När konfettin har lagt sig efter Melodifestivalfinalen är det en artist som fortfarande står stadig i strålkastarljuset: teckenspråkstolk Tommy Krångh. Med bland annat sin gestaltning av Magnus Carlssons Möt mig i Gamla stan har han rönt nationell och internationell uppmärksamhet. Swedish Sign Language Interpreter Steals The Spotlight In Viral Video skriver The Huffington Post och i The Guardian kan vi läsa att Sweden falls in love with the man who signs for Eurovision heats.
Själv skrev jag om Tommy Krångh (som då hette Fransson) redan 2012 då hans version av Dead by Aprils Mystery rockade våra båtar:
»Jag tror att de döva hörde vad han growlade bättre än de med hörsel« sa han till DN efteråt. Det tror jag med.
Vill du veta hur man tecknar textrader som »Om kvinnan säger nej till mannens säd i 60 år så dör mänskligheten ut«? Titta här då Tommy får hjälp av kollegan Helena Wästborn att tolka Björn Ranelid och Sara Li:
Här är alla Tommys insatser från årets Melodifestivalfinal:
Och här berättar han om hur det går till bakom kulisserna:
Jag läste teckenspråk på gymnasiet och minns väl ungefär lika lite av det som jag gör av stenografi (jo, jag lovar, jag läste det) eller matte F (ja, det också), men det gav en nyttig inblick i en värld som de flesta hörande inte vet så mycket om. Här kommer en liten teckenspråksskola:
- Teckenspråk är ett eget språk med en egen grammatisk uppbyggnad och unika ord och dialekter. Jag minns exempelvis hjälpverbet »happ« som används för att signalera dåtid. Tecknet »möj« betyder »går inte/kan inte« och »hyff« betyder »för säkerhets skull«.
- Det svenska teckenspråket är ett erkänt minoritetsspråk och det de flesta döva i Sverige har som modersmål. För många döva och hörselskadade i Sverige är svenska alltså ett andraspråk, precis som för vem som helst med ett annat modersmål.
- Det finns många olika teckenspråk i världen. Teckenspråken är inte internationella och bygger inte på det talade språket i landet. Det amerikanska teckenspråket (ASL) är mer likt det franska än det brittiska.
- Inom de flesta teckenspråk finns persontecken, som motsvarar egennamn. En person representeras av ett tecken eller en teckenkombination, istället för att namnet bokstaveras. Persontecknet får man ofta tilldelat sig från omgivningen och det syftar gärna på en framträdande egenskap eller ett fysiskt kännetecken. Döva kan alltså prata om varandra som »Stora Näsborren« eller »Han Som Alltid Antecknar« eller »Den TV-galna«. (Mitt persontecken var tecknet för »choklad«. Hmm.)
Nu längtar vi till Melodifestivalen 2016 för mer Tommy Krångh!