Andra säsongen av Alla är fotografer börjar med Johan Rheborg och Henrik Schyffert i bakåtstupa ryggläge. Bildligt talat, alltså, då de två hobbyfotograferna väljer att lägga sig platta inför den genuskritik den första säsongen fick efter bland annat Rheborgs fotosession med sin dotter och sängporträttet av Pernilla August. Som svar döper de första avsnittet till Den manliga blicken, ger varandra varsin genusfokuserad fotoutmaning och bjuder in sin enligt egen utsago »värsta fiende« Tomas Gunnarsson, aka Genusfotografen.
De både hobbyfotograferna lägger sig platt för genuskritiken, döper nya säsongspremiären till »Den manliga blicken« och bjuder in sin »värsta fiende« Genusfotografen.
För den som torrt påpekar att ett sätt att öka jämställdhetsfaktorn i ett tv-program också skulle kunna vara att ha med en kvinna eller två: Jodå, de slår även hål på några myter om reklamvärldens genusförutsättningar med hjälp av Nina Åkestam och coachas i kvinnligt och manligt maktkroppsspråk på bild av Emilia Bergmark-Jiménez.
Det är ett briljant motdrag. För trots att man kan häpna lite över hur oreflekterade de verkar ha varit kring detta innan, och även om programmet i sitt korta format stannar i de grundaste genusfoto-1A-farvattnen, finns något oemotståndligt avväpnande i duons till synes helt uppriktiga kapitulation. De landar måhända inte i något revolutionerande: de slutgiltiga bilderna och diskussionen kring dem blir inte mer än svepande, men vägen dit är både underhållande och upplysande.
»Jag behöver bara vara här«, säger Tomas Gunnarsson när Henrik Schyffert ska plåta underklädesreklam och genast förutser Gunnarssons invändningar mot den stereotypt könade ljussättningen. Med den kommentaren sätter han också fingret på de ifrågasättande glasögonens betydelse. Med sin blotta närvaro skruvar han Schyfferts blick, och däri ligger kanske programmets kärna. Målet kan inte vara att göra Schyffert & Rheborg och alla tittare på köpet genuscertifierade fotografer. Att fullödigt skildra den komplexa problematiken kring »den manliga blicken« och samtidigt göra lite skojsig tv på 28 minuter är en orimlig uppgift. Men att lyfta medvetenheten är det inte. Det är ändå där någonstans vi måste börja.
»Jag behöver bara vara här«, säger Tomas Gunnarsson när Henrik Schyffert ska plåta underklädesreklam…
I övrigt är det ljuvligt att se hur generad Schyffert blir när han ska försöka fotografera de manliga modellerna i ömsint lekfulla »kvinnoposer«. Han fnittrar hela tiden och väser till slut till Gunnarsson: »Varför är det så roligt!?«
Kanske hittar han ledtrådar till svaret i kommande avsnitt, då de utforskar sig själva ytterligare. Poängen med den andra säsongen är nämligen att den ska vara allvarligare, personligare och gå djupare än den första gjorde. Bland annat kommer de att försöka gestalta ett smärtsamt barndomsminne och fånga äkta kärlek på bild.
Hur djupt de kommer att kunna gräva återstår att se, men i det här fallet är även en början god nog.