Ekonomin är kass, den begynnande medelåldern har inget annat än besvikelser och tristess att erbjuda. Han har ett skitjobb som citycab-chaufför i Manchester, hans fru gör sorgliga små marknadsundersökningar i hemmet, tonårsdottern önskar sig körlektioner. Sonen har stuckit hemifrån (ett trauma i sig, förstår vi efterhand).
När som helst kan det spåra ur för seriens protagonist. Alla beslut han tar är potentiellt minerade – men han måste ta dem.
Via en gammal kompis från uppväxten, nyligen frisläppt efter sex år i fängelse, erbjuds han ett lukrativt extraknäck. Göra körningar för en maffiaboss. Ja, han fattar ju att det är kriminellt, men inte exakt vad det handlar om. Han kallar uppdragsgivaren för »businessman«, alla andra kallar honom »The Horse«.
Det börjar ändå rätt okej.
En extra tjänstebil – något helt annat än småbilen han kör i jobbet.
Och betalda körlektioner till en överlycklig dotter.
Men sedan går det åt helvete.
The Driver är klassisk »BBC-noir«. Vardagsrealism och ödesmättad crime-story på en gång, obevekligt framskridande som genom teatrala tablåer av först leda och bedövning, sedan lögner, rädsla, sorg, svek, våld och livsfara.
Manusförfattaren Danny Brocklehurst och regissören Jamie Payne zoomar ständigt in på detaljer – en kaffekopp, en rullväska, ett spänt rep – men inte för att ge tittaren känslan av att det ska hända något avgörande just med detaljen utan för att ge känslan av att det när som helst kan spåra ur för seriens protagonist. Vilket är känslan han själv har, och som får honom att spy i duschen och fly mellan förnekelse och lögner. Alla beslut han tar är potentiellt minerade – men han måste ta dem.
David Morrissey i huvudrollen. Ian Hart som den olycksalige kompisen. Colm Meaney som stenslipad maffiaboss. Missa inte en av förra årets bästa miniserier.