Har du frågor om The Walking Dead?
Vi har bett Johan Kimrin på Apart Förlag – som ger ut The Walking Dead som seriealbum i Sverige – att svara på frågor om serien. Mejla dina frågor till twd@tvdags.se så vidarebefordrar vi dem till Johan. Efter säsongsfinalen publicerar vi era frågor och Johans svar.
Nu kör vi i gång veckans cirkel!
Innehåller spoilers för The Walking Dead, säsong 5, avsnitt 13, Forget.
Björn: Sniper-Sasha!
Per: Ja, hon var tuff! Jäkligt snyggt hur hon satte ett skott i pallet på walkern för att impa på Senatorn i förra avsnittet – men sen blev det meltdown för henne på festen…
Sara: Hon behöver få ur sig lite aggressioner tror jag. Men jag är så på hennes sida när hon skriker: »That's what you worry about!?« Sällan har kallprat framstått som mer kallpratigt.
Stefan: Ja, det kändes lite som fruarna i Stepford.
Per: Precis. Hon har gått från kannibalism till The Stepford Wives, klart det är svårt att anpassa sig.
Jag – frustrerad?
Per: Sasha var grym… men jag tyckte nog att Carol ägde avsnittet! Scenen med lillpojken i förrådet!!
Björn: Carol och kakpojken! Mm, bästa jag sett på tv i år. (Nu har jag sagt det om x antal scener i olika tv-serier, men nu menar jag det…)
Per: Den scenen är en av topp 5 i hela serien någonsin!
Jag gillar i alla fall den här lilla glidningen mot att det är »våra« som plötsligt är de oberäkneliga, de hotfulla.
Björn: Jupp, blir omslagsbild!
Per: Jo, men The Walking Dead är bättre än på länge. Mycket starka avsnitt nu!
Sara: Älskade även hennes replik om att det bästa med Alexandria är att hon får vara osynlig igen. Den osynliga medelålders kvinnan… Starkt!
Björn: Ja! Och vi ba: du är inte osynlig för oss, Carol!
Stefan: Inte med de blommiga kläderna i alla fall!
Björn: Hahaha.
Per: Hehe. Älskar hur hon helt gått upp i rollen som harmlös hemmafru. Så skickligt!
Daniel: Fint också hur den där rädslan åtminstone jag kände i förra avsnittet, att hon faktiskt på riktigt var på väg att snabbt falla tillbaka in i något sorts underdånigt hemmafru-läge, bara var ett väl iscensatt skådespel.
Sara: Fin bromance mellan Daryl och Aaron också. Hästscenen… Och rörande när Daryl sa: »Jag har ju inget annat för mig«, om jobberbjudandet. (Han kan säkert passa på att leverera lite brev med den där hojen också!)
Finduslasagne på matsedeln.
Björn: Hojen! Hade glömt att han var biker. Mitt f.d. biker-hjärta smälte lite. Hoppas han bygger ihop en hoj av skräpet före säsongsavslutningen.
Per: Lär!
Daryl med motorcykeldelar och BFF.
Stefan: Man tycker att Daryl borde blivit hårdare under zombietiden, men han blir ju bara mjukare och mjukare.
Per: Det var rörande att se hur otroligt glad han blev, där i garaget. Apropå fina scener: när Rick och Jessie kysstes på festen. Ömsint och stillsamt.
Björn: Och när Carol sköt zombien med ett gäng skott: »Vi kan ju inte komma hem utan att ha skjutit.« Ja, Rick… Vilken Casanova!
Sara: Det var väl mest Rick som kysstes. Men ja, fint!
Björn: Precis! Hon gjorde ju ingenting!
Per: Jo, men hon ville ju… Ovant för Rick att vara sexbomb. Till och med Senatorn blev alldeles till sig! (Eller var det i förra avsnittet?) Det här var kanske ett svagare avsnitt än förra, men det säger mer om hur otroligt bra avsnitt 12 var.
