmed den sedan länge falna genren: skräckkomedien.
Hur kommer det sig förresten att det är så lätt att göra bra film som utspelar sig på Halloween? Utöver den självklara Halloween finns det en hel uppsjö av filmer vars fundament grundas i just den här högtiden. May, Ginger Snaps, Donnie Darko, The Guest och Hellions. Det finns hur många som helst. När kommer den första svenska Halloween-filmen förresten? (Eller har jag missat något?) Konceptet kanske funkar här också och vi kan få kul skräck även här i Sverige!
Och Tales Of Halloween är kul. Men ännu viktigare, den skrämmer pumpaköttet ur pumpan och återupplivar därmed den sedan länge falna genren: skräckkomedien. Å andra sidan är det ju svårt att misslyckas då regissörslistan rymmer namn som: Paul Solet, Neil Marshall, Darren Lynn Bousman, Lucky McKee plus många fler.
Svårt att säga vilken som är bäst, men jag är rätt kär i Adam Gieraschs Trick där en samling gräsrökande barnmördare »trakasseras« av en samling kortväxta, utklädda, hämnare. Eller Lucky Mckees Ding Dong där en man upptäcker att hans fru är en häxa som äter barn. Eller varför inte Darren Lynn Bousmans The Night Billy Raised Hell om djävulen själv och hur mycket han hatar att få ägg kastade på sitt hus …
Men som sagt, alla episoder är bra och är det någon episodfilm som förtjänar att betygsättas utifrån dess helhet, och inte per film, så är det Tales Of Halloween.