Innehåller spoilers för Game of Thrones, säsong 5, avsnitt 9, The Dance of Dragons.
»When you play the game of thrones you win or you die.«
Jag har ändrat mig. Kvällens avsnitt visade så tydligt varför Game of Thrones berättar sin berättelse som den gör. Ibland är det ett fokusbyte som behövs. Jag säger inte att det är meningen från serieskaparnas sida, det kan lika gärna vara jag som läser in det. Med det sagt bytte avsnitt 9 fokus och riktade in sig helt på de kvinnliga rollfigurerna, deras agens eller brist därpå. I Westeros, och i Essos, är att vara kvinna att skaffa sig en maktposition eller dö. Så enkelt är det. Vi fick se två unga flickor som inte hade någon egen agens råka riktigt illa ut – en var en köksflicka som tvingades prostituera sig och ha sex (och vad vi förstod, våldsamt sex) med en pedofil, och den andra var Shireen, Stannis dotter. Vi fick se Missandei och Daenerys stå mitt i ett våldsamt kaos utan att kunna försvara sig. Det enda som höll dem vid liv var Daenerys status som drottning. Är du kvinna i Game of Thrones måste du vinna eller dö. Det finns alltså mer bakom Cerseis ord än vad som jag tolkade in från början.
Jag har länge tänkt på att det finns så fina konnotationer mellan Glen Closes Madame de Merteuil (i Farliga förbindelser) och Lena Headys Cersei Lannister. Deras slutsats i livet verkar vara samma, endast så att Merteuil har mer uttalat genusfokus på sin vinna eller dö-monolog.
Jämför med:
Jag vet att serien inte alltid har det här fokuset på sina avsnitt. Och att de oftast låter oss slentriankolla på nakna kroppar för sensationsvärde, det är jag såklart fortfarande emot. Men under avsnitt nio föll det på plats, och om Game of Thrones fortsätter med detta berättandet så blir det plötsligt mening med våldet och det sexuella våldet.
Det som kvällens avsnitt ville säga mig var att makt korrumperar. Det är inget nytt att berätta om, det är ett välkänt faktum. Men makt korrumperar inte bara så att nån som har det vill ha mer och ser till att göra vad som helst för att inte förlora sin ställning, det verkar också som att makt gör att man tror att man har rätt att göra vad som helst. Strax före jag såg avsnittet läste jag nedan länkad artikel om högt uppsatta politiker i Storbritannien.
Game of Thrones berättar i alla fall i detta avsnitt oerhört starkt om makt och hur den härjar i en ojämställd värld. Jag vet inte jag om jag orkar kritisera den som spekulativ och effektsökande längre, efter att ha läst detta. Verkligheten verkar överträffa dikten på de mest vidriga vis.
Verkligheten är alltid värre än sagan. Just idag vill jag tro att sagan har en intention att berätta om verkligheten. Sagan kan ge de osynliga ett ansikte. Crasters fruar är inte mindre illa ute än kvinnorna i Indien, barnprostitution är ett stort problem (och big business) i Thailand, Filippinerna, och ändlösa andra turist- och semesterländer. De med makt gör vad de vill med de som är utan. Om detta har sagorna alltid berättat.
Det här avsnittet berörde mig starkt.
Norden
Tänk om Stannis hade lärt av Napoleon. Napoleon lärde sig den hårda vägen att man inte bara klampar in i Ryssland hur som helst. Ramsay lyckades sneaka sig in i Stannis läger och bränna upp all mat och alla belägringsmaskiner. Så nu står Stannis i kylan och kan varken vänta om eller fortsätta.
Om Nordens mäktigaste hus har orden »vintern kommer« så kan man ge sig fan på att de har rätt. Speciellt när man försöker ta deras viktigaste fäste.
Stannis har under säsong fem visat ett mänskligare ansikte, speciellt som far. Denna mänsklighet rycks nu brutalt bort från oss. För att han ska kunna göra det som han bestämt sig för (för att kunna bli det som han är menad att bli, som han uttrycker det själv) att offra sin enda dotter till sin blodtörstige guddom. Så han skickar bort sitt goda samvete Davos Seaworth. För om han är kvar skulle han aldrig tillåta att något sådant skedde. Kommer Davos fortsätta vara lojal mot Stannis nu? Jag har väldigt svårt att tro det.
De bränner Shireen, en flicka på inte mer än 11–12 år på bål. Hon har genomgående porträtterats som smart och godhjärtad. Som sorgsen och eftersatt. Och hennes pappa bränner henne på bål. Scenen gjorde fysiskt ont att se. Hur hon skriker efter sin pappa att han ska rädda henne. Men han låter Melisandre tända på bålet. Hans hustru visar sina första känslor för sin dotter och försöker hindra det som sker, men blir stoppad.
Hur kan Stannis tro att han kommer ha några sympatisörer om han bränner sin egen dotter? Jag klarar inte att titta. Åh, herregud. Är detta det värsta vi sett på Game of Thrones? Jag brukar alltid se avsnitten två gånger, men jag vet inte om jag orkar se detta igen.
Muren
Här var jag tvungen att konsultera min trogna vän kartan igen. Varför körde man inte runt muren med skeppen från Hardhome? Är det inte typ hundra gånger smartare, om man nu har lämnat befälet till någon som för väldigt kort tid sen var ens bittraste fiende, och dessutom suktade efter det jobb som man själv fick. Om jag hade de förutsättningarna skulle jag nog runda muren med mina skepp och gå mot Castle Black från sydhållet.
Ska portarna öppnas? Ja, till slut öppnas de och Ser Thorne visar vilken sida han står för. Men återigen – hur ska de föda alla? Och borde inte resten av armén från vildlingarna vara kvar? Jag är förvirrad.
