Livet är ett mysterium med ett fåtal sanningar att hålla fast vid. Utöver de vanliga – som att mjölk alltid kokar när man vänder ryggen till – finns det sanningar som kommer förbli obekräftade … i all evighet. Det här är den bästa typen av visshet. Som att Jodorowskys Dune hade blivit fantastisk. Eller att Nicolas Cage som Superman hade gått till historien. Bevis finns i dokumentärfilmerna: Jodorowsky's Dune och The Death of »Superman Lives«: What Happened?
Fan vet om det hade blivit bra med Nicolas Cage som Superman i Superman Lives, men gått till historien hade den i alla fall.
Den här typen av »what if«-dokumentärer är härligt retsamma att titta på. Man tar helt enkelt ett nedlagt filmprojekt och gör en dokumentär av hur det hade kunnat bli. Givetvis med gott om bilder och »talande huvuden« som inte kan sluta hylla filmen som aldrig blev av. »It would have been amazing«. Och man vill ju så gärna tro dem.
Framför allt Jodorowsky's Dune är fenomenal på att linda in åskådaren i drömmen om den Dune som David Lynch aldrig lyckades med. Jodorowsky själv berättar högoktaniga anekdoter om Mick Jagger och Salvador Dali. Nicholas Winding Refn svär på Bibeln – inte bokstavligen – om att Dune hade blivit ett mästerverk för all framtid. Regissören Frank Pavich tar till synnerligen lyckade grepp som animeringar av de storyboards Jodorowsky sparat i en gigantisk klippbok. I stort sett hela filmen i ritat format. Det hade kunnat bli riktigt bra… det ser man ju.
Nicolas Cage som Superman i Superman Lives är ett annat kapitel, fan vet om det hade blivit bra, men gått till historien hade den i alla fall. Möjligtvis som påkostat fiasko, men mer troligt som en kultig, bisarr klinch mellan Tim Burtons aversion gentemot serietidningar i allmänhet, Nicolas Cages frisyr och producenten Jon Peters extremt märkliga krav – enligt Kevin Smith, som skrev en av de första manusversionerna, ställde Peters tre krav han var tvungen att uppfylla.
- Superman får aldrig flyga, det ser löjligt ut.
- Ingen Superman-dräkt.
- Superman måste slåss mot en gigantisk spindel.
Visserligen dementerar Peters allt utom spindelkravet, men i det här fallet – egentligen alla fall – väljer jag att tro på Kevin. Peters ger ett rätt … hur ska jag säga, pårökt intryck. Nåväl, det gör bara dokumentären bättre. Liksom alla klipp med Peters. I en scen lever han sig in i hur det skulle vara för Superman att slåss mot jättespindeln, det ser rätt roligt ut där han sitter och vevar i sin fåtölj.
Som dokumentär sett är The Death of »Superman Lives«: What Happened? ultimat. Den är till att börja med gjord av ett fan, Jon Schnepp. Som många andra – inklusive mig själv – gick han igång på den märkliga konstellationen: Burton, Cage och Smith. Burton som relativt nyligen gjort filmer som Batman och Mars Attacks!, Cage som fortfarande var bra – på riktigt – och Smith som till och med gjort en film om serietidningar, Clerks. Visst var kombinationen lite udda, men udda var bra.
Från start till mål, nästan då, leder Jon Schnepp oss igenom filmen som hade kunnat bli »hur bra som helst«. Vi får träffa manusförfattare, producenter, formgivare och filmens tilltänkta regissör Tim Burton. Men bäst av allt, vi får se Nicholas Cage i full Superman-mundering. Bilder som jag visserligen sett tidigare, och skrattat åt, men som nu hamnar i ett helt nytt ljus. För The Death of »Superman Lives«: What Happened? är inte bara mysig och nördig, utan fungerar även som en sorglig klippbok över människors raserade hopp och drömmar. Det hade ju kunnat bli såå bra!
Jodorowsky's Dune går att hyra på iTunes. The Death of »Superman Lives«: What Happened? kan du hyra här.