En prinsessas dagbok är lite essensen av en bra high school-rulle. En tjej får veta att hon är prinsessa, får en makeover i ett peppigt montage, blir osams och sams med sin bästa kompis, snygga killen upptäcker att hon finns, etcetera. Cheesy, fluffig, lite tonårsångest.
Målet är inte att hitta en prins, utan att bli en bra prinsessa och rädda kungadömet och hitta sig själv.
Men den är inte en Askungesaga, och det gillar jag. Visst, det dyker upp en farmor/god fe, men hon berättar bara det som varit sant hela tiden. Okej, Askungen var tekniskt sett en prinsessa men det är inte poängen med sagan. Och målet är inte en (metaforisk eller verklig) prins, utan att bli en bra prinsessa och rädda kungadömet och hitta sig själv. Och (spoiler!) det gör hon, men inte på grund av eller genom en kille utan helt på egen hand. Att hon (spoiler!) får en kyss på slutet är mest lite strössel på glassen.
Den håller fortfarande, nästan femton år senare. Massa bra repliker, roliga scener, och lagoma mängder pubertal angst utan att man vill örfila Mia tills hon skärper sig.
Och så Julie Andrews, förstås.