Det blir en kort recap idag, beroende på att jag glömt bort en utlandsresa: »va, är det i dag jag åker? Trodde det var i morgon!« Oops. Så ursäkta om jag missar viktiga detaljer! Ni får ta det i kommentarsfältet.
Vi är mitt i slutstriden nu. Usch, hemska tanke – bara ett enda avsnitt kvar!
Ingen tid att förlora!
Innehåller spoilers för Penny Dreadful, säsong 2, avsnitt 9, And Hell Itself My Only Foe.
Stackars Leatherface (som jag döpt Pinkerton-detektiven med halva ansiktet till), har i en hel säsong fått hota Ethan med vad han ska göra, han letar upp Ethan lätt som en plätt och jag tror att vi alla kan stämma in i Ethans förvåning: »hur hittade du mig?!«. »Hur«, undrar vi sannerligen.
»Jag hittade er via Google Maps.«
»Du reser med en vacker kvinna«, svarar Leatherface undvikande. Mmmmmokej… Eva Green är vansinnigt snygg, men ändå? Det är ute på en öde hed i en stuga som knappast står listad i telefonkatalogen höll jag på att säga som om jag vore sekelgammal – jag menar den måste vara ytterligt svår att hitta ändå?
Jaha, allt detta hotande så är fajten över tämligen snabbt. Ett öronbett är centralt i fajten. Mycket väsen för ingenting.
Där kommer ju Victor! Sir Malcolm är i fara och snabbaste och enklaste sättet är att resa själv, tänkte Victor, och ta sig från London till den här stugan … ja, det måste ju åtminstone gå på en vecka.
Fort! En sista titt på Van-Chans ljuvliga stickade kläder innan vi måste åka hem.
Hemma: Rusk hotar Ethan, nu med det sista hotet »vi letar efter din fil i Washington« vilket får Ethan att haja till. Sedan drar polisen en fullkomligt orimlig och långsökt metafor om sin amputerade arm, om fenomenet »fantomarm« och hur det här fallet påminner om det.
Ingen av oss blev väl överraskad att det som vaxmannen byggde var en cell åt Monstret? Men Monstret blir lurat av blinda tjejen – det tog mig på sängen.
Ingen av oss blev väl överraskad att det som vaxmannen byggde var en cell åt Monstret? Men Monstret blir lurat av blinda tjejen – det tog mig på sängen. Man trodde ju hon var snäll, det klappades ju på ärrvävnad utan rysning, etc., men kanske fick hon nog av all tråkig poesi som hon nämner.
Vi känner med dig, blinda flicka. Vi hade också tröttnat. Men inlåsning är lite för mycket ändå! Vaxmannen dreglar vid tanke på sin succé. Ursäkta men … blir man så rik på att visa upp en blek man med stort ärr och stripigt hår? I viktorianska London? Där hade väl alla en syfilisruttnad näsa eller var helt uppfrätt av koppärr. Nåja, vem är jag, Starta Eget-expert?
Tillbaka till äventyrarna: Nu får man det lite bråttom i Penny Dreadful, för Lyle blir inte avslöjad eller erkänner på dramatiskt sätt – plötsligt talas det om förlåtelse och »jag är på er sida«.
Sembene och Ethan pratar om att de måste hänga i källaren med fastlåst Ethan igen, då det är fullmåne. Men Vanessa vill inte vänta, nej, inte trots flera varningar om att häxorna är extra starka på natten!
Hon sticker, men inte förrän hon gjort tid för att prata snällt med Victor som deppig silar knark i finsoffan.
»På knä!«
Om Victor bara visste vad som pågick skulle han nog deppa mer… Lily har gått rätt in i galenskap och hånglar med Dorian i hans orgiesal. Hon verkar också fattat allt som hänt och är med Brona-Lily-Knäppgök nu. För att testa Dorian biter hon av hans öra, jag upprepar, biter av hans öra. Åh, fy så äckligt. Trend i det här avsnittet: öronkött.
Hecate hånglar upp Ethan med förföriska ord om att »äta när man är hungrig«, avslutar med att glida in baklänges i en spegel. Snyggt!
Vanessa är i spökslottet med en miljard dödskallar och resonerar underligt lugnt med Evelyn Poole. Lite chit-chat bara, om att Satan vill ha dig som fru och sådant. Vanessa slår i alla fall rekord i sin favoritmin – jag kallar den »Vanessa-stirret«. Ni vet, den där kombinationen av ytterligt misstänksam och skeptisk:
»Vem ska jag träffa sa du?!«
Vi tar en till, i närbild:
»Vad i HELVETE var det där?!«
Nu upptäcker de att Vanessa är borta och allt går fel! Scooby Doo-gänget beger sig till spökslottet och misslyckas direkt. Så klart blir alla inlåsta på olika ställen i det ruskiga slottet, attackerade av hallucinationer och nakna häxor.
Vanessa blir åthutad av sin äckliga docka som öppnar ögonen och väser »Mördare!«.
Sorgligast av allt är förstås att Ethan och Sembene blir inlåsta tillsammans, precis när Ethan ska en varulv … fina rörande ord om vänskap, Ethan försöker hinna skjuta huvudet av sig men den ädle Sembene offrar sig. Nooooooo!
Farväl! (Elleeeeeeer…?)
Ja, ursäkta att jag brådskade genom recapen. Men jag kan bjussa på lite trivia, så kallade »easter eggs« som smögs in i avsnittet! Avsnittets namn, And Hell Itself My Only Foe kommer från en dikt av John Clare – poeten, inte gnäll-Monstret – »I Lost The Love Of Heaven« heter den och man kommer direkt att tänka på att den där ursprunglige poeten nog tyckte rätt synd om sig själv, han med. En annan rolig sak – polisen Rusk, som ju grävt fram Ethans riktiga namn? »Ethan Talbot«. En blinkning till den i filmvärlden legendariske »Wolfman« hetter Larry Talbot. En släkting!
Fråga 1: Tror ni Sembene kommer tillbaka i säsong 3 som ny Lupus Dei?
Fråga 2: Känns otroligt att polisen Rusk kommer dyka upp i nästa och sista avsnittet, eftersom det är slutstriden. Säg inte att … den trista bihistorien kommer få följa med till säsong 3?!
Betyg: Tre riktigt starka avbitna öron av fem möjliga.
Penny Dreadful kan ses på HBO Nordic.