16 dagar! Med i chock uppspärrade ögon tittar jag på den röda texten på Viaplays sida för Nashville. Om jag räknat rätt så är det endast fram till den 29 september (fast det vore ju mer logiskt med den 30:e) som de tre första säsongerna är tillgängliga där. Tänk om inte alla har hunnit titta än, det är ju katastrof! 16 dagar, 65 avsnitt – you do the math!
Den stora frågan är naturligtvis om kommer Deacon att klara sig? Ja, självklart! Rayna och Juliette må vara huvudpersonerna, men det blir inget Nashville utan Deacon. Så vem kommer att dö?
Varför skulle man då titta på Nashville? Jag har sagt det tidigare: staden, musiken och karaktärerna. Staden ger den perfekt genuina inramningen, musikproducent T Bone Burnett och hans efterträdare Buddy Miller med team hittar den bästa, alltid perfekt passande musiken för de så nyanserade karaktärerna, som jag också uppfattar som just genuina – osäkra, frustrerade, ambitiösa, älskande och sökande, som oss alla lite till mans. Även om det definitivt är en ensemble show, så är det kvinnorna som står i centrum – Rayna, drottningen, och Juliette, den ungdomliga, och så Scarlett. Så här såg den första trailern ut:
Topp 10
Om du redan har sett de tre säsongerna (mer om säsong tre här), så vet du att detaljerna är viktiga i Nashville och allting är genomtänkt till hundra procent. Därför funkar det alldeles utmärkt att se om avsnitten, för varje gång ser man fler detaljer, och får en ännu djupare förståelse för personerna, deras resa och berättelsen. Så om ni inte hinner se (om) alla avsnitt, så kommer här ett förslag på 10 stycken, som tål att ses om och om och om igen.
1. Pilotavsnittet
Naturligtvis är det alltid roligt att gå tillbaka och se hur allting började. Deacons hand på Raynas axel efter hennes framträdande på The Opry och det efterföljande samtalet på Shelby Bridge som helt enkelt la grunden för en av de bästa kärlekshistorierna någonsin. Och så Avery, som stöter ihop med Juliette i korridoren, en föraning om vad som någon gång, någonstans ska ske igen. »You should try that again some time. Only slower.«
2. Säsong 1 avsnitt 2 - I Can't Help It (If I'm Still in Love with You)
Även andra avsnittet är ett fantastiskt sådant. Inte bara framförandet av No One Will Ever Love You på The Bluebird, utan också detaljer som Raynas ansiktsuttryck i bilen tillsammans med Deacon efteråt, är oförglömligt. »I wish we hadn't done that song«. Avsnittet är också en fenomenal uppvisning av Juliettes mångfacetterade karaktär. Hon skiftar galant mellan den bestämda och självsäkra kvinna som nu ska göra seriös musik för vuxna, förförerskan som har mycket större förtreonede för sin sexuella dragningskraft än sin musikaliska färdigheter, och den unga och osäkra tjejen som i slutet lämnar Bluebird sårad och övergiven.
3. Säsong 1 avsnitt 12 - I've Been Down That Road Before
Rayna och Deacons tre klassiska hissturer, inklusive första säsongens kanske bästa replik, och inte blir det sämre av att First Aid Kits Emmylou får ge ton åt efterföljande scen på hotellet.
4. Säsong 1 avsnitt 19 - Why Don't You Love Me
Detta avsnitt kan ju naturligtvis ses om hur många gånger som helst, både på grund av de 9,5 minuter som upptas Rayna och Deacons hånglande och andra interaktioner, men också för att det innehåller ett av Juliettes allra bästa framträdanden, dyngrak och bråddjupt sårad, sjunger hon Used på General Jackson scen.
5. Säsong 2 avsnitt 5 - Don't Open That Door
Inget avsnitt har bättre musik än detta. Inget. Tre fantastiska låtar i tre så uttrycksfulla scener. Scarletts dåvarande/nuvarande pojkvänner, Gunnar och Avery, sitter plötsligt och jammar tillsammans på The Bluebird, och precis där sjungandes Be My Girl, så inser de att de inte längre behöver vara rivaler, utan att de faktiskt kan bli vänner. Senare kommer en ursinnig Scarlett hem från en misslyckad PR-tlllställning och sjunger den vackraste sången, This Town, med Deacon klinkandes på pianot. Och till sist en sång och en scen som ger gåshud varje gång, nämligen när Rayna med Lukes och publikens stöd får tillbaks rösten under Best Songs Comes From Broken Hearts. Varje gång.
6. Säsong 2 avsnitt 7 - She's Got You
Avery försöker hjälpa Deacon bland annat genom att få honom att flaxa med armarna på ett lite coolare sätt, när han nu gitarrlös ska ta sig an en solo-karriär, och jag har aldrig skrattat så mycket under ett Nashville-avsnitt.
7. Säsong 2 avsnitt 17 - We've Got Things to Do
Det tar alltid lite tid för Scarlett att inse när det får vara nog med att vara till lags och dags att göra det hon själv tycker är rätt, men där på scenen är det plötsligt dags att sluta lyssna på Juliette. »Ms Juliette Barnes asked me to come out here to make a whole lot of noise for you. But I’m the kind of artist that prefers to whisper«
8. Säsong 2 avsnitt 22 - On the Other Hand
Den perfekta säsongsavslutningen. »It’s Maddie and Daphne, and you and me«
9. Säsong 3 avsnitt 8 - You're Looking at Country
Det är Country Music Awards och Rayna vinner en efter en. Hur illa jag än tyckte om att Rayna inte bara dumpade Luke precis där och då, vid Luke’s tilltagande avundsjuka och förtrytelse, så inser jag när jag ser om, att inget avsnitt förklarar bättre vad som blev så fel när Rayna valde Luke. Jämlikhet har inget att göra med hur lika man är, och Luke har ingen lust egentligen att dela rampljuset med någon annan.
