Showtimes nya serie Happyish är något slags studie i känslopendling. Först: Jaha, en till serie om ett välbeställt vitt äkta par med balla yrken som är missnöjda med sina liv? Sen: Okej, Steve Coogan är i alla fall bra som sur-men-glad-men-sur snubbe (och det kan inte ha varit lätt att kliva in efter Philip Seymour Hoffman, som egentligen skulle ha gjort rollen). Sen: Men vad är han egentligen sur för? Och vad i den här historien ska vara nytt – han jobbar med reklam men är desillusionerad om reklam, han har prozac-penis, han känner att världen och tekniken har sprungit ifrån honom. Sen: Fast det är i alla fall trevligt med ett par som faktiskt verkar tycka om varandra. Sen: …fast jag vet inte om jag riktigt förstår vad det är de har att tycka om.
Happyish är helt enkelt lite för övertygad om sin egen förträfflighet. Och det kanske den skulle komma undan med om den lite bättre kunde motivera sin existens.
Också – först: Fan vad den här serien anstränger sig för att jag och sådana som jag ska tycka om den. Ansträngt »smarta« referenser, mycket svordomar, välformulerad misantropi, sköna gästskådisar, bajsnödiga svenska (!) socialamedierguruer. Tecknade sekvenser som ligger någonstans mellan metafor och hallucination. Sen: Okej, jag gillar den lite. Steve Coogan är sur, det är jag också. Kanske jag bara är neggig för att det känns som att jag borde gilla den, och sådana som jag vägrar gilla det som folk tycker att vi borde gilla? Sen: Fast nu börjar det känns som att sitta bredvid en viss sorts snubbe på en middag, som ska berätta om att han minsann bara köper böcker på på antikvariat och han säger faktiskt bara som det är och det är jäkligt avantgarde att våga säga att man tänder på unga tjejer.
Problemet är nog helt enkelt att Happyish är lite för övertygad om sin egen förträfflighet. Och det kanske den skulle komma undan med om den lite bättre kunde motivera sin existens. Det kan låta märkligt att säga att smart manus och bra skådisar inte är allt som krävs för att rädda en serie, men så är det faktiskt. Det krävs lite själ också, och det räcker inte med fula ord och cynism, eller att börja varje avsnitt med ett bildligt och bokstavligt fuck you, för att låtsas att man har en sådan. Det blir helt enkelt inte mer än kul… ish.
Happyish har premiär på HBO Nordic i dag.