Det är inte förrän jag på samma dag ser den gamla (1947) och dagens The Secret Life of Walter Mitty som jag inser att en epok, och med den en hel tjänsteindustri, har gått i graven. Och begravningen har varit allt annat än värdig.
Danny Kaye spelade den tidens drömmare. En våpig anställd på ett tidningsförlag. Han korrläser fiktion, men ändå är han del av något stort och vackert: tidningsvärlden. En bransch präglad av glamour och stora löften. Det här utspelar sig innan de stora visionära publicisterna strömmade till, de som förstod att göra mediet till ett kärl för epos i text och bild: årgångsjournalistik.
Titlar som Life, Esquire, Interview, Rolling Stone och många andra ägde efterkrigsdecennierna. De satte agendan. I en angränsande del av förlagsvärlden levde samtidigt dagstidningarna upp med färgtryck och intellektuell dominans. Skrev man i en dagstidning hördes man över hela världen.
I dag ser vi Ben Stiller i titelrollen. Han printar negativ på tidningen Life och är så feg att han inte vågar närma sig sitt kärleksintresse. Life har blivit uppköpt och anställda sparkas till höger och vänster (av en kostymnisse – spelad av Adam Scott – så osympatisk att jag aldrig har sett maken). Det står snart klart att nästa nummer av tidningen blir det sista någonsin.
Det är känslor och inte intellekt som styr våra beslut och våra tankar. Och känslan har varit att vi kommer tillbaka. Men tidningsdöden får känslomässigt fäste i mig när jag ser de båda filmerna.
Men det är ju business as usual i den här branschen, där också jag jobbar. Vi blir inte förvånade längre. Lite trötta kanske.
Tidningsdöden.
Tidningshusen kommer ju tillbaka, eller hur? Och publicerar fler storslaget inflytelserika magasin, eller hur?
Nej.
Det spelar ingen roll att jag sedan länge för mig själv och på mingelfester har analyserat branschens förfall. Förnumstigt konstaterat att det är helt rimligt om Svenska Dagbladet snart, inom något år, inte finns på papper längre. Att Buzzfeed är det nya. Och så.
Det är känslor och inte intellekt som styr våra beslut och våra tankar. Och känslan har varit att vi kommer tillbaka. Men tidningsdöden får känslomässigt fäste i mig, precis som Ben Stiller och manusförfattaren Steve Conrad har planerat, när jag ser de båda filmerna.
Det kommer aldrig mer att eka över hela världen när dagstidningen USA Today gör om designen och får färgglad förstasida. Det kommer aldrig mer att göras årgångar av Life och National Geographic med världens mest genomresearchade och djupgående historier, i text och bild. Alla titlar, lokaltidningar som modemagasin, som genom sitt inflytande över vardagslivet bestämde mitt och många andras yrkesval – de är döda eller döende.
Danny Kaye agerade i början av denna era och Ben Stiller i slutet: som parenteser som omsluter en kärnmening.
Var hittar vi berättelserna i stället? Det är en vacker tillfällighet att de viktiga diskussionerna om vår samtid just nu återfinns i filmer och tv-serier. Som när tidningsmediet får en finstämd begravning i The Secret Life of Walter Mitty. Nu kan jag äntligen sörja. Därefter en livslång saknad.
The Secret Life of Walter Mitty (1947) finns att köpa på bland annat Discshop.