Under säsong 4 hade jag känslan av att The Hound och Arya Stark alltid hade kuskat runt på vägarna i Westeros tillsammans, men jag hade faktiskt glömt hur det kom sig att deras vägar korsades. Det visade sig vara ett ledord för hela säsong 3, så mycket som sätts i rörelse här som får sin slutpunkt i säsong 4, och som sedan överskuggas totalt av det blodröda bröllopet i säsongens näst sista avsnitt.
Jag tror att det är ett sådant tv-ögonblick som förändrat tv-historien, när man tittar på det i efterhand. Jag hade vänner som ringde och behövde prata. De var i chock, helt förstörda, besvikna, ledsna och arga.
Jag tror att det är ett sådant tv-ögonblick som förändrat tv-historien, när man tittar på det i efterhand. Jag hade vänner som ringde till mig efter avsnittet och behövde prata. De var i chock, de var helt förstörda, de var besvikna, ledsna och arga. Ungefär hälften av min facebook-feed var fyllda av »WTF???« och »GAAAH«, och andra hälften var dryga ^^ och öppet hånande av de som inte läst böckerna för deras chock och förtvivlan. »Jag har peppat för det här avsnittet hela säsongen« (jag kan ha sagt det), och »Hahaha, stackars er som inte visste«…
Nu när jag ser om det och kan reflektera hur serien bygger upp vägen dit så slås jag av hur jävla snyggt det är gjort. Trots att jag vet att det kommer hända, så sitter jag ändå och hoppas på att det inte ska ske denna gång. Det finns en briljant scen strax innan bröllopet där Robb och Catelyn försonas och bestämmer att Robb efter bröllopet ska marschera mot Casterly Rock och slå mot Lannisters där det verkligen känns. Det är en sådan uppenbar plantering för kommande avsnitt, komplett med pekande på kartor och flyttande av trupper. Har man inte läst boken så finns det inget som förespeglar att de som man uppfattar som några av huvudpersonerna i serien ska mördas helt brutalt inom 30 minuter.
Vi som är härdade Buffy-fans vet hur det känns när karaktärer man gillar och har investerat i dödas, men för många måste det ha ha varit en kalldusch. Twitter fylldes av arga tweets om hur man skulle sluta se på serien, och vilken ond jävla djävul George RR Martin måste vara. Jag blandade skratt med gråt. Jag är och har varit väldigt förtjust i Robb Stark och hatade vad de gjorde mot honom, men samtidigt är det så jävla briljant uppbyggnad mot händelsen, och det ändrar dessutom hela spelplanen för säsong 4 på ett superintressant sätt. Det blev också tydligt vilka som är seriens verkliga huvudpersoner: syskonen Lannister.
Men nu lämnar vi Röda bröllopet ett tag och koncentrerar oss på vad som händer vem i säsong 3. Svepande, med känsla för ovidkommande detaljer! Häng med!
Nya personer
- Robin Hoo… jag menar Beric Dondarrion och hans muntra män.
- Thoros från Myr (jag kommer återvända till de här två) – en Röd-präst som hänger ihop med Robin Hoo… jag menar Beric Dondarrion och hans muntra män.
- Mormor Tyrell – stenhård superkvinna som borde slå sina påsar ihop med Pappa Tywin Lannister. Alla deras scener är guld-tv.
- Gilly – vildlingsflicka med nyfödd son som Sam räddar från onda Craster och en läskig White Walker. (Jag har ny respekt för Gilly efter insikten att hon traskar en sådär tjugo mil, helt nyförlöst. Jag kunde knappt gå 200 meter i mer än en vecka efter att jag klämt ur mig min unge. Och då var det ändå sommar.)
- Daario Naharis – väloljad hyrsvärdssurfarkille med välsmort munläder och ett gott öga till Daenerys.
- Ramsay Snow – Lord Boltons sadististe oäkta son, som torterar Theon Greyjoy.
