Alla behöver vi en saga då och då, med ett lyckligt slut. Sagor gör världen lite lättare, gör verkligheten lite lättare att hantera. Sagor är lögnare, men vita. De förvandlar vuxna skeptiker till tårögda, lyckliga barn. Det kan vara en notis i Metro, ett nytt göteborgsband, en ny bekantskap. Något som är för bra för att vara sant, men som ändå tillfälligt tar plats i våra liv. Sagan är per automatik bitterljuv, innerst inne är vi ju alla latenta cyniker. Men ibland blir man ändå osäker, då är det en jävligt bra saga.
Det är lite klurigt att få koll på berättartekniken, men Sense8 tar sig tid, och rätt som det är faller allt på plats. Precis som när det klickar till för Neo i Matrix och han kan se koden.
Sense8 är en sådan, även om jag kämpat emot med varje cell, trotsigt stängt av avsnitt mitt i, muttrat över Wachowskis frireligiösa hippieflum och skrattat åt deras trista Matrix-kloner – som ironiskt nog är deras bästa film hittills. När Sense8 kom ville jag, med emfas, tycka illa om den. Trailern underlättade, vi hade sett det förrut. Nonsensflum för indirekta människor. Men sen kom serien och Wachowski-voodoodockan åkte ner i papperskorgen. Sense8 är verkligen en sense8tion!
Visst är det svårt att erkänna, att man som vuxen människa älskar det som på pappret ser ut som medhårsstrykande trams. Åtta människor världen över är mentalt länkade till varandra och kämpar tillsammans mot en gemensam fiende, Mr. Whispers. Under seriens gång knyts deras liv samman. Vi presenteras för karaktärerna individuellt, samtidigt som de hjälper varandra ur kniviga situationer. Det är lite klurigt att få koll på berättartekniken, men Sense8 tar sig tid, och rätt som det är faller allt på plats. Precis som när det klickar till för Neo i Matrix och han kan se koden. Här är det inte frågan om en lika direkt aha-upplevelse, utan mer en smygande uppenbarelse, som att man fintas till att bli religiös. Sense8 är en drog – det låter ju till och med som gatunamnet på en ny syntetisk drog – som pumpas in i ditt blodsystem lite i taget så att du inte märker det eskalerande beroendet förrän du är fast. Tills att serien tar slut och du måste lägga in dig på rehab, eller bara sitta och gråta hemma i soffan med en Punch Romaine.
Det kanske mest intressanta med Sense8 är karaktärernas alldaglighet. De är inga superhjältar, på det sättet vi är vana att se dem. De är medelmåttor som tillsammans exploderar, även om det oftast är Sun Bak som står för det slutgiltigt explosiva. Tanken att man först tillsammans med andra kan åstadkomma underverk är väl kanske inte helt tilltalande för mig personligen – jag har alltid varit mer »ensam är stark« – men när det presenteras på det här sättet köper jag det solidariska budskapet helt och hållet. Det är sympatiskt och värnar om jordens framtid, trots allt är det är ingen predikan, mer ett perfekt samtal i en dröm. En dröm som lätt kan bli till en mardröm om du inte lyssnar.
Wachowskis går på ett defensivt krigståg och proklamerar människans valfrihet vad gäller sin egen kropp och de hon/han/hen väljer att dela den med
En annan sak jag älskar med Sense8 är dess naturliga sätt att hantera sexualitet och kärlek på. Wachowskis går på ett defensivt krigståg och proklamerar människans valfrihet vad gäller sin egen kropp och de hon/han/hen väljer att dela den med. Åsikter som många påstår sig ha, men som sällan känts så genuina som här. Det blir aldrig krystat eller publikfriande. Inte ens när våra hjältar har utomkroppsligt sex med varandra, allihopa på en gång, eller? Bilder flyter ihop som så ofta i Sense8. Kroppen utsöndrar Oxytocin och endorfinerna går i taket. Allvarligt talat, Sense8 är lite av en massage för kroppens alla sinnen, även de delar av kroppen man kanske inte vill tänka på, där sorg, smärta och ångest gömmer sig.
Vågade grepp och Sense8 ställer höga krav på sin publik. Älska eller hata? Det är en serie som är lätt att avfärda och tycka illa om, men ge den en chans, runt avsnitt fem är du fast och giftet börjar verka. I nuläget har inte Netflix bestämt om det blir en säsong två, så vi kan bara hoppas på det bästa och hålla varandras händer, mentalt alltså.
Sense8 går att se på Netflix.