Så mycket bättre har blivit en svensk musikintradition. I år deltar följande artister: Niklas Strömstedt, Lisa Nilsson, Andreas Kleerup, Ison och Fille, Sven-Bertil Taube, Jenny Berggren och Miriam Bryant. Här är TVdags betyg på tolkningarna.
Sven-Bertil Taube: Förlorad igen
Linus: Det är svårt att inte gilla Sven-Bertils tjusiga version och hans pondus ger låten mer tyngd än den har i originalversionen. Framför allt får texten mer framträdande plats. Sven-Bertil gör det han är bäst på, och det är gott nog för mig.
Betyg: 3/5
Sara: Han hade mig redan vid »Niklas-Niklas-Niklas-Niklas«-röstuppvärmningen i morgonrock. Så härlig! En fantastisk textuttolkare – men jag föredrar faktiskt originalets lite släpigare tempo. Jag gillar melodramatiken i Strömstedts version, och den kommer inte riktigt fram här. Fina stråkar dock.
Betyg: 3/5
Mattias: Svenne-Berra är kalashärlig som alltid, men det känns nästan som att han är för angelägen att komma i gång här. Inte riktigt i fas med melodin hela tiden, även om det är en riktigt tjusig version (gillar verkligen den klezmer-aktiga fiolen).
Betyg: 3/5
Björn: Jag har haft en soft spot för Sven-Bertil sedan barnsben. Sveriges stiligaste man, dessutom med en pipa av guld. Ingen pratsjunger som Svempa. Men jag erkänner, en av pinnarna i betyget går till Sven-Bertil, inte tolkningen.
Betyg: 4/5
Ison och Fille: Tänd ett ljus
Linus: Rapduon är uppenbart nervösa och tagna av stunden, men det gör inget för deras version av denna uttjatade julklassiker är så snygg och hittig att de nu bara kan gasa på i kommande avsnitt. Dessutom ersätter de originalets banala text med en raptext fylld av svärta och smärta. Det ger den ett djup som bara gör den bättre. Troligtvis kommer de jämte Miriam Bryant stå för säsongens största hits.
Betyg: 4/5
Sara: Stabil insats men det lyfter aldrig riktigt. Miriams reaktion på att det var Niklas som skrivit låten trumfade den nya versionen. Jag ser mycket potential i de här två den här säsongen, men än känns det lite trevande.
Betyg: 3/5
Mattias: Det generella problemet med det här avsnittet är ju att Strömstedt är en rätt begränsad låtskrivare. Det är svårt att göra guld av kattguld liksom. Ison och Fille kan det här med att stöpa om uttjatade, översentimentala, svenska popklassiker, de gjorde exakt samma sak med Mauro Scoccos »Sång för de ensamma« tillsammans med Petter för några år sedan, men här har de helt enkelt svagare grund att stå på. Dock: de är fruktansvärt bra på emo-rap, Isons rader om tomheten under julgranen ger ju en rejäl klump i magen.
Betyg: 3/5
Björn: Släp-rap är inte min grej. Känner bara: Sjung på beaten, inte runt det. Bra text! Det ska bli spännande att höra om de lade pom-pom-grejen så extremlågt även i studion. Bäst med låten var Miriams stora ögon när hon fick reda på att Strömstedt varit med och skrivit Tänd ett ljus. Guld-tv.
Betyg: 3/5
Jenny Berggren: Om
Linus: Ace of Base-Jenny var det utropstecken i årets startfält som jag blev mest glad över. Främst för att Ace of Bases låtkatalog skriker efter nya tolkningar och för att det finns en riktigt juicy story bakom bandets upp- och nedgångar. Jag har dock haft noll förväntningar på Jenny Berggrens egna tolkningar. Kanske är det därför jag blir positivt överraskad, både över Jennys riktigt starka sångröst, men också den totala omvandling hon gör av den här trudelutten. Den får ett drama och en nerv som balanserar mellan de överteatrala och det suggestiva.
Betyg: 3/5
Sara: Börjar väääldigt skakigt. Hurra för tonartshöjning! Men det känns så daterat. Om hon ändå hade kört den på svenska? Har vissa radiohitvibbar, men den engelska texten svänger inte.
Betyg: 2/5
Mattias: Här hör man skillnaden mellan genuint begåvade artister och, well, Ace of Base. Sven-Bertil och Ison & Fille kan göra halvdana insatser med svaga original och ändå nå upp till en anständig nivå. Det här låter som den allra mest utslätade och anonyma nittiotals-soulpoppen - tänk Tasmin Archer och Des'ree - och även om det är tilltalande att hitta något hippt i det så är vi inte där riktigt än. Dessutom sjunger hon, åtminstone inledningsvis, betydligt sämre.
