Clik here to view.
Idén om Mimmis jeansdagis är genial. Ett ställe där man kan lämna in sina jeans och få dem »naturligt slitna« efter önskemål. Perfekt och mitt i prick när man ska gestalta SoFo, det påstått supertrendkänsliga området söder om Folkungagatan på Södermalm i Stockholm.
Rå denim, arbetarbyxa, dongare, versus designerjeans från Japan som kostar en förmögenhet. Just fascinationen över jeans och denim är en bra metafor för sökandet efter vad som är äkta. Något som man enligt Kanal 5:s och det Erik Haag- och Henrik Schyffert-ägda produktionsbolaget Brommamammas komediserie Söder om Folkungagatan ägnar sig särskilt mycket åt i just SoFo.
Varför dras inte mer på de större frågorna i stället, som kan definiera eller symbolisera Söder – den extrema homogeniteten, tiggeriet, de skyhöga bostadspriserna.
Jag vet inte om jag håller med om att sökandet efter äktheten, ursprunget och nästa stora grej skulle vara större just här, där jag bor. Eller att just Söder, till skillnad från andra delar i staden, skulle vara mer befolkat av världsfrånvända som tycker att »utanför tullarna« är okänt och exotiskt. Jag vill dra mig till minnes en episod ur mitt förflutna då jag jobbade som servitris och serverade kanapéer på en privat födelsedagsfest på Lidingö. Där stod två kostymklädda gubbar och pratade med varandra. En frågade hur den andres dotter mådde.
- Hon har emigrerat, ser du!
- Jaså?
- Ja. Till Södermalm!
Och sedan skrattade de båda gott.
Som SoFo-bo dricker jag inte särskilt många algsmoothies eller brottas med problem om huruvida jag kan vara feminist och samtidigt tycka om en sexuellt dominerande kille. Visst ligger det ett rawfoodställe längre ned på gatan men jag ser inte det som ett uttryck för någonting annat än ännu en mattrend som lever parallellt med andra mattrender. Det har ju öppnat ett köttbulleställe lite längre upp i kvarteret, till exempel. Kanske ett uttryck för sökandet efter ursprung och äkta, visst. Men också kanske bara ytterligare en restaurang eller en cynisk tanke om att dra till sig turister som vill prova Swedish meatballs.
Men jag kan ju vara hemmablind också. För det är problematiskt för mig att se Söder om Folkungagatan eftersom hela diskussionen om »södermentalitet« och »SoFo-anda« är problematisk. Är söder en plats för sociala låtsasengagemang, surdegsbakande och korvstoppande eller är det en totalskev bild som därmed blir ungefär lika rolig som den är sann?
»Vari består nyheten, kan en fråga sig. Bekräftelseknarkande hipsters har haft Söder som hangout åtminstone sedan Vietnamkriget«, skriver Salka Hallström Bornold i Expressen medan Hynek Pallas här på TvDags menar att »många svenskar med postnummer i Hornstull eller SoFo-området säkert gladeligen skulle tatuera en karta över Brooklyn« vilket är »ett exempel på exemplarisk osjälvständighet«.
Å ena sidan tycker jag att jeansdagiset är genialt, hela jeansskämtet och jeansmetaforen. Å andra sidan är jag förvånad över hur föråldrad humorn känns. Att man fortfarande skämtar om skägg, ursprungsnoja och Instagram-frukostar. I serien skojar man om att på Söder är det som var hippt igår ute i dag. Lite så känns det med skämten. Det som var roligt förra året (skägg, algsmoothies, raw food, träningshysterin) är tråkigt i dag. Men sånt där är ju vanskligt. Å ena sidan, bekräftar jag själv SoFo-myten nu? Å andra sidan, varför drar inte serien mer på de större frågorna i stället, som mycket väl också kan definiera, eller i alla fall symbolisera, Söder? Som den extrema homogeniteten i området, tiggeri, skyhöga bostadspriser och lokalhyror. Man låter snudda vid det, det gör man. Staffan Westerberg går runt i kvarteren som en rik, allvetande och allseende luffare. Lisa Hennis Cissi vill ha en rumskompis med invandrarbakgrund för lite chica extrapoäng och den kombinerade smoothebaren och gymmet som hon driver tillsammans med två vänner behöver ta in förstärkning för att gå runt. Så nog snuddar man vid det men stannar hellre upp vid skäggen, bajsskämt (ja, faktiskt) och träningshysterin. Det är synd. För det är reella frågor och problem och som, precis som klassfrågan i Solsidan, skulle kunna ge legitimitet och tyngd till en annars ganska tunn satir.
Första avsnittet av Söder om Folkungagatan sänds på Kanal 5 i kväll kl 22.