Bråken rörande den för tidigt avlidne författaren och Expogrundaren Stieg Larsson fortsätter. På tisdagen den här veckan drämde Svante Brandén och Anders Lindblom, två gamla vänner till Stieg Larsson, till rejält i en debattext i Dagens Nyheter, där de liknar utgivningen av David Lagercrantz kommande Millenniumbok Det som inte dödar oss vid gravplundring.
Brandéns och Lindbloms text ger bilden av en konstnär som tog sin Millenniumtrilogi på oerhört allvar och som såg sina alster som stor konst. Bara tanken på att han skulle ha låtit någon annan ta vid efter sin död svindlar skriver de, Stieg Larrson skulle hellre ha lagt ner alltihop än att låta någon »våldföra sig« på hans romanprojekt. På onsdagen kommenterar såväl Millenniumförlaget Norstedts och Stieg Larssons pappa och bror debattexter, och de har föga förvånande en helt annan syn på den kommande utgivningen.
Jag menar att det finns ett litet och ett stort problem med barndomsvännernas text. Det lilla är att vi än så länge har noll aning om kvaliteterna på den bok David Lagercrantz har skrivit, jag har svårt att se att Brandén och Lindblom har tilldelats ett förhandsexemplar som de har läst och utvärderat innan de skrev sin sågning. Hur de redan nu kan veta att Lagercrantz inte har skapat en historia och befolkat den med rollfigurer som klarar av att fylla deras avlidne väns skor förblir oklart.
Men det stora problemet är så klart att vi aldrig kommer att få veta. Vi har genomlevt ett drygt decennium av strider mellan olika intressenter till Stieg Larssons kvarlåtenskap, och hur gärna de olika parterna än påstår det, så kan ingen med säkerhet säga vad författaren själv hade velat. Eftersom han dog knall fall tio månader innan den första delen Män som hatar kvinnor gavs ut, hann den här typen av frågor av förklarliga skäl aldrig formuleras.
Att Stieg Larsson kanske inte tog Millenniumböckerna på fullt så stort allvar som Brandén och Lindblom hävdar i sin text kan man dock ana om man läser den intervju som branschtidningen Svensk Bokhandels dåvarande chefredaktör Lasse Winkler gjorde med Stieg Larsson bara någon vecka före Larssons hastiga död i november 2004. Det är mig veterligen en av få intervjuer – kanske till och med den enda – som gjordes med Larsson i hans egenskap av deckarförfattare, och artikeln handlar egentligen mer om turerna kring bokkontraktet med Norstedts och de positiva signaler de nyss fått gällande utlandsförsäljningar vid det årets bokmässa i Frankfurt. Det Larsson ändå säger om Millenniumböckerna visar dock på en påtagligt mer lättsam inställning till verken än den Brandén och Lindblom målar upp. Winklers artikel hade den närmast kusligt förutspående rubriken »En man för historieböckerna« och finns bakom betalvägg hos Svensk Bokhandel (men också sparad i sin helhet som en pdf på tidningen Expos sajt här). Ett utdrag:
Varför valde du att vänta med att gå till ett förlag tills du skrivit tre böcker?
– Svårt att svara på. Jag skrev dem för skojs skull. Och först i tredje boken går alla trådar ihop och man förstår vad som hänt. Men alla böcker är avslutade historier. Jag skrev mest tre böcker för att det roade mig att avsluta storyn. Hade synopsis på fem böcker från början.
Du är snart klar med den fjärde?
– Ja, jag skriver väldigt snabbt. Det är lätt att skriva deckare. Det är svårare att skriva en artikel på 5000 tecken där allt ska vara hundra procent korrekt.
När kontaktade du Norstedts?
– I april i år.
Vad väntar du dig ska hända nu?
– Om jag ska vara ironisk så väntar jag mig ingenting. Men jag kan konstatera att det här är min pensionsförsäkring.
Jag säger inte att Brandén och Lindblom har fel, för vi kommer som sagt aldrig att få veta vad Larsson själv skulle ha tyckt. Men skulle han verkligen ha liknat Lagercrantz fortsättning vid gravplundring? Nja, jag har visserligen i min egen blogg själv gett uttryck för dubier gällande den här utgivningen, men till det förhåller jag mig ytterst skeptisk.
Nåväl. Den 27 augusti får vi i alla fall svar på den lilla frågan när världens samlade kultursidor med all sannolikhet lär simultanpublicera sina recensioner. Och för oss som gärna ser att film två och tre verkligen blir av i David Finchers halvinsomnade The Girl with the Dragon Tattoo-trilogi, lär framgången för Lagercrantz nya bok vara helt avgörande. Ett återuppväckt intresse för Millenniumvärlden torde vara det enda som kan få fart på Hollywoods maskineri.
Den svenska Millennium-trilogin med Michael Nyqvist och Noomi Rapace går att se på svenska Netflix. David Finchers The Girl with the Dragon Tattoo med Daniel Craig och Rooney Mara finns att hyra på Viaplay.