- Locke (Vargo Hoat i böckerna) – Lord Boltons handgångne man, hugger av Jaime Lannister hans högra hand och skickar Brienne i strid med en björn.
- Jojen och Meera Reed – slår följe med Rickon och Bran på deras resa norrut. Jojen leder in Bran i övernaturlighetens värld.
- Mance Ryder - den sanne kungen av norden. Kungen på andra sidana Muren.
- Blackfish Tully och Edmure Tully – farbror och bror till Cately.
Säsong 3 sammanfattad
- Starks åker på pumpen, big time.
- Lannisters tror de har saker under kontroll – men drabbas av Lex Joffrey.
- På andra sidan havet vandrar messias, slavarnas befriare med drakar i följe.
- Det går jättedåligt för Nattväktarna. Alltså, seriöst – jättedåligt. De blir dödade av white walkers. Typ alla.
- Ygritte och Jon sexar och gör slut, medelst pilar.
Först några funderingar:
Är det ett grepp eller bara negligens att vissa karkatärer liksom släpps i det stora hela? Bra exempel i säsong 3 är hela storyn med Thoros från Myr och Robin Hoo… jag menar, Beric Dondarrion och hans muntra män, som framställs som rätt viktiga för storyn och planeras som en stor grej och sedan aldrig mer dyker upp igen. Samma sak med Rickon som efter att han och Bran skiljs åt bara försvinner fullständigt. Kommer han tillbaka? Kommer vi få se fler muntra män? Och vad hände egentligen med Silvio Forell? Släpper de karaktärer på grund av att George RR Martin hanterar sina skapelser som en arg treåring härjar med sina stackars sönderklippta, nedklottrade barbiedockor, eller för att de helt enkelt har för många storytrådar? Det är faktiskt en sak jag blir galen på. Sluta göra lösa ändar i så fall! Våga avsluta nån slags berättelse. Det gäller både seriens skapare och böckernas författare. Dude, you have a serious problem with finishing stuff, man.
Men vi bryter ned det lite i mindre beståndsdelar genom att gå huvudperson för huvudperson.
STARKS
Jon gör säsongens mest omtumlande resa. Från tillfångatagen av Ygritte och undercover hos vildlingarmén, till sexatlet i mysig grotta. (Seriöst, varför är den inte mer välanvänd? Om man lever i ett land av snö och is och så finns det ett sjuckert spa på en plats. Borde inte en liten stad växa fram där? Eller i alla fall ett Yasuragi eller något.)
Bran besätter sin varg, besätter Honor, och tar sig genom hemlig gång (vilken tur den råkade finnas där) för att söka rätt på korpen med tre ögon.
Man får reda på att Jon är en jävel på oralsex och att han och Ygritte faktiskt älskar varandra. De klättrar över muren (en scen där jag satt med handen för ögonen mestadels, ej höjdrädd, men sjukt rädd för att falla från höga höjder om ni förstår skillnaden), och ser ut över landskapet arm i arm. Tyvärr hamnar de i konflikt med varandra över en hästuppfödares rätt att leva eller inte, och Jon tvingas fly tillbaka mot muren. Han jagas i fatt av Ygritte som sätter flera pilar i honom. Han tar sig med nöd och näppe till Castle Black där han genast anklagas för att vara en förrädare. Ygrittes ansiktsuttryck när hon inser att han väljer nattväktarna framför henne krossar mitt hjärta.
Bonus vid muren: Den fina relationen som växer fram mellan Sam och Gilly. Tyvärr ej viktig för det stora hela berättandet, så jag lämnar det därhän – jo! förresten, en plantering om att drakglas är det enda som kan döda White Walkers, men det är allt.
Bran och Rickon fortsätter norrut. Men efter ett tag skiljs deras vägar åt. Rickon får man sen inte se alls på hela säsong 4 sedan. Som en fis i rymden. Bran påbörjar dock sin fysiska resa bortom muren, och sin eteriska resa in i det magiska och mystiska Westeros. Han besätter sin varg, och han besätter Hodor. Han, Jojen och Meera Reed (och Hodor såklart) tar sig genom hemlig gång (vilken tur att den råkade finnas där) för att söka rätt på korpen med tre ögon.
