Bäst i tv-världen just nu: Ännu en klassisk Louie-final

Det fanns en diskussion i början av den här Louie-säsongen om huruvida det var bra eller dåligt att Louis C.K. tog ett steg tillbaka efter den föregående, psykologiskt djupare och konstnärligt mer stringenta säsongen, och återgick till seriens ursprungliga mer rapsodiska upplägg.

Men vad jag känner efter veckans säsongsfinal är snarare att det utvecklades till något ännu större: det bästa av båda Louie-världarna, det rapsodiska och det existentiella, klacksparken och bråddjupet; och att båda dessa parallella anslag gav rytm, tempo, patos och en förhöjd mening åt varandra. Vi fick både äta Louie-kakan och ha den kvar. Och C.K. kreerar den här serien med en sådan lätt, rutinerad hand nu att det inte krävs något rigoröst manuspusslande för att få till den här förhöjda kvaliteten, det introspektivt insiktsfulla och nakna mänskliga rinner in och besjälar serien ändå.

Det bästa av båda Louie-världarna, det rapsodiska och det existentiella, klacksparken och bråddjupet; båda dessa parallella anslag ger rytm, tempo, patos och en förhöjd mening åt varandra.

Dubbelavsnittsfinalen The Road inkapslade precis alltihop och var både turné-rapsodisk och livsfilosofisk, och där även de lätt lösryckta inslagen adderade till den sammanhängande undertexten. Läs gärna Alan Sepinwalls recap för en fullständig summering av beståndsdelarna – själv vill jag lyfta fram ett par scener som jag tycker exemplifierar den »förhöjda kvalitet« jag pratar om, både emotionellt och berättartekniskt:

Först den där promenaden i de deprimerande grå kvarteren runt låne-lägenheten (Kenny: »You’re gonna go for a walk? Around here??«) som landar på en lokal loppmarknad på en parkeringsplats, där han först passerar en äldre man som spelar civil war-sorgesången Ashokan Farewell (farbrorn är faktiskt Jay Ungar själv, detta bitterljuvt nationalromantiska verks kompositör) och sedan tittar in i ett »go back in time«-tält fullt med kläder och attiraljer från inbördeskrigets 1860-tal, där han blir övertalad av en mor och vuxen dotter att fullända ett tidstypiskt foto ihop med dem, där alla tre klär ut sig och Louie förvandlas till general. Och det är en förunderlig scen som utspelar sig när han kommer ut från provrummet, får komplimanger och tilltalas in-character: till tonerna av Jay Ungars violin utanför börjar han dansa, teatralt men mjukt, med den yngre kvinnan, och sedan med den äldre, och sedan vidare med tältägaren… Och det är så oerhört vackert, poetiskt, så smärtsamt kontrasterande den hårdsupande för-akten Kenny borta i lägenheten, som liksom för att ordlöst – ja, egentligen rent tes-löst – understryka hur obekväm Louie känner sig på den här roadtrippen, hur han är för gammal och för seriös för den här skiten…

Men grejen med den här scenen är att den fäster hela Louies psykologiska tillstånd i tittaren så att vi med just ett konstnärligt förhöjt eftertryck lierar oss med honom, mot »svinet« Kenny som han bor med och vars sex- och prutt-humor går hem mycket bättre hos Oklahoma City-publiken än Louies depressionsrutin – och när C.K. får oss att njuta av dansen i tältet och surfa vidare på den känslan genom avsnittet, så blir vi liksom lite blinda, eller förblindade, för hur extremt usel Louie är på scenen de här kvällarna, blinda för att det är han och inte Kenny som är »svinet«. Vi sympatiserar så pass med hans asociala hållning (även gentemot den påträngande chauffören i avsnittet innan) att det blir en aha-upplevelse även för oss som tittare när Kenny är den som tar tag i alltihop, har insikterna, och får Louie att fatta och komma i konkret kontakt med sina känslor i stället för att dansa ordlöst med dem i generalkostym.

Det är irriterande att Louie hamnat i ett sådant svart tablå-hål i Sverige. I Storbritannien sänds avsnitten dygnsfärska på Fox, vars utbud i övrigt liknar dess svenska motsvarighet, och jag inbillar mig att även Fox hos oss har, eller med lätthet skulle kunna skaffa sig, rättigheterna att sända serien under innevarande säsong.

Kjells topp-10

1. Louie (FX)
2. Arvingarna (DR/SVT)
3. Penny Dreadful (Showtime/HBO Nordic)
4. Wayward Pines (Fox)
5. Veep (HBO Nordic)
6. Maron (IFC)
7. Silicon Valley (HBO Nordic)
8. No Offence (Channel 4)
9. American Odyssey (NBC)
10. The Comedians (FX)

Toras Topp-3

1. Jane the Virgin (CW/Kanal 5)
2. Veep (HBO Nordic)
3. Grace and Frankie (Netflix)

Saras topp-10

1. Louie (FX)
2. Maron (IFC)
3. Game of Thrones (HBO Nordic)
4. Sofias änglar (Kanal 5)
5. Silicon Valley (HBO Nordic)
6. Masterchef Australia (Network Ten)
7. Veep (HBO Nordic)
8. Inside Amy Schumer (Comedy Central)
9. Breaking News med Filip & Fredrik (Kanal 5)
10. Hela Australien bakar (Sjuan)

Patriks topp-10

1. Kung Fury (SVT)
2. Veep (HBO/HBO Nordic)
3. The Producers (KBS/Viki)
4. Splendid Politics (MBC)
5. Community (Yahoo)
6. Ex-Girlfriend Club (tvN/Viki)
7. Seraph of the End (Tokyo MX)
8. The Lover (Mnet/Viki)
9. Mask (SBS/Viki)
10. Louie (FX)