Jag kan inte riktigt släppa känslan att SVT:s På bröllop med Kakan har formatproblem. Dels rent konkret – halvtimmesavsnitten känns ännu kortare, och skulle kunna vara åtminstone 45 minuter så att man kunde lära känna paren lite mer, hinna ställa några fler frågor. (Till exempel vill jag ju veta om papporna på samebröllopet faktiskt höll några tal? Eller varför ett par vars hela grej är att de vill leva i nuet och inte slösa någon tid, lägger ett och ett halvt år på att planera det perfekta bröllopet?) Det beror ju förstås delvis på att jag gillar Kakan och konceptet, det är kul att se och känns som att det tar slut för fort.
Ungefär 30 procent av vigslarna i Sverige är borgerliga, vilket borde innebära att de två sista bröllopen rent statistiskt borde vara hedniska. Vi får väl se…
Men samtidigt känns det som att programmet självt inte är helt säkert på vad formatet faktiskt är. Kakan förklarar i inledningen av varje avsnitt att bröllop är så himla förlegat men samtidigt så fint, och nu ska hon försöka ta reda på vad grejen är. Med bröllop. Typ. Men detta sker ju aldrig.
SVT Play-beskrivningen säger att Kakan under sex avsnitt »möter unga svenskar som valt att sätta en ring på fingret för att manifestera sin kärlek«, och »samtidigt får vi tillsammans med Kakan en fantastisk inblick i hur de valt att gifta sig«. Det är en mer rättvis beskrivning, men ändå börjar varje omgång med att vi lovas något annat, som inte levereras.
Kanske är det något slags tanke om att inte skriva oss på näsan med analyser, men det blir i stället bara intetsägande.
Nota bene: Det är inget fel med ett program som bara handlar om att gå på olika sorters bröllop! Jag gillar det, som sagt, och Kakan är en rolig följeslagare. Men det pratas aldrig om varför hon tycker att bröllop är förlegat, och inte heller varför paren valt att gifta sig – mer än kanske en fråga om hur det gick till och så, men på samma sätt som valfri programledare kunde ha frågat. Kanske är det något slags tanke om att inte skriva oss på näsan med analyser, men det blir istället bara intetsägande, ur just analyssynpunkt.
Sedan är det också lite lustigt att det i inledningen sägs att Kakan ska gå på sex olika bröllop – när det känns mer som att det man menar är sex »ovanliga« eller »annorlunda« bröllop. (Läs: Inte vita svenska formulär 1A-bröllop.) Och det är ju inte heller fel, men då är det ju inte giftandet utan bröllopandet man utforskar? Eller?
Där var dock en rolig grej med en formulering i avsnitt tre. Kakan säger i voice-over att David och Debbie båda kommer från kristna kulturer, så de gifter sig i kyrkan, och jag tänker i några sekunder att vad fan betyder det, är det något sätt att säga att de är invandrare men inte muslimer för det? Varför kunde hon inte säga att de är kristna? Men ganska snabbt visar det sig att David heter Magnusson och därmed gissningsvis kommer från den kristna kulturen Svensk Kultur, och då blev det genast mycket roligare. De kanske inte är kristna personligen, men de kommer från kristna kulturer båda två och då, ja, då väljer de att gifta sig i kyrkan.
Apropå det är det också intressant att fyra av hittillsvarande fyra bröllop har varit i religiös regi. En tanke? En slump? Ungefär 30 procent av vigslarna i Sverige är borgerliga, vilket borde innebära att de två sista bröllopen rent statistiskt borde vara hedniska. Vi får väl se.
Jag ser fram emot de två kvarvarande avsnitten. Men blir det en till säsong, vilket det gärna får bli, så vill jag ha längre avsnitt med mer kött på benen.