Robb och Catelyn spenderar hela serien med att göra upp krigsplaner och långsamt försonas efter att ha blivit osams i säsong 2. Hänger i Riverrun efter att Catelyns far dött. En favoritscen som berättar så mycket om karaktärerna Edmure och Blackfish, hur Edmure försöker få fyr på faderns likbål och misslyckas med tre pilskott, för att sedan otåligt bli bortknuffad av sin farbror som utan att ens sikta får fyr på likbålet. Robb övertalar Edmure att gifta sig med den Frey som han själv skulle ha äktat för att få flytta sin armé över Freys bro (igen). Freys accepterar motvilligt och bjuder till bröllop som hela Starks-gänget. It's a trap skriker inte admiral Ackbar och således blir Robb, Catelyn och Robbs fru brutalt mördade efter att bröllopet genomförts. The Blackfish kommer undan. Bröllopet är känt som »The red wedding« och kanske ett av de mest traumatiserande tv-ögonblicken i tv-seriens historia.
Arya blir tillfångatagen av Robin Hoo… förlåt, Beric Dondarrion och hans muntra män och tvingas se på hur hennes vän Gendry först tar värvning i Beric Dondarrions muntra guerilla för att sen bli såld till Melisendre. Hon flyr från Dondarrion och blir tillfångatagen av The Hound som precis innan blivit frisläppt av frihetskämparna pga vann duell om sin eventuella skuld som mördare. The Hound och Arya rider således mot Riverrun för att äntligen bli återförenad med sin familj, för att hamna mitt i eftermatten av det röda bröllopet. Roadtrippen med The Hound som ska sluta i en klippskreva i säsong 4 har påbörjats.
Sansa… vad gör Sansa? Jo! Hon blir tvångsgift med Tyrion Lannister och spenderar hela säsongen med rödgråtna ögon och ledsen min. Kom ihåg att vi får vänta ända till säsong 4 innan hon förvandlas till Dark Sansa. GRAAAAHHHH!!!!
LANNISTERS
(Det är i säsong 3 som syskonen Lannisters verkligen blir huvudpersoner i serien. Ett slags huvudpersoner man inte känner så mycket sympati för, som är obehagliga och onda, men som man ändå inte kan låta bli att heja på på grund av så jävla intressanta och välskrivna karaktärer.)
Tyrion får fan. Han räddade Kings Landing men blir förpassad till ett tornrum och utsedd till Master of Coin, vilket mest innebär att han inser att Westeros skattkammare är mer än tömd och att kungariket är skyldig den fruktade Järnbanken enorma summor pengar. Sedan blir han tvångsgift med Sansa Stark, som han dock är rätt snäll mot (även om hon inte uppskattar det), men hamnar i klistret med Shae. Jag hade glömt att hon i säsong 3 faktiskt uppriktigt verkar älska honom, och hennes hjärtskärande gråt när han gör slut med henne ser äkta ut.
Det är nu Jaime Lannister går från antagonist till protagonist och vi förlåter honom för hans barnamordförsök i säsong 1 och hans brutala mord på sin unge kusin i säsong 2…
Men den som får mest fan är Jaime Lannister. Vargo Hoat hugger av hans hand efter att han och Brienne blir tillfångatagna av Lord Boltons män. Han blir naturligtvis oerhört traumatiserad av detta, men blir ändå lite hjälte när han efter att ha blivit släppt ändå rusar tillbaka för att rädda Brienne, som de klätt upp i rosa klänning, gett ett träsvärd och släppt in en levande björn i en arena. Han återförenas sen med sin syster, som inte mottar honom på det sätt han hade väntat (en aning kallt, va?) och återgår som kungens livvakt. Dock ifrågasätter alla honom på grund av hans brist på högerhand och pappa Tywin mest av alla. Det är nu som Jaime Lannister går från antagonist till protagonist och vi förlåter honom hans barnamordförsök i säsong 1 och hans brutala mord på sin unge kusin i säsong 2. Korta och förlåtande är vi tittares minnen. Vi ska till och med förlåta honom för ett gråzonsligg/våldtäkt med Cersei i säsong 4. Mest för att Brienne tror på honom.
