Det är en konstform att kunna porträttera människor som Tom Alandh gör. Han lyckas ta sig nära utan att på något sätt kränka integriteten. Det blir närgånget men aldrig blottlagt. Han hittar alltid rätt läge i hur nära personerna han ska ta sig. Därför är det med stora förväntningar jag ser Ur Svennis skugga, en dokumentärfilm om Tord Grip. Han som under många år var Sven-Göran Eriksons följeslagare, som stod i skuggan.
Där ligger av Alandhs hemligheter: att ha modet att kunna välja bort och i stället stanna upp och fördjupa sig.
Alandh gör olika nedslag i Grips karriär. Det är mycket om uppväxten i hälsingska Ytterhogdal, om spelarkarriären i Degerfors och om tiden med Svennis. I detta väver Alandh in diskussioner om familjerötter, kärlek, dragspel, hur det var att leva i en fotbollstokig bruksort och om ambitioner och stora livsval. Nygjorda intervjuer mixas med arkivbilder och återbesök till gamla platser.
Det är dock hans liv i dag som säger mest. Vi får följa med till Kosovo där han är engagerad som assisterande förbundskapten. Det är då vi får det yttersta beviset på Grips stora engagemang för fotbollen. Motivationen imponerar i sig. Det är inget prestigefyllt jobb eller några stora arenor, men det tycks inte göra något. Han har energi och lust för jobbet. När Alandh frågor om han någonsin gjort något val för pengarna är det nekande svaret lika snabbt som tveklöst.
Svennis är aldrig med i filmen i mer än i några telefonsamtal, gamla vänner mellan. Svennis frågar hur Grips sambo mår och Grip frågar i sin tur hur det går i Kina. Det märks vilken respekt Grip har för Svennis. Han skulle aldrig få för sig att säga ett ont ord om honom. Dessa samtal markerar också hur nära Alandh går. Grips sambo har uppenbarligen varit sjuk men vi får aldrig veta något mer än vad vi får från dessa samtal. Där respekteras Grips privatliv på ett beundransvärt sätt.
Ur Svennis skugga är inte ett heltäckande personporträtt. Mycket av Grips karriär har valts bort, till exempel nämns inte tiden som assisterande förbundskapten under Tommy Svensson eller något alls om fotbolls-VM 1994. Tvärtom vinner filmen på att Alandh fokuserar på andra, noga utvalda perioder i Grips liv. Där ligger en av Alandhs hemligheter: att ha modet att kunna välja bort och i stället stanna upp och fördjupa sig, och låta det tala för helheten.