Äntligen dags för Melodifestivalen 2014! Tävlingen som samlar halva Sveriges befolkning varje vecka för att se schlagerrävar dö och nya stjärnskott födas. I årets första startfält slåss Eurovision Song Contest-vinnaren Helena Paparizou mot förra årets genombrott, Yohio, en knullåt och en tatuerad ballad om en död bror. Den blandningen händer bara i Melodifestivalen.
Nedan har jag betygsatt varje låt och vågat mig på en gissning om hur det går.
1. Yohio: To the End
Betyg: 2
Yohio var en så kallad »frisk fläkt« när han i vit och rosa läderoutfit ställde sig på Melodiestivalens scen förra året. Han lyckades komma tvåa trots en låt som lät som Sven-Ingvars goes mjukrock. I år kommer han tillbaka med en betydligt bättre låt med en riktig arenarefräng, Robyns Be Mine-stråkar och Coldplay-vibbar. Han kastar till och med eldbollar och har sig för att samla barnröster. Jag tycker dock att detta är alldeles för tråkigt. Visst är Yohio cool och normbrytande, men det återspeglas inte över huvud taget i musiken han gör. Final lär det väl bli ändå, men aldrig i livet att han vinner hela skiten.
2. Mahan Moin: Aleo
Betyg: 3
Det här är en splittrad låt som börjar och startar typ tio gånger inom tre minuter då den egentligen är flera låtar i en. Men jag finner ändå en charm i den och Mahan Moin har både utstrålning och röst nog att komma undan med det. Den här typen av låt skickar östeuropeiska länder till Eurovision Song Contest varje år, men i Melodifestivalen kommer den nog att kännas för splittrad för att få många röster.
3. Linus Svenning: Bröder
Betyg: 3
Att ställa sig på Melodifestivalens scen och sjunga om sin döde bror med en Fredrik Kempe-refräng och barndomsbilder på storbildsskärmarna är en stor risk. Antingen blir det berörande, och går precis som Sara Vargas kvinnomisshandel-låt Spring för livet, rakt in i svenska folkets hjärta. Eller så känns som ett överdrivet pekoral mer passande för en begravning eller en dålig musikal med Peter Jöback i huvudrollen. Att Bröder trots allt hamnar i den första kategorin beror på Linus Svenning. Hans vältatuerade och lite ruffiga utstrålning och röst ger låten en tyngd och trovärdighet som gör att den mycket väl kan gå direkt till final.
4. Elisa Lindström: Casanova
Betyg: 0
Om en lyssnar noga på texten låter det som att Elisa sjunger om en karl med liten kuk. Tror jag. Den klämkäcka texten om en casanova bjuder på lite allt möjligt förutom klass. Låten är en Linda Bengtzing-kopia som inte ens Linda Bengtzing skulle röra vid. Då är det dåligt. Men Elisa är ett fullblodsproffs och tar fram vartenda schlagertrick på scen. Det här borde vara chanslöst, men en ska inte glömma bort att Elisa har lyckats vinna både Dansbandskampen och Körslaget så hon har uppenbarligen fans som vet hur en trycker på telefonknappar. Det ska inte underskattas.
5. Alvaro Estrella: Bedroom
Betyg: 3
Bedroom handlar om att knulla på varenda plats i huset förutom i sovrummet och snart sjungs den av vartenda dagisbarn. Det är en helt ok kusin till Moves Like Jagger med en boom boom-sextext som fått mycket uppmärksamhet. Texten känns dock som att den kunde ha handlat om fluffiga katter, för tyvärr osar Alvaro varken stjärna eller sex vilket gör att knulltexten mest känns som ett torrjuck. När han dansar med ett gäng manliga dansare utklädda till slackers med gitarr så påminner det mest om en dålig svensexa. Det är synd, för trots allt är det en hyfsad poplåt som sjungs och dansas kompetent. I slutänden spelar det dock ingen roll hur aggressivt Alvaro klämmer på sitt paket, det här numret hade behövt karisman av en Anton Ewald eller Danny Saucedo för att verkligen charma av brallorna av svenska folket. Troligtvis kåtar trallvänligheten ändå upp tillräckligt för avancemang.
6. Ellen Benediktson: Songbird
Betyg: 2
Jag har verkligen velat fram och tillbaka med den här låten. Ibland känns den som en fin och innerlig systervisa till Anouks Birds från förra årets Eurovision Song Contest. Ibland känns den alldeles för försiktig och anonym. Tydligen tror oddsbolagen att Ellen kan komma bland de fyra som går vidare. Jag vet inte jag. Den har liksom inget unikt. Marie Lindberg, som slog igenom out of the blue för ett antal år sedan, var ju i alla fall en lärare och småbarnsmorsa som plötsligt fick med en låt i Melodifestivalen. Det finns ingen berättelse bakom Ellens medverkan som kan engagera och låten i sig räcker inte.
7. Sylvester Schlegel: Bygdens son
Betyg: 2
Åh, vad detta inte är min grej. Potatis och kött-folkrock av en före detta The Ark-medlem är inte särskilt spännande. Det är liksom bara potatis och kött-folkrock av en före detta The Ark-medlem. Jag tror att den har potential att hamna allra sist, men starta Sylvesters solokarriär ändå. Det är så Melodifestivalen fungerar ibland.
8. Helena Paparizou: Survivor
Betyg: 4
Helena Paparizous Eurovision Song Contest-vinnare My Number One är min favoritlåt att sjunga på karaoken på Finlandsfärjor, så jag såg mycket fram emot hennes debut i Melodifestivalen. De grekiska takterna hörs dock inte i Survivor som snarare är en bombastisk midetempoballad med mördarrefräng designad för en schlagerdiva med pipa. Det har talats mycket om att Helena är mer poppis i Grekland än i Sverige, vilket kanske stämmer, men det kommer i rättvisans namn att ändras i kväll. För shit vad bra hon sjunger och shit vilken utstrålning hon har. Hon får resten av fältet att framstå som amatörer. Frågan är dock om svenska folket kommer att omfamna henne. Om en redan folklig stjärna som Sarah Dawn Finer hade sjungit den hade den kunnat vinna hela tävlingen. Jag hoppas att samma sak kan ske med Helena Paparizou.
Om jag ska våga mig på att tippa tror jag följande:
Final: Yohio och Linus Svenning.
Andra chansen: Helena Paparizou och Alvaro Estrella.
Om ni vill ha sällskap i tv-soffan i kväll så kommer jag, David Hylander, Sara Ödmark, Kjell Häglund och Christina Kennedy från TVdags redaktion att livetwittra under hela sändningen!