Tywin knäpper alla på näsan och spenderar tid med att munhuggas med farmor Tyrell, något som jag skulle kunna spendera en hel seriesäsong med att titta på. Jag tänker att de är lite som om McGonnagall och Magneto skulle mäta sina krafter i ord, patos och ränksmideri. Tvingar in sina barn i oväntade och jobbiga äktenskap, Cersei med Ser Loras Tyrell och Tyrion med Sansa Stark.
Cersei tappar greppet om Joffrey fullständigt och försöker få sin fars godkännande. Hon konfronterar honom, och säger att han är blind för hennes goda sidor på grund av hennes kön. Hon känner sig hotad och utmanövrerad av smarta Margaery Tyrell, som vinner undersåtarnas hjärta genom sin helyllepersona, välgörenhet och allmäna godhet.
Joffrey är mest antagonist i denna säsong också. Bästa scen – när han får rapporten om det Röda Bröllopet och nästan kissar på sig av nöjdhet. Spenderar säsongen med att klå upp horor (och döda dem för att skrämma Tyrion), bli manipulerad av Margaery och även sin morfar. Laddar för sitt storslagna bröllop.
GREYJOYS
Theon blir torterad av Ramsay Snow och blir kastrerad och nedbruten. Ramsay skickar sedan hans avklipta don till Theons far som raskt gör Yara till ny arvinge. No fucks given.
TARGARYENS
Fortsätter sin väg mot frälsarskapet. Befriar slavarna i eunuckarmén »The unsullied« som är superlydiga, supertränade soldater. Går i gång på att vara slavarnas befriare och de svagas beskyddare. Skjuter upp att åka över havet. Får finaste slutscenen när hon blir buren av befriade slavar som kallar henne Mhysa (moder). Träffar Daario Naharis och påbörjar deras samarbete/romans. Blir räddad av gamle trotjänaren Barristan Selmy (Cersei avskedar honom från kungsgardet när Joffrey blir kung i säsong 1 för att ersätta honom med Jaime)
BARATHEONS
Stannis slickar sina sår på Dragonstone, fattig och utan armé, och när Riddaren af Löök återvänder till honom och försöker varna honom för Melisendre fängslar han honom för förräderi. Melisendre hämtar dit Gendry för att offra honom till den röde guden, men han blir räddad av Daavos (som nu blivit fri). Melisendre får en vision (lägligt nog efter att hon läst det meddelande som Nattväktarna skickat ut om den stundande zombieinvasionen, plus vildlingsarmé på fart mot Muren) om att det är norrut som Stannis öde ligger.
Dödslistan
- Robb Stark
- Catelyn Stark
- Robbs fru
- Tusentals nord-soldater
- Roz – mördad av Joffrey
- Orell, warg och örnviskare (dödad av Jon)
- Mormont – Nattväktarnas ledare
- De andra två ledarna för legosoldatkompaniet Second Sons - halshuggna av Daario Naharis och skänkta som gåva till Daenerys
- Sjuukt många slavägare
- Killen som stal Aryas svärd i säsong 2 (dödad av Arya)
- Jävelmånga bönder och sånt
- Robin Hoo… jag menar Beric Dondarrion, men han återuppstår
- Vildlingar som ramlar från Muren
- osv osv
Vad har jag missat? Förbisett? Negligerat?
Diskutera i kommentarerna! Här är det okej med bokspoilers, så långt som serien kommit, men undvik att spoila framtida grejor! Kör!
Game of Thrones säsong 5 har premiär på HBO i april.