SVT kan konsten att mysa till det i sommartablån. Förra sommaren körde de en handfull klassiska skräckfilmer, i år blir det Hitchcock för hela slanten, sex fredagkvällar under juli och augusti. Start i kväll med Repet, hans kända formexperiment från 1948.
De homosexuella övertonerna i Repet är med dagens ögon rätt uppenbara, och även om det aldrig sägs rent ut att de två mördarna är lovers så bannlystes filmen här och var på sin tid.
Två unga smartisar (Farley Granger och John Dall), höga på sin egen mäktighet efter att ha hört sin lärare (James Stewart) berätta uppskattande om Nietzsches övermänniskoideal, har föresatt sig att genomföra det perfekta brottet utan att åka fast. Så de stryper sin stackars kamrat David, lägger kroppen i en stor lår, dukar upp till middagsbjudning på sagda möbel och bjuder hem både Stewart och delar av offrets familj (bland annat hans fästmö), för att umgås under en afton medan de spirituellt diskuterar »the art of murder« med Davids lik långsamt ruttnande i sin koffert. Men den klipske Stewart börjar ana att de två eleganterna har något att dölja.
Repet filmades i tio långa tagningar som sedan sammanfogades så sömlöst det gick på den tiden – kameran gör åkningar in i närbilder på möbler och kavajer för att maskera klippen. Allt är inspelad i studio med flyttbar scenografi och ett snabbfotat team som stod beredda att flytta möblemang och sladdar för att de biffiga technicolor-kamerorna skulle kunna rulla ostört. Det är tekniskt imponerande såklart, men studiokänslan är påtaglig och allt känns en smula instängt, även om jättedioramat över New York (det största för sin tid) är fint.
Filmen är baserad på en pjäs som antas vara löst inspirerad av det ökända Leopold & Loeb-fallet i Chicago 1924, där två universitetsstudenter mördade en 14-årig rikemansson som ett intellektuellt experiment. De homosexuella övertonerna i Repet är med dagens ögon rätt uppenbara, och även om det aldrig sägs rent ut att de två mördarna är lovers så bannlystes filmen här och var på sin tid. Hitchcock hade använt sig av sinistra gay-skurkar både före och efter Repet, med Främlingar på tåg som det mest uppenbara exemplet, men om Hitch själv var homofob råder det delade meningar, kanske speglade han bara tidsandan – det var ingen hemlis för Hitchcock att Repet-skådisarna John Dall var gay och Farley Granger bisexuell.
Idag känns Repet kanske mer intressant som formexperiment än som film, men är väl värd att se för den alltid lysande Farley Granger. För den som är mer peppad på filmer om Leopold & Loeb-fallet kan jag rekommendera Tom Kalings fina (men svårhittade) indie-rulle Swoon från 1992.
Övriga filmer i Hitchcock-serien:
Fönstret åt gården (17 juli)
Frenzy (24 juli)
Mannen som visste för mycket (31 juli)
Studie i brott (7 augusti)
Double bill: Psycho och Sacha Gervasis biopic Hitchcock (14 augusti)