För 25 år sedan i dag hade Pretty Woman urpremiär. Det är en märklig film som fortfarande fascinerar. Nästan alla har sett den, nästan alla har en relation till den, och nästan alla känner ett behov av att påpeka att den har ett farligt budskap inlindat i ett romantiskt skimmer. Alla tror att alla andra tar in fel saker ur den, och alla tror att de personligen inte påverkas.
Vad är det då vi får lära oss, i historien om nattfjärilen Vivian som får 3 000 dollar för att hänga med affärsmannen Edward i en vecka? Jo, att prostituerade har ett hjärta av guld (om de är tillräckligt unga och snygga), att kvinnor egentligen bara behöver bli räddade, att män bara behöver någon som lär dem att slappna av och släppa in lyckan, att man ska ta hand om sitt tandkött och att det är dumt att vara snorkig om man jobbar på provision.
Det är en harlequin-version av alla sagor någonsin, med skillnaden att prinsen också är den goda fén, och trollspöt är ett gold card.
Ok, de där sista två är nog bra lärdomar att ha med sig. Men vi pratar så gärna om att den inte alls är så romantisk som den försöker vara. Att den ger fel bild av prostitution och fel bild av kärlek och är destruktiv och misogyn. Och visst, allt det håller jag ju med om. Men samtidigt är det urgamla historier om mannen som räddar den fallna kvinnan, om mannen med kulturellt och ekonomiskt kapital som kan ge kvinnan utan dessa saker nya erfarenheter, en ny chans och ett nytt sammanhang, och om de onda styvsystrarna som straffas för att de dömde någon efter utseende. Det är en harlequin-version av säkert hälften av alla sagor någonsin, med skillnaden att prinsen också är den goda fén, och trollspöt är ett gold card.
Och det är ju viktigt att komma ihåg att även om det är naivt att tro att Vivian och Edward och deras historia är helt representativ för sexsäljare, sexköpare och deras vardagar, så finns det även exempel där det inte måste vara hemskt och misär. Och det är så att pengar och kläder gör skillnad. Faktiskt. Varken i sagan eller filmen eller filmen vet vi hur det går med Lyckliga i Alla Sina Dagar, men det betyder inte att känslan där och då, genom takfönstret på en limousin, inte är uppriktigt menad.
Det är en märklig film. Och jag kan bevisligen inte bestämma mig för vad jag tycker att man ska tycka om den. Jag känner dock att jag också hade velat se den mörkare film som den först var tänkt att bli, där Vivian fick lova att sluta med kokain under sin bemanningsvecka och där slutet innefattade en överdos.
Tips via Ida Kjellin: Stil i P1 har gjort ett avsnitt om Pretty Woman, som jag ser mycket fram emot att lyssna på.
Pretty Woman finns på Netflix, SF Anytime, samt i tv-tablån minst fem gånger om året.