Åh, stackars fågeln!
Vad flög egentligen genom Göran Ragnerstams huvud när han läste manussidan om hur hans rollgestalt varligt skulle bära en död korp genom skogen hem till en trolltant, som därefter skulle klippa av små kvistar och rötter som vuxit ut från hans hand, varvid han skulle grimasera av smärta?
Storms hetsätning av jordskottsparasiter på dödsbädden… bara att få se sådana scensekvenser i en svensk tv-serie gjorde mödan värt att följa serien.
Nej, Jordskott har inte varit lätt att hylla. Ändå är vi ett järngäng här på TVdags som verkligen försökt – minns Kjells artikel vid seriens början (som förstås var lika kluven som positiv).
Jordskott hade oändliga brister. Men vi följde den troget till gårdagens final, och längtar redan till den löst planerade säsong 2.
Storms hetsätning av jordskottsparasiter på dödsbädden, och hans transformation till fullskaligt skogsmonster, och hur han slutade i en Hajen-scen spoofad från simbassängsscenen i Låt den rätte komma in… alltså, bara att få se sådana scensekvenser i en svensk tv-serie gjorde mödan värt att följa serien. Även om man på köpet får en upplösning med barn som håller varandra i hand samt en störtslapp kinestetisk kontakt mellan känslig snutfarsa och autistdotter som lösning på alltihop…
Vad tyckte ni? Hur vill ni se en säsong 2 ta detta vidare? Och var det inte för jäkla dumt att ta livet av Storm?