Sedan This is England '86 har all tv som inte börjar med »This is England« känts lite grann som pausunderhållning. Serier som kommer, går, glöms bort. Orden »bra tv« har tappat i värde, en inflation som i stället skriver upp det mediokra, i tron om att det är bra. Och så kommer en ny säsong av This is England och korrigerar ordens rätta mening. »Bra tv« stavas Shane Meadows.
Efter en lång paus – minns sorgen då Meadows meddelade att The Stone Roses: Made of Stone fick förtur – fick han äntligen tummen ur och färdigställde This Is England '90 vars fjärde, och sista, avsnitt nyligen visats på Channel 4 i England. Tydligen får vi inte se mer av gänget heller. Det blir ingen fortsättning. Lol, Woody, Shaun och de andra får leva vidare genom DVD-boxar och drömmar i stället.
Meadows minst sagt manipulativa sätt att arbeta på får misären att svänga så till den grad att socialrealismen klockar in som »underhållning« i stället för becksvart mörker.
Men kanske är det lika bra? Förväntningarna, pressen, hade kanske blivit för stor för Meadows och vi hade fått något oäkta. I stället gick This Is England i mål som en av de bästa tv-serierna någonsin, en orkan av upphöjda monsterkänslor. Jag tänkte först nöja mig med »hudlöst« men den typen av poetiska termer räcker inte här. Karaktärerna är snarare flådda in till skelettet. Deras känslor är våra känslor. När de skrattar skrattar vi och när de gråter gråter vi. Deras mörker är vårt mörker.
Och Meadows älskar sitt mörker. Han vältrar sig i det tills att man som tittare börjar tycka att det är rätt mysigt. Visst är det fortfarande fruktansvärt. Men Meadows minst sagt manipulativa sätt att arbeta på får ändå misären att svänga så till den grad att socialrealismen klockar in som »underhållning« i stället för becksvart mörker. Han vet exakt när kollaget skall börja och exakt när bristningsgränsen är nådd och fördämningarna verkligen raserar. Men inte på ett metodiskt, uträknat sätt, utan på ett generöst och humanistiskt sådant. Han ger oss gåvan, möjligheten att släppa allt och hitta våra känslor. En själslig renovering. Jag tror aldrig jag gråtit så mycket som till This is England. Och fan vad skönt det varit! Bästa karaktären? Woody så klart, eller jag menar Lol … eller. Alla!
This is England '90 har premiär på C More 1 december, men kommer också att visas på Stockholm filmfestival. Filmen och de två första säsongerna finns just nu på C More Play.