När jag hade sett inledningen av American Crime, som har svensk premiär på kanal 5 i kväll, var det omöjligt att inte börja tänka på både The Wire och Oz – två av de starkaste, mest socialrealistiska dramaserierna som gjorts om det amerikanska samhället ur kriminalitetsperspektiv. Och även om det är 12 Years a Slave-manusförfattaren John Ridley som skapat och skrivit American Crime så vågar man inte riktigt ta till så stora associationskanoner.
Hur Ridley låter moderns reaktion bara synas i vänster bildkant, utan blick och med sluten mun; bara genom hur huvudet rör sig in i bildkant… Det är mästerligt.
Men avsnitt för avsnitt sögs jag sedan inte bara fast, jag förstenades, närmast förintades inför detta detaljerade mänskliga urdrama, och efter att ha sett hela säsongen kan jag nu garantera: jämförelsen med The Wire och Oz är helt adekvat. John Ridley har gjort stora filmer tidigare, men det är American Crime som är hans mästerverk – den dokumentära råheten skär rakt igenom våld, sex, knark och dysfunktionella familjerelationer (när serien sändes på amerikanska ABC blev alla »fuck« utbleepade, jag förmodar att kanal 5 slipper det).
Upplägget i American Crime är att den tränger allt djupare ner i alla centrala mänskliga relationer kring ett allvarligt brott – själva mordutredningen skildras inte direkt via polis och åklagare utan helt genom de drabbades, och eventuella förövares, ögon. Och seriens styrka ligger i hur den parallellt skildrar det nya, trasiga ekosystem som byggs upp av människor och beteenden efter ett allvarligt brott, ett ekosystem av skadade relationer och fler brott; samt verkligen klarar av att agera ut karaktärernas inre: Timothy Hutton och Felicity Huffman spelar mot varandra som vore det ett lågintensivt auteur-filmiskt 1970-talsdrama, så fantastiskt starkt! Och så W Earl Brown, Penelope Ann Miller, Benito Martinez på det… och de briljanta yngre skådespelarna… detta är definitivt årets cast i USA-tv!
Och John Ridley har själv regisserat sina manus, och sina skådespelare. Det förklarar den emotionella stringensen och tonträffen. Han fullständigt briljerar. Ta scenen som bilden här ovanför är hämtad ifrån, hur Ridley låter moderns reaktion bara synas i vänster bildkant, utan blick, och med sluten mun; bara genom hur huvudet rör sig in i bildkant…
True Detective i all ära – det är American Crime som är det stora auteur-verket i år.