Jag läste nyligen en intervju med The Stath – Jason Statham för alla oinvigda – där han röjer fitness-hemligheter som om de vore skurkar ur Crank 2. Statham tränar jämt verkar det som, han tränar med vad som finns – stockar, stenar, små barn – han tränar tills att blodet brinner och sen så dricker han tio pints bitter och springer ett maraton.
Ett sidospår kanske, men i den här intervjun nämner han bland annat The Rock som ett anti-föredöme. Lite för präktig och korrekt med hur han väljer att skulptera sin kropp, men inte mindre duktig för det. The Rock, aka Dwayne Johnson, har en kropp som tagen ur en novell av HP Lovecraft, den är monstruös.
Ballers är en slags tv-motsvarighet till filmvärldens blockbusters, och poängen är mer att förmedla en känsla än en historia.
I den billiga etableringsscenen av honom i Ballers, sitter han halvnaken på en säng med sidenlakan – självklart med en helnaken tjej bredvid – och värker. Kameran fokuserar på hans kropp, med ådror stora som motorvägar – en scen som tagen ur en gammal Levis-reklam. Sedan går han upp, knaprar värktabletter och dricker vatten. Mer hud får vi inte. Det är som om The Rock fått till någon slags klädklausul i sitt kontrakt. Han vill bli tagen på allvar, man förstår det. Och det gör man, det är ett av skälen till att Ballers faktiskt funkar, rätt bra i alla fall.
Överraskningar är det sämre med, Ballers är som trailern, fast längre. Snabba bilar, hård attityd, pengar, droger, Champagne och en massa bar hud. I mitten står Spencer Strassmore (The Rock), före detta fotbollsspelare (amerikansk fotboll) och nybliven agent som känner pressen – mobilsamtal i sängen, toaletten, bilen. Raska steg och stiliga kostymer. Mycket yta. Ballers är en slags tv-motsvarighet till filmvärldens blockbusters, och poängen är mer att förmedla en känsla än en historia. Vilket den lyckas med, om man är på rätt humör.
Viss kultur är så beroende av stämning och sinnelag att en sågning kan kännas lika berättigad som en hyllning, som med Entour … jag menar Ballers. Eller vad fanken, vi kan lika gärna fortsätta med Entourage. En serie jag avvisade under alla år som folk pratade om den. Jag såg något avsnitt och tyckte det var bedrövligt, skal till karaktärer och ingen egentlig handling. Bara en annan slags vardag. Men så en dag, efter en weekendresa fylld med tjat om Entourage och hur mycket jag bara måste se den, gav jag den en chans. Följande månad såg jag enbart på Entourage, inget annat. Den blev en annan del av mitt liv. Jag tänker aldrig se om den, men just då fyllde den någon slags funktion. Ballers är av samma skrot och korn, fast lite hårdare, mörkare, en vardag man äcklas av att bli underhållen av. För det blir man, underhållen. Och The Rock är faktiskt bra, tro det eller ej.
Ballers har premiär i dag på HBO Nordic.