Första avsnittet av Jorden runt på 6 steg var riktigt bra – men det andra avsnittet var ren magi. Det var länge sedan en soffsittning framför underhållnings-tv drog så i mina smilband som i går kväll.
Hur lyckas man ens träffa på så mycket extremt trevligt folk? Detta är förstås själva hemligheten med Filip & Fredrik. Alla människor de träffade och som ledde fram till mötet med Gordon Ramsay i Los Angeles bjöd på magnifikt underhållningsmys. Ja förutom musikjournalisten i Katmandu då – som såklart var trevlig – men han verkade tyvärr deprimerad över att inte ha råd att kunna uppleva musiken på något annat sätt än att sitta i lägenheten och titta på musikvideor på Youtube. Det slog faktiskt till i hjärtat då. Men jag älskar när det gör det. Filip & Fredrik ska göra ont ibland: det är rentav finessen i deras framgångsformel.
Om första avsnittet kanske gick i lite för högt tempo var gårdagens perfekt – det kändes som att vi fick hänga med personerna lite längre, vilket var precis vad programmet behövde.
Älskade festnatten i Tokyo:
Och när de sjöng Carrie i taxibilen! Guld! Det klippet får faktiskt illustrera min sinnesstämning efter gårdagens avsnitt:
Har svårt att se att något annat på tv skulle kunna toppa det här i veckan. Kan det bli onsdag snart igen, tack!