Hur lång tid har det gått? Det ser rätt långt ut på kartan mellan Hardhome och Castle Black. Ständigt dessa avstånd.
Dorne
Dorne är lite som ett andningshål i detta avsnitt. Där resten är sjukt tungt är vi fortfarande i matiné-land här. Myrcella är en tonåring, ganska lik sin mamma i attityd, med skimpy klänning och trots i blick. Hon älskar (!!!) Trystane Martell och tänker inte lämna honom.
Härskaren Doran Martell köpslår med Jaime att hans son och arvinge Trystane ska följa med Myrcella till huvudstaden och sitta i kungens råd. Jaime går med på det. Tänk vad enkelt det hade varit om Jaime kommit dit öppet? Doran verkar härska rätt sansat, till skillnad från resten av Westeros.
Bronn blir fri – på ett villkor. Aj! En armbågsmacka rakt i munnen.
Ellaria Sand tvingas in i fållan efter ha visat sitt förakt för Doran. Hon får valet att dö eller svära trohet. Hon svär gråtande trohet och verkar inse att hon aldrig kommer få hämnd för sin döde älskare. Eller är det sorg över att Doran inte verkar vara den härskare som Oberyn skulle kunnat vara?
Jag vet att hela Dorne-storyn är utskälld, men jag gillar det ändå på nåt vis. Jag gillar själva Dorne tror jag, färgerna, kläderna och hur kulturen skildras. Det är så tydligt att det är ett eget land, fast intvingat i de sju kungarikerna.
Men stämningen efter scenen är ju verkligen ett jaha? Och ett: »Eh…, what was all the fuss about?«
Braavos
Arya glömmer sitt uppdag när hon ser Ser Lord Tyrell landstiga och möta med representanter för Järnbanken. Hon följer efter dem, eftersom hon ser Ser Meryn Trant bland vakterna. Nån som minns varför han är på Aryas dödslista?
Hon följer efter dem, det är inte uppenbart alls!
Men vi får se lite utsnitt ur Mace Tyrells möte med Järnbanken och det är ljuvligt. De verkar inte veta vad de ska göra med honom, han är ju så oerhört harmlös. Sång-scenen utanför banken är fantastisk! Mace ställer sig och håller en liten impromptu sånglektion till allas stora förvåning.
Sen blir det jobbigt igen. Ser Meryn vill gå på bordell men vill bara ligga med unga flickor. Så bordellmamman skrämmer upp nåt som verkar vara en köksflicka som han får ligga med. Arya tittar på. Eww, jobbigt och pedofilt. Stackars köksflicka! Om vi inte visste att ser Meryn var evil så vet vi det nu. Vi kan kalla det deus ex raptus. Men det bäddar också för att Arya kommer ta på sig ett annat ansikte och mörda honom, eller hur? Han säger till bordellmamman att hon ska ge honom en ny flicka nästa kväll, och så klart kommer det vara Arya, eller hur? Frågan är nu bara vad det ska göra för skillnad i det stora hela att Ser Meryn dör? Eller är det bara en del i berättelsen om Aryas väg till att bli en kallblodig lönnmördare? Spännande är det i alla fall.
Mereen
Har verkligen hela säsongen handlat om ifall de ska få ha gladiatorspel eller inte? Kommer Danerys gå ned på arenan i vit rustning i slutet? »AM I NOT MERCIFUL?« Ring Ridley Scott!
Daarios monolog och slutet på den! Det har varit för lite Daario Naharis denna säsong. När han rätt länge rantat om att de mindre krigarna oftare vinner för att de är snabbare och smartare än de större, och han blir så brutalt motbevisad när den store gladiatorn på arenan hugger huvudet av den mindre så kunde jag inte låta bli att skratta. Morbid, moi?
Tematiken i avsnittet verkar vara saker man gör mot sin vilja för att få stanna vid makten. Daenerys vill verkligen inte vara där, och vill verkligen inte stödja spelen, men är där ändå. Ibland känns det som att hon är lite lost i storpolitiken. Hon mår som bäst när hon får agera, istället för att försöka förstå de politiska strömningarna.
Stackars Jorah kör ett offer på arenan, men får snart sin förlåtelse då han räddar Danaerys liv. Såklart dyker Harpyans söner upp i tusental och hugger ned allt som inte har guldmasker på sig. (Jag blir orolig för att Danaerys ska få grayscale, då hon tar Jorahs hand. Eller smittar det bara om man tar på själva utslagen?)
Sen blir det jävligt våldsamt, och Danaerys är väldigt mycket dam i nöd.
Dock skulle det vara svårare att se vilka mördarna var om de inte var maskerade. Alla har ju likadana kläder på sig. Hizdahr dör. Tack och hej.
Men var är Danaerys agens? Låt oss hoppas på deus ex dracarys. Japp! För såklart dyker Drogon upp och räddar henne. Och Danaerys räddar honom, då han får spjut i sig. Hon klättrar upp på hans rygg och de flyger iväg. Ja! Waaah, drakflyg! EPIC FANTASYMOMENT!!!
Och nu undrar vi alla: varför inte göra en Jurassic Park, Westeros edition?
Jag har skrivit mest allvarligt idag. Hittills har det varit säsongens bästa (och värsta) avsnitt och så snyggt med fokus på Shireen, Arya, och Danaerys. Fast det var ett avsnitt med mycket roligt så överskuggade brännandet av Shireen allt jag hittills sett. Väldigt nyfiken på att höra vad ni tycker.
Game of Thrones visas på HBO Nordic.