Bäst i tv-världen just nu: Skrämmande hämningar i Masters of Sex

Inget fascinerar mer på tv just nu än Michelle Ashfords rollgestaltsskapelse och Michael Sheens rollgestaltning av doktor Bill i Masters of Sex. Denna socialt, emotionellt och föräldrapsykologiskt skrämmande hämmade forskare, så i vardagslivet obearbetat påverkad av undertryckt revanschism och aggressioner samt av visserligen sexuellt utlevd men romantiskt oförlöst kärlek till sin yrkespartner, Lizzie Kaplans Virginia.

Michael Sheens Bill Masters är jämte Rami Maleks Elliott i Mr Robot dramahöstens mest dysfunktionella huvudrollsman.

Alla parallella levnadsskildringar är egentligen lika intressanta, från Lizzies tonårsdotter (och föräldar!) till Bills hustrus rollspel med grannens identitet, och förra säsongen var jag överhuvudtaget mer intresserad av Caitlin FitzGeralds Libby, men i år kan jag inte låta bli att ha mest fokus på Bill igen – dramahöstens mest dysfunktionella huvudrollsman jämte Rami Maleks Elliott i Mr Robot. Det är med stora ögon jag följer Bills vilsna försök att bonda med både grannen och sonen via sin egen uppväxtpassion baseball, från hans jäkla »complete collection« av fula 1930-talssamlarkort till inhoppet som assisterande coach, där han börjar bonda med sonens mobbare i stället för sin son – som så mycket annat i Masters of Sex är subplottarna som askar inuti andra askar, och när vi väl fått asken med coach Bills baseball-bondande med den problemtyngde mobbarkillen öppnad så är ju även den storyn mångbottnad och rörande.

En annan serie med åtminstone en ask inuti en annan ask är norska Mammon, som inte förtjänar en plats på topp-10 men som jag bara vill passa på att säga några ord om eftersom DN:s Croneman tokhyllade den, och eftersom jag inte vill göra ett eget inlägg av ännu en polemik med Cronis. Därför i denna korthet: Croneman säger sig se, som seriens starkaste egenskaper, ett urstyvt kreativt fotografarbete samt intressanta människorelationer. Samtidigt medger han stora brister i skådespeleriet. Men hur kan undermåliga rollgestaltningar uttrycka intressanta människorelationer? Även om det inte nödvändigtvis är en regelmässig paradox så är i alla fall inte Mammon undantaget. Skådespelarna, rollfigurerna och relationerna är här lika stumma punkter på samma korta, platta linje. Och kameraarbetet? Jag ser bara en fattigt gestaltad 1990-talsproduktion uppbyggd kring hantverksmässiga klichégrepp. Därtill håller jag givetvis med Croneman om att skildringen av arbetet på en tidningsredaktion är tunn och banal som en Aftonbladet-klickis.

Det Mammon har, vilket kanske ändå kommer att hålla mig kvar till slutet, är en krångligt gåtfull story som man bra gärna vill veta svaret på.

Kjells topp-10

1. Masters of Sex (Showtime/HBO Nordic)
2. Show Me a Hero (HBO Nordic)
3. Tyrant (FX)
4. Mr Robot (USA Network)
5. Ray Donovan (Showtime/HBO Nordic)
6. Difficult People (Hulu)
7. Partners in Crime (BBC)
8. Married (FX)
9. Documentary Now! (IFC)
10. Sex&Drugs&Rock&Roll (FX)

Patriks topp-5  

1. Oh My Ghost (tvN)
2. Hannibal (NBC)
   
3. The Gang Doctor (SBS/Viki)
   
4. Penn & Teller: Fool Us (CW)
   
5. Key & Peele (Comedy Central)

Degrells topp-10

1. Review (Comedy Central)
2. Difficult People (Hulu)
3. The Chris Gethard Show (Fusion)
4. Documentary Now! (IFC)
5. Last Week Tonight with John Oliver (HBO Nordic)

Toras topp-3

1. Doll & Em (Sky/HBO Nordic)
2. Catastrophe (Channel 4/SVT)
3. Mammon (NRK/SVT)

Blomdahls topp-5

1. Ray Donovan (HBO Nordic/Showtime)
2. Suits (USA Network)
3. Project Runway (Lifetime)
4. Mr. Robot (USA Network)
5. Doll & Em (HBO Nordic)

Jimmys topp-5

1. Show Me A Hero (HBO)
2. Mammon (SVT)
3. Det är inte så dumt att bli gammal (SVT)
4. Akuten (SVT)
5. Retro (SVT)