Jag bryr mig inte om sport och har därför aldrig sett en sportdokumentär, så jag kan omöjligt svara på frågan om huruvida 7 Days in Hell är en bra parodi eller inte. I slutändan spelar det förstås ingen roll eftersom filmen är otroligt rolig även utan genre-kontext.
2001 spelades en legendarisk, sju dagar lång tennismatch mellan ärkerivalerna Aaron Williams (Andy Samberg) och Charles Poole (Kit Harrington). Den här mockumentären berättar historien bakom. Förutom Samberg och Harrington ser vi även skådespelare som Mary Steenburgen, Lena Dunham, Will Forte, Fred Armisen och Howie Mandel, samt tennisspelare som Chris Evert, John McEnroe och Serena Williams. Och så förstås Filip Hammar.
Humorn känns stundtals som något Friedberg/Seltzer skulle göra i sina rullar (spontan trekant på tennisplanen), fast med den viktiga skillnaden att deras filmer är osammanhängande röror, medan 7 Days in Hell har en väldigt specifik ton, till och med när den drar iväg på de konstigaste sidospår, som till exempel inflytelserika, svenska rättssalstecknare.
Filmen är otroligt korkad, fånig och tramsig, och den är också tacksamt kort på strax över 40 minuter. En längre speltid hade knappast fungerat, men som den är nu så är det ren, tajt komediperfektion.
7 Days in Hell går att se på HBO Nordic.