När The Mask hade premiär för några månader sedan föreställde jag mig direkt en strid om titeln som årets såpa mellan den och Empire. Striden är inte slut än eftersom Empire kommer tillbaka i höst, men nu när The Mask sänt alla sina 20 avsnitt, så leder Empire i alla fall en väldigt tajt kamp. Men det ska inte till många snedsteg från hiphop-såpan för att The Mask ska stå som segrare i den irrelevanta fajten som bara finns i mitt huvud.
The Mask håller ett friskt tempo som gör att man inte har tid att stanna upp och tänka på hur fånig handlingen är, och likaså har den precis rätt dos komedikrydda för att man ska veta att manusförfattare Choi Ho-chul är med på hur störd serien är.
Byun Ji-sook (Soo Ae) jobbar på ett köpcenter och gör sitt bästa för att hennes pappa ska kunna betala av de stora skulder han dragit på sig hos skumma lånehajar, men det är inte lätt. Ji-sook träffar då sin dubbelgångare Seo Eun-ha (också Soo Ae) som snart ska gifta sig med rikemanssonen Choi Min-woo (Ju Ji-hoon). Min-woo ska en dag ärva SJ-gruppen från sin pappa, men han är inte lycklig för det. Hans mamma dog när han var ung, hans svärmor har alltid ogillat honom och hans pappa har aldrig haft tid till honom. Han och hans halvsyster Mi-yeon (Yoo In-young) har egentligen ingen dålig relation men eftersom Mi-yeons mamma vill att hon ska ärva, så är det komplicerat. Inte ens i hans stundande giftermål med Eun-ha finns det någon kärlek; det är bara ett affärsavtal mellan deras respektive pappor. Som om saker inte var komplicerade nog i familjen så är Mi-yeons make – Min Seok-hoon (Yeon Jung-hoon) – en sociopat som tillsammans med Eun-ha försöker manipulera sig till positionen som arvinge. Men när Eun-ha plötsligt dör efter ett missförstånd med lånehajarna som jagar Ji-sooks familj utpressar Seok-hoon Ji-sook till att låtsas vara Eun-ha, alltså »bära hennes mask«. Ji-sook är ju dock en varmare person än Min-woo är van vid, så plötsligt uppstår en oväntad romans mellan brudparet, vars liv är i fara på grund av Seok-hoon.
The Mask håller ett friskt tempo som gör att man inte har tid att stanna upp och tänka på hur fånig och stundtals krystad handlingen är, den har också en viss humoristisk självdistans och vågar driva med sina egna klichéer. Inte tillräckligt mycket och ofta för att man ska kunna kalla det en komedi, eller ens för att man inte ska kunna ta serien på allvar, utan bara precis rätt dos komedikrydda för att man ska veta att manusförfattare Choi Ho-chul är med på hur störd serien är.
The Mask är författare Chois andra serie efter supersuccén Secret Love från 2013, där en kvinna tar på sig skulden för sin pojkväns smitning efter att han kört ihjäl en person och sedan vill ha hämnd när han dumpar henne medan hon sitter i fängelse. Jag själv hade svårt för Secret Love, då regissören den gången var ute efter de stora känslorna, så även om manuset var bra blev slutresultatet lite för mycket. Boo Sung-chul som regisserar The Mask bygger då upp en mer realistisk (relativt sett för att vara såpa, alltså) värld där karaktärerna mer eller mindre beter sig som människor vilket behövs när manuset redan är så pass uppskruvat och förhöjt som det är.
Det The Mask lite grann faller på, och som gör att Empire vinner min megalomani-kärlek, är att manusluckorna blir så stora i de sista 2–3 avsnitten att inte ens det höga tempot kan dölja dem. Det är inget jättestort hinder och The Mask är fortfarande stor underhållning med ett väldigt bra och logiskt slut – än en gång, relativt logiskt för att vara såpa.
Samtliga 20 avsnitt av The Mask finns med engelsk text på Viki.