Humans är den brittisk-amerikanska remaken av Äkta människor, beställd av Channel 4 och AMC. Mycket är sig likt från originalet, men vissa skillnader finns ändå – framför allt av sorten man oftast bara ser i bokadaptioner, där flera karaktärer slagits samman till en, eller vissa karaktärer helt hoppats över. Är den sevärd om man redan sett originalet? Eventuellt.
Det bästa med serien för oss som sett originalet är koden och den nya karaktären Hobb – en mystisk man som är ute efter koden och verkar ha någon med stora fickor bakom sig.
En pappa köper en hushållssynth (de kallas synthar i den här versionen) för att underlätta sitt arbete när mamman jobbar, men mamman är tveksam. Hushållssynthen kommer från en grupp självmedvetna synthar som springer runt i skogen, fast uhon har blivit omprogrammerad. En halvsenil gubbe har en helsenil synthkompis. Vissa hatar synthar, andra älskar dem. Så långt är allt sig likt.
Syntharna är överlag dock mycket mer robotlika än hubotarna, både till utseende och beteende. Arbetarklasspappan vars fru är otrogen med en hubot har tagits bort och både hans hubothat och äktenskapsproblem har lagts in i den manliga poliskaraktären. Den här versionens Niska är mer eller mindre Flash med Niskas namn. Halvsenila gubben är inte längre släkt med familjen. Allt detta är försvarbara beslut eftersom den sammanlagda speltiden för Humans är fyra timmar kortare än för Äkta människor. Att klaga på dessa och liknande förändringar är att vara oresonlig.
Där det däremot blir problematiskt är när genvägar tas i karaktärsutvecklingen. Till exempel måste pappan i familjen kontrollera att hushållssynthen Anita inte blivit skadad i avsnitt 3. För detta måste hon/den klä av sig naken, vilket gör honom väldigt obekväm. Redan i nästa avsnitt råkar han hitta instruktioner på hur man ska aktivera vuxenalternativ i synthen, och några minuter senare går det hett till i en soffa. Nog för att man kan fatta ogenomtänkta beslut när man har penishjärna, men där gick det undan. Lägg på det till det faktum att vi redan har sett »kvinnliga« synthar som sexleksaker tidigare i serien när Niska tvingades till prostitution, och det känns som att en våldtäktsmetafor hade räckt för att ro hem den poängen.
Den stundtals bristande karaktärsutvecklingen leder oss in på att många av seriens människokaraktärer verkar lika programmerade som syntharna. Den mest fascinerande karaktären är Mattie, dottern i familjen, som hatar synthar, men ändå räddar en från att bli våldtagen (suck…) på en fest. Övriga människor i serien känns inte så äkta och skulle kunna behöva den där koden som kan ge synthar fri vilja.
Vilket i sin tur leder oss in på det bästa med serien för oss som sett originalet – koden och den nya karaktären Hobb, en mystisk man som är ute efter koden och verkar ha någon med stora fickor bakom sig, i form av toppmodern forskningsutrustning och gott om personal. Detta gör eventuellt också Humans lite mer serietidningsaktig än Äkta människor – beroende på vad Hobb vill och vem som stöttar honom – men det har åtminstone inte jag något emot. Denna storyline är just nu den främsta anledning till att jag följer serien.
Humans sänds på Channel 4 i Storbritannien och på AMC i USA.