Då har vi kommit till avdelningen: serier jag tittar på bara för att bli arg. Just nu finns det egentligen bara en. »Vuxenserien« Happyish. Oj vad den gör mig arg, så arg att jag redan efter fem veckor fått vreda rynkor i pannan. Tråkigt att behöva rasa så över en serie man sett fram emot. Men det är antingen våld medelst text eller ännu en jobbig löpsedel i morgon. Så vad är det som gör mig så förbannad? Eller FÖRBANNAD kanske? Där har vi en bra ingångspunkt:
1. De volymmässiga versalerna
Budskap som inte tycks existera om de inte skriks ut tillsammans med helt onödiga svordomar – har svordomar någonsin använts mer felaktigt än här? Det är en jävla soppa.
2. Karaktärerna
Happyish består enbart av osympatiska karaktärer, varav alla tycks bära med sig en egen liten scen som de monterar upp och bestiger så fort de ska säga något, eller basunera rättare sagt. Som drängfulla alkisar delar de med sig av sina sanningar. Hela registret skall spelas ut. Allt skall blottas. Det kvittar om de är på toaletten eller sover. Livet är en föreställning.
3. Den krystade punkigheten, passformen suger!
Marilyn Manson som förskolelärare hade passat bättre. Jag pratar om de juvenila – eller det är väl så vi ska uppfatta dem i alla fall – upproren till namnskyltar i början av varje avsnitt. Adolf Hitler, Charles Bukowski, Jesus Christ och så vidare. Säkert påkomna i sista stund, av någon konsult intagen för att rädda serien – tänk Gustaf eller Gottfrid fast ännu värre.
4. De triviala problemen
Rika människor som klagar på allt: jobbet, vännerna, sina liv. Man tycker inte precis synd om dem. De har ju allt. Eller i alla fall mycket mer än större delen av världens befolkning. Och visst, förmögna människor kan må dåligt också … eller näe. Vart är självinsikten?
5. Allt det här är illa, men kanske värst av allt
All denna talang som dras ner i djupet. Steve Coogan, John Cameron Mitchell och Charles Bukowski – vilket nästan får ses som en våldtäkt på hans döda kropp. Osmakligt? Ja verkligen.
Ändå kommer jag sitta där nästa vecka också, knyta nävarna och frusta som en arg gubbe i en gammal barnfilm från 1980-talet. För att sedan försöka reparera skadan med att Googla »Best of Steve Coogan The Trip«. Det är nog det bästa med Happyish.
Happyish går att se på HBO Nordic – eller inte.