Rust Cohles (Matthew McConaugheys) stripiga pundarhår i hästsvans i kontrast med hans tidigare så välkammade rufs fick oss att förstå att han varit med om en själslig resa, och inte på ett bra sätt. Det här, förstod vi, är en sliten man. Ärrad. Även Marty Hart (Woody Harrelsons) förvandling från pojkaktig kalufs till flintis signalerade slitenhet. Mognad. Trötthet. Uppgivelse.
När ett jobbigt lik hittas i industrihålan Vinci i den absoluta periferin i Los Angeles County uppstår problem. Den döde är en högt uppsatt statstjänsteman tillika huvudfiguren i en planerad omvandling av staden med mycket business och många pengar inblandade.
I andra säsongen är mycket utbytt. I stort sett allt, faktiskt. Nya skådespelare, nytt case, ny plats och ny vinjett. Helt ny vinjett. Men frisyrerna består. När vi först möter Ray Velcoro (Colin Farrell) är det med en oljig mittbena som inte kunde bry sig mindre. Den har passerat stadiet då det är dags att klippa sig, den skiter faktiskt i att ens kalla sig för frisyr. Fuck it, jag växer som jag vill och om du har problem med det så kan du prata med mina vänner höger och vänster näve.
Colin Farrell med hår som inte bryr sig.
När ett jobbigt lik hittas i industrihålan Vinci i den absoluta periferin i Los Angeles County uppstår problem. Den döde är en högt uppsatt statstjänsteman tillika huvudfiguren i en planerad omvandling av staden med mycket business och många pengar inblandade. Vem eller vilka som ska leda utredningen är lite oklart beroende på ärendets natur och platsen han hittas på men Velcoro får teama upp med polisen Ani Bezzerides (Rachel McAdams) vars slitna page med alldeles för långt gången utväxt signalerar emotionellt kaos kanaliserat i jobbfokus. Vem har tid och ork att hålla på och fixa sig?
»Hej, är det frisören? Vi behöver två klipptider… minst!«
En tredje polis ansluter sig också. Paul Woodrugh (Taylor Kitsch) som med militant snagg och iskall blick ger intrycket av att vara en man som inte gillar att tappa kontrollen direkt. Alternativt har psykotiska drag. En enstöring som mest vill köra sin motorcykel riktigt, riktigt snabbt.
»Trent Reznor och jag köper kläder på samma ställe.«
Tre poliser i stället för förra säsongens två, alltså. Alla med tydligt personligt bagage – Velcoro slåss för att få träffa om sin son, Bezzerides kämpar med sina familjeförhållanden och Woodrugh har sociala svårigheter. Och alla med olika skäl att blanda sig i utredningen.
Det hela börjar fint med etableringen av karaktärerna och små insmygningar av bifigurer och potentiella sidohistorier. Nic Pizzolatto har ännu en gång skrivit manus, precis som förra gången, och det bådar givetvis gott. Men den svaga länken är ju, precis som man kan misstänka, Vince Vaughn som spelar en slags affärsman med ett tveksamt tidigare förflutet vars nya projekt involverar den mördade statstjänstemannens medverkan. Han är lika intetsägande som hans så kallade frisyr. Och inte för att jag är ett fan av uttrycket »bliv vid din läst« men i det här fallet har jag svårt att se varför Vaughn ska göra drama och inte hålla sig till det han kan – komedi. Replikerna låter inte bra i hans mun och att jag som tittare ska tro på att denna man en gång varit kriminell är bara önsketänkande från HBO:s sida. Vi får se om han tar sig men jag tvivlar på det.
»Jag kan visst drama!«
Däremot tror jag på säsongen i stort. Efter tre avsnitt är jag fortsatt hungrig och njuter av att än en gång se ganska själsligt sjaskiga poliser jobba. Detta är ingen fortsättning på första säsongen, detta är en fristående säsong. Men jag vågar påstå att den blir lika njutbar. Fast mindre ockult och mer skitig och pervers.
True Detective säsong 2 har premiär den 22 juni på HBO Nordic, som även har säsong 1.