De tre första säsongerna av Mästarnas mästare är något av det bästa SVT har gjort i underhållningsväg de senaste åren, men de tre efterföljande har inte varit i närheten av samma höga nivå. Jag inser nu också att programmet aldrig kan bli lika bra igen av det enkla skälet att själva uppdelningen av deltagarna i två grupper inte fungerar.
En höjdpunkt har alltid varit minnesfilmerna och där man gjort ett minst lika bra jobb som innan, de är som små idrottshistoriska krönikor som går att se fler gånger.
Tävlingsmomenten var roligare när det var fler deltagare, umgänget var mer underhållande och programmet hade ett bättre flyt när alla var med från början. Det blev bättre och intressantare intriger när de levde med varandra under en längre tid. Nu får vi också se samma tävlingsmoment två gånger vilket är rätt trist, jag gillar kreativa och påhittiga tävlingsmoment och nu känns det bara upprepande.
En av programmets höjdpunkter har ändå alltid varit minnesfilmerna och där ser man ut att även i år gjort ett minst lika bra jobb som innan, de är som små idrottshistoriska krönikor som går att se fler gånger. Förvänta er rysningar och härliga minnen redan i första avsnittet.
Några korta reflektioner från kvällens premiär:
- Det är kul att se Glenn Hysén i ett annat sammanhang än i en spelreklam. Verkar också vara så dålig på att laga mat som ryktet säger.
- Danijela Rundqvist kan bli säsongens profil. Hon har potential att vinna tävlingen och har en personlighet som går igenom rutan. Kan vara en lyckoträff i castingen.
- Varför har man kvar jägarstolsmomentet? Det börjar bli tjatigt och fantasilöst nu.
- Varför förbereder sig inte deltagarna bättre? Hur svårt skulle det vara träna lite på jägarstolen? Nä, i stället reagerar de som de aldrig sett övningen tidigare…