Betyg: 1/5
Björn: Inte ens när Jenny gör Anni-Frid-squinten har hon mig. Jag är genuint ointresserad och kan inte säga om det är Ace of Base-kopplingen eller det tvångsmässiga i att sjunga på engelska… Sjung på svenska så snackar vi.
Betyg: 2/5
Miriam Bryant: Sista morgonen
Linus: Egentligen är det löjligt att en artist som bara släppt ett album och en EP, och som knappt har haft en regelrätt hit, får vara med i programmet. Men efter första avsnittet skiter jag i det, för Miriam gör premiärens tveklöst bästa version. Det är modernt, passionerat och fruktansvärt bra. Miriam gör det Amanda Jenssen försökte göra förra året: hon gör egensinniga tolkningar som känns äkta och inte poserade. Att hon dessutom är fruktansvärt charmig, naivt ungdomlig och svär som en sailor on leave gör att hon kommer få det största genombrottet programmet har sett sedan Petra Marklunds framfart i första säsongen.
Betyg: 5/5
Sara: Jaha, här står skåpet? Jösses. Allt stämmer: den engelska översättningen är skönt friform, det svenska partiet sitter som en smäck, arret har skruvat upp låtens vemod flera varv utan att det känns konstlat.
Betyg: 5/5
Mattias: Dramatisk och suggestiv version som tillsammans med Bryant kraftfulla röst lyfter en ganska medioker låt. Bonus: otroligt snyggt av göteborgska Bryant att byta originalets Lidingö mot Hisingen.
Betyg: 4/5
Björn: När avsnittet började kände jag mig tveksam till Miriam men jag gav snart upp den känslan. Lägg av, vilken artist! Vilken version! Och som Linus säger, sailor on leave! Det kan inte bli bättre. Miriam är årets utropstecken!
Betyg: 5/5
Andreas Kleerup: I morgon är en annan dag
Linus: Kleerup har länge varit en av mina önskedeltagare då han dels gör fantastiskt snygg popmusik, men också är en personlighet med en oerhört berörande story. Dock saknar han något viktigt: en sångröst. På Me and My Armys låtar låter han gubbrockigt okej, men här så är rösten helt borta. Det är knappt så att han får ut orden, så långt inne sitter de. Samtidigt så gillar jag den nerv som uppstår av det (precis som jag älskade Kajsa Grytt förra året) och det musikaliska poparrangemanget är förväntat riktigt snyggt. Jag tror att Kleerup i år kommer vara den som låter bäst på studioversionerna, not so much live.
Betyg: 3/5
Sara: Nej, sångrösten är inte den starkaste, men skörheten förstärker bara budskapet och jag imponeras av hur han med små textändringar gör låten så rörande personlig. Ingen överraskning heller att arret är superproffsigt. Snyggt!
Betyg: 4/5
Mattias: Supersmart – och oväntat – låtval. I stället för att försöka tolka Strömstedts rätt beigea egna hittar tar Kleerup ett hårt mallat beställningsjobb och gör, till skillnad från alla andra artister i det här programmet, låten och texten till sin. Tveklöst bäst.
Betyg: 4/5
Björn: Musik-arr i världsklass, men det visste vi ju redan. Jag förstår vad Kleerup »menar« men han når inte ända fram. Jag försöker så gott jag kan försvara sångare med en sångröst som inte alltid hittar rätt (Lex Håkan Hellström på musikerforum). Jag känner samma sak här. Om Kleerup använde de andra medverkande artisterna som sångare, helst kvinnorna, så skulle han »vinna« årets upplaga. Nu blir det nog en fajt varje vecka.
Betyg: 3/5
Lisa Nilsson: Vart du än går
Linus: Lisa Nilsson har en fantastisk röst, men är också väldigt rolig och charmig, vilket hon får visa i premiäravsnittet. Däremot är hon kanske inte den mest spännande musikaliskt sett bland deltagarna. Just det blir tydligt i hennes första version. Det är en klassisk och pampig version, men som räddas av den där Rösten. Jesus, vad hon sjunger bra. Det går liksom inte att värja sig. Låten tar sig ända in.
Betyg: 3/5
Sara: Nehej, här står ju skåpet! Jag älskar den här låten, och vilken klassröst hon har Lisa. Inte ett felsteg. Gåshud.
Betyg: 5/5
Mattias: En av landets bästa sångerskor. Utan minsta tvekan. Och det bevisar hon här. Även om Strömstedt definitivt inte - inte på långa, långa, lååååååååånga vägar - är någon Scocco.
Betyg: 3/5
Björn: Vilken röst! Jag tycker Lisa är bäst när hon är mer poppig, mindre soulig. Så även här. Början av låten känns lite ointressant, mot slutet ren världsklass!
Betyg: 4/5
Så mycket bättre sänds lördagar kl 20 i TV4.