Daniel: Lite trist att de tar den enkla vägen ut bara och så tydligt visar att Jessies make är ett svin, dels den där scenen på verandan i förra avsnittet och så nu när han snäste av henne så fort hon öppnade munnen på festen. Det blir så svart och vitt, ingen moralisk konflikt gällande Ricks agerande överhuvudtaget.
Björn: Precis, det är lite väl breda penseldrag.
Stefan: Tyckte att det var ett ganska tråkigt avsnitt när jag såg det, men rackarns vad många bra scener de fick in i det!
Björn: Jag tyckte att det var super. Men, ärligt talat var det nog till 99 procent för Carol-scenen.
Sara: Väldigt tydligt nu, skiftet mellan det orubbliga »vi och dom« som det var från början och det lite mer komplicerade vänskapsbandsbildandet… Nästan larvigt symboliskt med de röda A-som-i-Alexandria-stämplarna. (Nån hade ju karvat in ett rött W för »walker« i pannan på en stackare.)
Björn: W har vi sett tidigare. Torso-zombierna, bland annat, va?
Per: Just det. Vad har vi på W-zombierna?
Björn: Hahaha, »vad har vi på…«-grejen kan vara det roligaste jag vet.
Per: Hehe.
Sara: Daryl börjar vackla i lojaliteten, Michonne är mjukare än nånsin, Rick har blivit kär… Snart är det bara Carol och Sasha kvar som skeptiker.
Per: Precis. Michonne är väl den som allra starkast vill ingå i ett nytt sammanhang.
Slutfäktat för Michonne?
Sara: Ska vi gissa att något barn kommer att lägga vantarna på Carols eller Ricks insmugglade vapen och nåt hemskt kommer att hända? Så kan vi få en fin politisk vink om amerikanska vapenlagar också.
Per: Ah, intressant spår!
Björn: Något barn som kommer skjuta någon? Ja, jäklarns.
Per: Apropå Michonne, tänkte ni på att hennes nya polisuniform var märklig? Söm i ryggen med en massa snören? Hade hon pimpat den själv? Känns inte som standard attire. Stor stryprisk när man ska fånga bovar.
Sara: Jag tolkade det som att hon hade gjort en snabb Project Runway-makeover på den eftersom den var för stor för henne.
Björn: Mm, så tänkte jag med om jackan. Men fan, någon skräddare borde väl finnas tillgänglig?
Per: Så var det nog! Michonne är för stolt för att gå till någon skräddare, hon är mer DIY.
Sara: De håller det fortfarande väldigt öppet om hur många som bor där egentligen och vad de kan.
Stefan: Ja, allt känns fortfarande väldigt skumt…
Per: Saknar överblick, hittills har vi väl bara sett runt 15 pers samtidigt i bild? Det är konstigt, statister är väl inget att spara in på?
Björn: Jättemärkligt! Roligt att Abe blev rejält på örat.
Per: Haha, ja. Bästa scenen med honom på länge.
Sara: Det gänget har verkligen inte fått någon funktion att fylla ännu i och med de nya förutsättningarna. Har varit väldigt mycket fokus på kärntruppen.
Per: Nej, verkligen inte. Rosita har knappt haft några repliker de senaste två avsnitten.
Stefan: Eller han geniet [Eugene] som skulle till Washington.
Stefan: Ja, eller Maggie för den delen…
Per: Saknar också Maggie! Hon fick ju bli nåt slags infrastrukturminister med Senatorn, men har alldeles för lite att göra.
Sara: Prästen då, är han ens kvar?
Skulle snälla bullmamman Carol och snygge polischefen Rick ljuga för ett barn?
Stefan: Honom såg man ett par sekunder… eller om det också var i förra avsnittet.
Björn: Glenn fick säga åt Noah att han kunde glömma att han fick pysa från festen. Glenn växer nu men jämfört med tidigare säsongerna är han väldigt anonym.
