Allsvenskan: IFK Göteborg–Malmö FF (C More Sport söndag kl 17:30)
Mästarna från Malmö får onekligen bekänna färg direkt i säsongsupptakten. Efter en enkel promenad i parken mot Giffarna i premiären hade MFF den tunga tuffa holmgången mot AIK i torsdags och här, bara några dagar senare, en annan av guldutmanarna. Det bör ju tära en del även på Allsvenskans i särklass bredaste trupp.
Bara Robin Olsens målvaktspel och motståndarnas oförmåga att förvalta tre-mot-två-lägen räddade Malmö undan förlust mot AIK.
Matchen mot AIK visade ju också att Malmö, trots CL-pengar och starka nytillskott i form av framför allt Berget och Sana, inte är osårbara. I andra halvlek, med Banguras tyngd och fysik att backa upp Goitims enorma spelintelligens med, lyckades AIK gång på gång såra ett mästarlag som gärna skickar fram tre mittfältare och båda ytterbackarna i anfallen. Bara Robin Olsens målvaktspel och Solnalagets oförmåga att förvalta tre-mot-två-lägen räddade Malmö då.
IFK Göteborg har inte imponerat överdrivet mycket än så länge, men har fått i gång Lasse Vibe, börjar få fart på nyförvärven och har sett solida ut försvarsmässigt. Det har gett två raka segrar, vilket i sig är övertygande – för att inte ha övertygat, alltså.
Serie A: Napoli–Fiorentina (C More Live söndag kl 15)
Det här var ju säsongen då Napoli på allvar skulle utmana. De dyra nyförvärven från förra sommaren hade fått en säsong på sig att komma in i laget och ligan och Rafael Benitez spelsätt skulle ha satt sig. I stället har Benitez gjort exakt samma sak som i Liverpool – roterat laget och truppen så mycket att spelarna blivit snurriga, poäng har gått förlorade och den för bara ett litet tag sedan säkra Champions League-platsen har gått förlorad.
Samtidigt behöver man egentligen inte gå längre än till motståndarna för att se att metoden ändå kan fungera. Fiorentina har många gånger i och för sig tvingats till rotation, på grund av skador inte minst, men har i Montella en tränare som gör saker med måtta och smartness.
Premier League: Manchester City–Manchester United (Viasat Fotboll söndag kl 17)
Två Manchester-lag som just nu befinner sig på varsin sida av formskalan. United har med Carrick tillbaka fått det centrala defensiva ankare laget desperat behövt, van Gaal har pånyttfött både Fellaini och Mata och i van Persies frånvaro har Rooney blivit en högklassig striker igen. City är Englands krisigaste storlag: de bärande nyckelspelarna gör inte vad de har gjort längre och Pellegrini får inte fart på en ålderstiget mätt trupp. Rätt eller fel – mest fel, skulle jag säga – men blir det förlust här är det inte säkert att en av elitfotbollens mest sympatiska och vettiga managers sitter kvar särskilt länge till.
Allsvenskan: Hammarby–Djurgården (C More Sport måndag, kl 19:05)
Årets första Stockholmsderby (om man inte räknar cupen, och det gör vi väl ändå inte?) mellan två lag som konstigt nog mött exakt samma motståndare i de två första omgångarna. Med lite olika utfall. Bajen imponerade med en spikrak snabb offensiv mot Häcken och disciplinerat tajt defensiv mot Elfsborg. Djurgården hade det riktigt tufft mot Elfsborg i premiären och kämpade till sig ett oavgjort resultat mot Häcken på bortaplan.
Med de ingångsvärdena känns Hammarby som favorit, men derbymatcher är derbymatcher och har sin alldeles egna logik. Eller brist på den. Det här kan mycket väl bli en kamp på centralt mittfält, mellan Djurgårdens löpkapacitet och styrka å ena sidan och Hammarbys precisa raka spel mot Hallenius å den andra.
Champions League: Atletico Madrid–Real Madrid (TV6 tisdag kl 20:45)
Fjolårets final i repris redan i kvartsfinalen och med tanke på vilket spöke lillebror Atleti blivit för Real på sistone så är det här förmodligen den på förhand mest ovissa av kvartarna. Även om Atletico – efter alla spelartapp i somras - inte riktigt orkat att hänga på Real och Barcelona i La Liga så har de tillräckligt med energi och skicklighet för att pressa Real över två matcher.
Champions League: Juventus–Monaco (Viasat Fotboll tisdag kl 20:45)
De två lag som kanske imponerade allra mest i åttondelen. Med tanke på utgångslägena alltså. Juventus manövrerade ut ett revanschsuget Dortmund med bara Champions League kvar att spela för. AS Monaco kontrade sönder ett lätt arrogant Arsenal på Emirates och lyckades, med nöd och näppe, hålla tillräckligt rent hemma. Fransmännen kan väl inte riktigt hoppas på samma underskattning den här gången och ett förvarnat Juventus, som kunnat gå på halvfart i ligan, bör ha rätt stora möjligheter här.
Champions League: Paris SG–Barcelona (Viasat Fotboll onsdag kl 20:45)
Paris Saint Germain har tagit stora steg i Champions League-spelet i år. Åttondelsvinsten mot Chelsea var tung, men även segern hemma mot Barcelona i höstas visade att shejkpengabygget lärt sig av tidigare år och är rävigare och kollektivt mer samkörda, utan att för den skullen ha tappat den individuella briljansen.
Efter en trött, onödigt slitig ligahöst har ju laget också kommit i gång i Ligue 1 och går mot ännu en titel. Inte ens de inre stridigheterna i truppen verkar oroa eller påverka längre. Det är ett annat, förmodligen ännu bättre PSG som går in i CL:s avgörande rundor.
Men det är också helt klart ett annat Barcelona som står för motståndet nu. Ett katalanskt nybygge där bit efter bit, oavsett om den varit ny eller gammal, efter en skakig höst till slut hamnat på rätt plats.