Puh, det var som en andningspaus att se det här avsnittet som i jämförelse med de två senaste framstod som en lättsinnig och yster sitcom. Höjdpunkt: Vanessa fick skratta! Eller, inte riktigt skratta, men le då! Det såg nästan ut som det gjorde ont. Men hon har ju inte haft så mycket att dra på läppen åt hittills, flickstackarn.
Sitcom eller inte, det var ett fantastiskt avsnitt – jag tycker Penny Dreadful är det bästa man kan se på tv just nu!
Innehåller spoilers för Penny Dreadful, säsong 2, avsnitt 4, Evil Spirits in Heavenly Places.
Vi börjar härligt med att järngänget samlas hos sir Malcolm för att försöka lösa gåtan med djävulens språk med hjälp av fragment av text nedskrivna på latin och gammelgrekiska på diverse udda ting som dödskallar och fågellik. Mr Lyle bistår med kompetent översättarhjälp, men vi vet ju alla att han lyder under Evelyn Pooles piska (som tur var endast bildligt, när det handlar om mr Lyle åtminstone).
Det är viktigt att lära sig att böja gammelgrekiska korrekt för vad upptäcker man då? Jo, att historien som munken fick teckna ner (alltid dessa munkar som fått klottra ner historier!) är något demonen berättar i jag-form. Memoarer alltså! Älskar de här klurscenerna. Påminner om något i Indiana Jones.
»Hmm, ska vi döpa hunden eller gossen till Indiana…?«
Sedan kommer det enligt vissa det sämsta med det här avsnittet men enligt mig kanske det bästa: nämligen Victors och Vanessas Day of Fun!
Nu bjussas vi på den klassiska scenen »Obekväm man i klädaffär med erfaren kvinna«.
Victor frågar förläget om Vanessa kan följa med på ett litet ärende, vilket visar sig vara shoppa klänning till »kusin från landet« (i själva verket Brona/Lily). Nu bjussas vi på den klassiska scenen »Obekväm man i klädaffär med erfaren kvinna«: Victor svamlar. Tumlar in i mannekängdocka. Kan inte prata med personal. Rodnar när Vanessa tar fram the Unmentionables: underkläder. Besväras av ordet »dekolletage« (oklart om han tycker det är jobbigt med ord som antyder att kvinnor har tuttar, eller om han kom att tänka på Brona/Lilys megaärr efter att han skar upp hennes döda kropp.).
»Vanessa … vad … vad är det för konstig grimas du gör?!«
Men vi glädjer oss åt denna scen eftersom Vanessa får ha lite kul för en gångs skull!
Väl hemma med uppackade shoppingpåsar känner sig Brona/Lily sig kvävd av korsetten och håller ett litet feministiskt tal om vad kvinnor står ut med för mäns skull.
»Good at stitching, Victor?«
Victor säger storsint att hon inte behöver ha korsetten på för hans skull, och tacksam över detta går Brona/Lily med på att behålla de högklackade och obekväma skorna eftersom Victor gillar dem. Win-win! Eller nåt. Victor ska också sy upp klänningen så man ser skorna bättre då. »Ska du göra det?« undrar Brona/Lily varpå Victor svarar: »I’m good at stitching.« Urk, Victor!
Vad är oddsen för att här kommer en kärlekshistoria à la Mask blomstra?
Under tiden umgås hans gamla monster med blinda tjejen, Lavinia, på vaxkabinettsstället. Vad är oddsen för att här kommer en kärlekshistoria à la Mask blomstra? Och ska pappan (det stör mig att skådisen var med i Fyra bröllop och en begravning) stänga in dem båda i källaren som levande freaks?!
Dorian och Angelique har en trevlig dejt tillsammans där de spelar pingis och Angelique avslöjar sin superkraft som är Jättebra doftsinne: hon kan på avstånd avgöra att pingisbollen är gjord av gammal champagnekork. Alltid bra att kunna. Snyggt uppbyggd samt kul scenografi – men varför? Nu får man faktiskt ta och knyta ihop Dorians historia med resten tycker jag. Han har som en separat liten story som är helt ointressant, hur bra Angelique än är på bollsport och kvicka oneliners.
Hipstertrenden med pingisbord på uteställen har spritt sig till viktorianska England.
Desto bättre är avsnittets linje där häx-Hecate försöker förföra Ethan genom ett litet damsel in distress-knep som leder till te-mys på salong. Här blir jag lite orolig, då Ethan onekligen verkar ha fallit för ondingen som här valt bort den lite extrema häxlooken (naken, könlös, med ärr och lysgröna ögon). Men Ethan gör en Sherlock Holmes och avslöjar henne, delvis på grund av dåligt dialekt-härm, hennes bristande kunskaper i hummerns liv och leverne samt en liten detalj: »And honestly, those aren’t very sensible shoes.«.
Tänk att vi båda swipade höger!
Evelyn blir arg på misslyckade Hecate som har the nerve att ge ifrån sig ett argt fräs! Anar vi en revolt från häxundersåtarna?!
»Så tänkte jag dödskallar i hallen…«
Dags att fortsätta Indiana Jones-pysslet hemma hos sir Malcolm. Vanessas döda häxkompis, the Cut-wife, varnade ju Vanessa att »Lucifer inte föll ensam«. Av någon anledning får det sir Malcolm att dra slutsatsen att chiffret de försöker tyda är en profetia som handlar om Vanessa.
Vanessa blir väldigt trött och stött och vill gå och lägga sig när hon hör det (undra på) även om det betyder att hon missar Sembenes smörkrämstårta. Då kommer det superläskiga tapetkameleontshäxor och hoppar på alla!
He-llo.
Vanessa skrämmer bort sin häxa med Verbis Diablo – men hur länge håller det? Sambene är inte bara talangfull när det gäller smörkrämstårta utan kan även slåss med häxor.
Häxorna drar med Vanessas hårlock i hand och Hecate drar till med en skojig slutreplik till Ethan efter striden om att hon inte har på sig »sensible shoes« längre. Nej tacka fan (!) för det, hon har ju inte ens människokropp på sig.
Stackars Vanessa kommer nog dras ner i eländet igen. Men hon kan åtminstone få tårta till frukost.
Fråga 1: Vad ska häxorna göra med Vanessas hårlock? Ska de … använda den på äckliga dockan?!
Fråga 2 : Vad har hänt med Bronas dialekt? Vill ha svar!!
Vad tyckte ni?
Penny Dreadful finns på HBO Nordic.