10. Säsong 3 avsnitt 15 - That's the Way Love Goes
Händerna. Örfilen. Smärtan.
Säsong 4
OK, nu är vi snart framme vid säsong 4. Premiär i USA den 23 september men forfarande är det oklart om avsnitten kommer till Viaplay veckan efter (när de släpps av tv-bolaget) – eller om de kommer alls, faktiskt.
Den stora frågan är naturligtvis om kommer Deacon att klara sig? Ja, självklart! Rayna och Juliette må vara huvudpersonerna, men det blir inget Nashville utan Deacon. För Charles »Chip« Esten har Nashville givit honom det stora genombrottet som skådespelare, men också ett erkännande som countrymusiker och han är frekvent gäst på olika festivaler och andra musikställen (mer om skådespelarna som musiker här). Chip som precis i veckan fyllt 50 år, vet att vara mycket tacksam för vad Nashville, och har näppeligen någon avsikt att hoppa av, men attans om någon ens andas om hans öde i säsong 4.
Ingen säger något, och det är inga nya bilder på honom i promon och vi får se Rayna ligga ensam på sängen och säga »I had a lot of letting go to do lately«. Och frågan är hur mycket Esten faktiskt är i inspelningsstudion just nu, för ska vi vara ärliga så verkar han mest var ute och spela på olika tillställningar, långt fler än bara de enstaka spelningar han har gjort med Clare Bowen tidigare i år.
Nashvilles showrunner Dee Johnson har lovat att vi får svaret snabbt. Men att hans syster skulle dö, det tror jag skulle få Deacon att duka under åtminstone av skuld, och inte tycka sig ha rätt till någon som helst lycka med Rayna, för hur skulle man komma över något sådant? Och ganska dålig reklam skulle det vara, så förhoppningsvis hamnar hon bara i koma.
I promon hinner vi också se Juliette gå från toppen tillsammans med Steven Tyler (som själv spelar in skiva i Nasvhille) på scen, till botten i något som bara kan ses som ett rejält sammanbrott där på badrumsgolvet. Det positiva är att det faktiskt verkar som hon kontaktar Rayna. Trots att hon brutit mot sitt kontrakt och att de i stort sett aldrig kommer överens om någonting, så är Rayna ändå den hon vänder sig till när det riktig, riktigt krisar.
Jag längtar efter mer Rayna och Juliette. Nej, de är inte bästa vänner, och de ser olika på det mesta, men det finns ändå en respekt för varandra, och omtanke. Och jag beundrar hur Rayna återigen lägger sina känslor åt sidan och visar medkänsla, även om denna inte alltid riktigt förtjänat hennes respekt. Men Rayna fattar att det står inte rätt till.
Avery i sin tur verkar precis som vi trodde få agera ensamstående pappa och vi ser ingen interaktion mellan de två, men även detta hoppas jag inte blir långvarigt och sammanbrottet i badrummet tyder ju på att hon inte lyckas förneka de depressiva tankarna. Juliette behöver inte bara Rayna, utan en ytterst kompetent terapeut.
Exakt vad är innebörden av Gunnars »Why do you keep ending up with me?« – är det verkligen vad det låter som, för det låter inte alls som Scarlet? Hon och Gunnar verkar i vilket fall inte alls ha lyckats hålla sin relation på det professionella planet, även om Scarlett fortfarande dejtar den charmiga läkaren. Ajdå!
Maddie och Daphne fick vi inte se någonting av i promon. Vi vet att Eric Close (Teddy) inte kommer att vara så synlig i denna säsong och frågan är hur det påverkar barnen att Teddy hamnar i finkan. Är det inte helt enkelt dags för Daphne att inte bara få en egen story line, men också att få vara ordentligt utagerande? För visst har hon blivit försummad och ignorerad. Inte bara har hennes syster plötsligt fått två pappor, medan hon bara har en, utan dessutom en sån där cool en som ger gitarr lektioner och extra julklappar.
Hur tänkte Deacon när han inte gav Daphne någon julklapp? Så väldigt tanklöst av honom. Inte blev det bättre när Rayna, Deacon och Maddie kom ännu närmre varandra i och med cancern. En liten glimt av ett barn som känner sig utanför fick vi äntligen se i slutet av säsong tre, när Teddy så fint fick Luke att sjunga med henne. Så nu när Teddy försvinner borde det väl vara dags för rejäl dramatik för Daphne.
På tal om series regulars så har Aubrey Peeples uppgraderats till en sådan, och Layla är definitivt en karaktär som har växt under de två säsonger hon varit med. Borta är den naivt stöddiga unga sångerskan och istället har vi fått en tjej med en röst som av helt egen erfarenhet kan säga att det som inte dödar stärker. Hon var när vi slutade en av artisterna på Highway 65, men vi vet att Rayna behöver fler artister på sitt skivbolag och en av dem är Marcus Kane, som med sitt stora ego tydligen kommer göra livet surt för Rayna, eller?
Det är inte många dagar kvar nu tills vi får veta mer. Titeln på första avsnittet är just Can’t Let Go, och titeln på tredje är How Can I Help You Say Goodbye. Det blir man ju inte lugnare av direkt.
Nashville säsong 1–3 finns kvar på Viaplay september ut. Ännu oklart med säsong 4.