Per: Jo, men vi får kanske ge oss till tåls. Nu var det trojkan Carol-Rick-Daryl i fokus.
Björn: Ger mig lätt till tåls. Min favorit-trojka!
Sara: Jag gillar i alla fall den här lilla glidningen mot att det är »våra« som plötsligt är de oberäkneliga, de hotfulla. De som kan ställa till det för de »goda«, vanliga människorna.
Per: Gillar det också! Och hur fort det gick, på två avsnitt, att flytta våra sympatier så att vi nästan »hejar« på de snälla Alexandriaborna. Och får ont i magen när Rick har en gömd revolver under polisjackan.
Stefan: De »våra« har träffat på så många luriga skojare där ute så de har ju all rätt att vara misstänksamma.
Per: Självklart! Vore konstigt om de inte var helt uppfuckade. Egentligen är ju Sashas reaktion den enda raka. Spåret som vi var inne på förra veckan, att nu är det våra hjältar som hotar friden och kan förstöra idyllen, känns alltmer sannolikt.
Daniel: Samtidigt är det ju uppenbart att Alexandriaborna är väldigt naiva – som att de tror sig kunna bygga upp ett välfungerande samhälle utan att ens ha någon som håller koll på omgivningarna från vakttornet. Tjenare.
Sara: Man undrar ju när och hur (och för vem) ungen kommer att skvallra på Carol.
Björn: Absolut, Ricks skiter-det-sig-så-tar-vi-över-mentalitet är otäck och samtidigt så otroligt tv-mässig. Hoppas att ungen säger något till Rick – konstapeln! – och Rick ba: jag kan bara bekräfta det Carol sa. Käften, kiddo, eller trädet mitt i natten…
Per: Haha! Rick: »Jag ska ge det högsta prioritet«, och ingen tror ungen. Skulle snälla bullmamman Carol och snygge polischefen Rick ljuga för ett barn?
Björn: Läskigare än The Babadook!
Stefan: Men vad spännande! Tror inte det dröjer särskilt många avsnitt innan det brakar loss. Redan avsnitt 14 kommer något att hända!!
Per: Jag tror du har rätt! Det börjar redan eskalera.
Sara: Japp. Inte mycket vattentramp nu!
Björn: Bara tre avsnitt kvar av säsongen…
Per: OMG!
Sara: Hjälp.
Björn: Det är alldeles för lite.
Stefan: Hmm… tre avsnitt… det kan ju vara så att de ska knalla runt och känna av varandra i två till.
Per: Shit pommes. Befarar en riktigt smarrig säsongscliff!!
Björn: Vad gillade ni när Rick gjorde det där handen-på-varsin-sida-om-plåten-grejen med zombien i slutet? Mysigt!
Veckans zombie är … andra-sidan-plåten-zombien.
Sara: Haha, det var fint!
Per: Otroligt fin scen! Som om han längtade ut, till den enda verklighet han förstår…
Stefan: Javisst ja! Precis efter han hälsat på Jessie genom att hålla upp A:et och därefter hålla handen på pistolen. Och så zombien på andra sidan plåten… Vilken avslutning!
Björn: Fick lite ont i magen när Rick visade upp sin stämpelhand – samhörigheten. Inom tre avsnitt kommer hennes snubbe bli rejält gramse.
Casanova-Rick.
Per: Djävulskt snygg slutbild. Bra låt också, vad det nu var?
Stefan: Låten är Bee Gees. Spicks & Specks heter den.
Stefan: Veckans zombie: Andra-sidan-plåten-zombien.
Per: Tack Stefan! Det var nära ögat att det inte blev någon veckans zombie alls.
Sara: Tänk, snart kanske vi får ett avsnitt helt utan veckozombie.
TWD-cirkeln återkommer nästa vecka med nytt eftersnack. Skynda till kommentarsfältet nu!
The Walking Dead säsong 5 finns på amerikanska iTunes och visas med en veckas fördröjning på Kanal 9, söndagskvällar kl 22.