För halvannat år sedan skrev Linus här på TVdags om Channel 4:s storsatsning på att hämta hem Queer as Folk-skaparen Russell T Davies till sin ursprungliga genombrottsplattform, och i kväll är det äntligen SVT-premiärdags för denna grandiosa comeback till gay-sex-dramat – först premiären av Cucumber klockan 22, och direkt därpå premiären av Banana (se Linus länkande text om varför serierna – inklusive webbtillägget Tofu, som inte hängt med i SVT-köpet – heter som de heter).
Bäst är skildringen av gemenskapen, den erfarna vänskapen, som Henry och Lance har med sitt gamla kompisgäng – som en fin flämtande låga i åldrandets snålvind.
Upplägget är underbart.
Först ägnas ett tajt Manchester-böggäng i begynnande medelålder 40 minuter, sedan får den yngre generationen i den seriens periferi 20 egna minuter – och, omvänt: i Banana är Cucumbers huvudpersoner perifera. Det är på sätt och vis samma Rashōmon-effekt som i The Affair eller Forestillinger, fast faktiskt mer innovativt. Utan att göra minsta väsen av det är perspektivförskjutningarna mellan hur ett och samma skeende skildras i respektive serie (Henrys två visiter i 20-nåntingarnas lägenhet) både smartare och roligare än de stolpiga »Hans«- och »Hennes«-växlingarna i The Affair.
Jag skrev »gay-sex-drama« här ovan för Cucumber fokuserar främst på sexdelen i 40-plus-samboparet Henrys och Lances relation. Henry är nämligen oskuld – visst, de runkar och suger av varandra ibland men Henry har aldrig »fucked« och Lance har frustrerats av detta under nio års relation. Jag kan förstå att serien fått viss kritik för att omhulda stereotypen om sex och kroppar som »bögars enda hobby«, men mina favoritmoment i premiären är så vitt skilda saker som en akademisk textstöld (älskade hur tragedin utspelade sig bortom Henrys Kylie-dusch-dansande vetskap, på grund av en urladdad iPhone!) samt skildringen av gemenskapen, den erfarna vänskapen, som Henry och Lance har med sitt gamla kompisgäng – som en fin flämtande låga i åldrandets snålvind.
Banana, sedan, har ett rappare tempo och fler sexscener men girar framför allt över mot sådant som den äldre generationen för länge sedan lämnat bakom sig – relationen med föräldrar och syskon, det första egna boendet, att få ihop till hyran. Jag älskar hur 19-åriga Dean målar upp sina föräldrar som värsta homofoberna som slängt ut honom och hur vi sedan får se verkligheten…