Jag minns inte första gången jag läste om Eloise, den lilla lillgamla flickan som bor ganska ensam på lyxhotell, med sin barnflicka och sin mops och sin sköldpadda. Men jag älskade henne mer eller mindre omedelbart, och jag älskade henne lika mycket när jag återupptäckte henne i mer eller mindre vuxen ålder. Hon är precis lagom odräglig och respektlös och lite, lite ensam.
Jag är inte ensam om att ha funderat på en Eloise-teckning som tatuering, för att det är fina illustrationer med lite pilutta i… Lena Dunham har gjort detsamma.
Illustrationerna av Hilary Knight är förstås en lika stor del av charmen som berättelsen i sig. Svartvita stökiga scener och detaljer, med röda små tillskott här och där, både som dekoration och ibland som fantasi. Jag är helt klart inte ensam om att ha funderat på en Eloise-teckning som tatuering, för att det är fina illustrationer med lite pilutta i.
En som till exempel har det är Lena Dunham. Och det kanske är sant, kanske inte, att den är en av anledningarna till att hon lärde känna Knight. Oavsett vilket så har hon nu gjort en dokumentärfilm om deras vänskap. Och jag är jättenyfiken på den, även om jag inte riktigt förstår exakt vad den kommer att innehålla. Kanske kommer jag att störa mig på Dunhams självmedvetna närvaro, kanske kommer jag störa mig på att hon ska bevisa sin egen udda-het.
Men kanske är det precis så det är. Hur mycket jag än må himla med ögonen åt hennes påstående att hon är Eloise (det är det jag som är, ingen annan fattar på riktigt) så är det just precis det som är grejen. Privilegierad, självupptagen, självmedveten. Och helt utan skam i kroppen. Vuxna må förfasa sig, men jag kan inte annat än gilla en barnbok som lär flickor den läxan.
It's Me, Hilary: The Man who drew Eloise kommer till HBO Nordic den 24 mars.