Innehåller spoilers av senare delen av 1864-säsongen. Men se det hellre som tittvarning. Hoppa av medan tid är.
Det danska dramaundret har slockat på senare tid. Svensk och norsk drama-tv har kommit ifatt och (den svenska) förbi, och när DR, Danmarks motsvarighet till SVT, storsatsar på att ta täten igen med mastodontsatsningen 1864 så slutar det precis som dansk-tyska kriget gjorde det året med totalt fiasko. Kritikerna har hånat och tittarna stormat.
Serien är alltså en dramatisering av denna skamfläck i dansk historia, och i förgrunden står två bröder som råkar bli förälskade i samma kvinna samtidigt som statsminister Monrad fått storhetsvansinne och bestämt sig för att ta tillbaka områden i södra Danmark som han tycker att Preussen ockuperar. Brorsorna skickas därför ut i krig, och tjejen tillika kärlekstriangeln hakar på. Men danskarna är dömda att förlora – och när serien började sändas trodde en hel tv-nation att den skulle vara en hyfsat korrekt historisk skildring.
Serien har faktiskt fått bra kritik också – från danska kulturministeriet som betalade merparten av budgeten, Danmarks Radio själva och skandikåta britter.
Ett fullkomligt misslyckande är den inte. Vissa paralleller med samtida politik är intressanta, bland annat kritiseras Danmarks deltagande i USA:s krig mot terrorismen. Även om regissör och manusförfattare Ole Bornedal hävdar att han inte haft några politiska avsikter med serien. Serien har faktiskt också fått bra kritik från vissa håll – nämligen av danska kulturministeriet som betalade merparten av budgeten, Danmarks Radio själva samt skandikåta britter.
De första klagomålen gällde seriens långsamhet, och det är väl det enda jag inte kan ställa mig bakom – den initiala grundligheten har kvaliteter. Sedan har serien en väldigt, ska vi säga, överdramatisk eller rentav melodramatisk stil som kan jag också kan uppskatta så länge det inte går för långt. Gränsfall: I avsnitt 3 (avsnitt 2 på svensk tv) håller statsminister Monrad ett av sina många brandtal om Danmarks storhet samtidigt som de stora fönstren bakom honom färgas röda av blod… Så, subtil är serien inte, och just den scenen var mer rolig än dramatisk. Hannibal hade rodnat.
Men sedan händer något fullständigt bisarrt. Halvvägs in börjar Bornedal forma serien till en audition för att få regissera en X-Men-film. I avsnitt 5 (avsnitt 3 i svensk tv) ska danska soldater smyga förbi preussiska för att komma ikapp sina egna trupper, och det görs genom… hypnos! Javisst! En dansk soldat hypnotiserar de tyska så att danskarna kan smyga förbi obemärkta. När jag först såg detta blev jag chockad, men tänkte att det var en idiotisk engångsgrej och att Bornedal inte orkade komma på något bättre… tills jag såg avsnitt 6 (avsnitt 3 i Sverige). Där ligger Peter döende efter att ha blivit skjuten, så samma soldat som bemästrar hypnos som någon jäkla serietidningshjälte från 1930-talet stoppar in sin hand i Peters bröst (förstås), drar ut en isklump (självklart) och matar den till Peter som genast tillfrisknar (givetvis). I avsnitt 7 (4 i Sverige) eskalerar dumheterna ytterligare, men ni fattar nog redan galoppen här.
En klagande tittare gissar att Danmark vinner kriget när supersoldaten flyger över tyskarna och skjuter dem med laser från ögonen.
Jag har ingenting emot sci-fi och fantasy, tvärtom. Men om man nu ska ha sådana element i sin redan förhöjda historieskildring så finns det kanske smidigare sätt att introducera dem än som en blixt från klarblå himmel först halvvägs genom serien. Min favoritkommentar på den danska delen av internet var att serien förmodligen kommer sluta med att Danmark vinner kriget när supersoldaten flyger över tyskarna och skjuter dem med laser från ögonen. Jag såg aldrig sista avsnittet, men det slutet skulle inte förvåna mig. Bornedal hade nog sitt trollface på under hela inspelningen.
Trots massiv kritik från danska tittare hade serien fina tittarsiffror, stadigt över miljonen. Kanske inte så konstigt med tanke på att det är den dyraste danska serien någonsin på 173 miljoner danska kronor, varav majoriteten förstås finansierades med skattemedel (Kulturministeriets 100 miljoner öronmärkta för historiskt drama, men dock inte för fantasy) och tv-licenspengar. Serien har även några svenska miljoner i sig, men oroa er inte! De miljonerna kom från TV4 och inte från SVT, så ingen behöver känna någon plikt att titta.