Clik here to view.
Ida: Nu har jag precis kollat klart på allra sista avsnittet av Parks and Recreation och jag grät bara vid ett enda tillfälle. När Ann kom tillbaka. Men hela den här sista lilla perfekta 13 avsnitts-godispåsen till säsong har jag faktiskt haft svid i halsen och tår i ögat någon gång under varje avsnitt, tror jag.
Man är ju lite trött på att alla kvinnor som man får som förebilder ska vara sådana tuffa kickass-tjejer, men Leslie är en snäll plugghäst som ändå är så fantastiskt rolig. En perfekt bästis!
De senaste dagarna har jag som en självplågare suttit och knarkat ledsna skribenters texter om hur Leslie och de andra på Parks and Recreation gjorde världen lite ljusare och lättare. Jag har letat upp listor över 20 bästa mindre rollfigurerna i serien, kollat på Youtube-klipp på Leslie + Ann, Leslie + Ben och Leslie + Ron. Läst på om historien bakom serien (hur Parks and Recreation först skulle handla om en byråkrat som aldrig fick något gjort – innan man kom på att det hade man sett tusen gånger förr, vad sägs om en byråkrat som verkligen får saker
gjorda?) Men framför allt har jag kollat vad alla andra fans har skrivit. Och så många känner sig ju så vilsna nu!
Jag känner mig vilsen! Julia, hur ska vi klara av det här? Hur kan ett himla tv-serieslut vara så sorgligt?!
Julia: Jag började bli lite konstig i ögonen redan innan Ann dök upp, när Leslie börjar gråta för att alla är i samma rum på samma gång. Och sen igen när Ben tittar på Leslie som går iväg för att hitta ett mynt. Och sen av alla klipp från serien. Och sen när det tog slut, när man ser att både Leslie och Amy Poehler måste ta ett litet extra andetag. Gåshud! På riktigt. (Och avskedet till Harris Wittel, precis när jag trodde att jag hade klarat mig igenom avsnittet… Aj.) Och redan innan det var jag tvungen att inte tänka på att det var sista avsnittet.
Men … jag är på något sätt traumatiserad och nöjd på en gång. Jag vill verkligen inte att det ska vara slut, jag vill inte leva utan Leslie i mitt liv, men om jag nu måste så var det ändå ett ganska fint avsked. Tidshoppandet gjorde att tidshoppet till den här säsongen kändes mer okej, och att få veta vart alla tar vägen på ett tillfredsställande och kärleksfullt sätt. Som sista Six Feet Under, fast ännu bättre.
Nu får vi kanske fokusera på att vi kan se om och se om serien när vi behöver lite Leslie Knope i vardagen. För annars kommer jag bara låtsas att hon kommer tillbaka i höst.
Om man kollar taggen #ParksFarewell så vittnar folk om hur de blivit bättre personer på grund av Leslie Knope, hur de vågat hålla tal på sin skola, vågat tro på sina drömmar…
Ida: Men är det bara jag eller känns det som att folk är ovanligt traumatiserade? Mad Men har ju till exempel sin sista säsong, men man har inte sett folk hetsa kring det på samma sätt. Och om man kollar taggen #ParksFarewell så vittnar folk om hur de blivit bättre personer på grund av Leslie Knope, hur de vågat hålla tal på sin skola, vågat tro på sina drömmar… Man är ju lite trött på att alla kvinnor som man får som förebilder ska vara sådana tuffa kickass-tjejer, men Leslie är ju liksom en snäll plugghäst som ändå är så fantastiskt rolig. En perfekt bästis. »Ovaries before brovaries!« som Leslie själv säger. Jag håller med allt i den här texten, som tar upp om hur fantastiskt det blev på grund av seriens godhet, utan att bli falsk eller beräknande.
Så fort jag sett klart sista avsnittet var jag faktiskt tvungen att se om (för tionde gången) ett av mina favoritavsnitt, The Hunting Trip (avsnitt 10, säsong 2), som innehåller Leslies fantastiska shit men think girls say-tal. Jag tror att det är så jag kommer klara av separationsångesten – ett evigt omtittande! På direkten! Och förtränga att det är slut.
Direkt efter att sista avsnittet sänts var hela casten med i Late Night with Seth Meyers. De sa känslosamma farväl och kärleksfulla ord till varandra och sjöng (eller snarare skrålade) Bye Bye Lil Sebastian tillsammans. Tårarna hade nog flödat här om inte … har du sett den? Ska inte spoila men som Retta (Donna) säger i klippet »I can't watch«:
Julia: Ja, gud, det är verkligen det perfekta avskedet, det klippet. Snörvelfnissar lika mycket åt att mitt eget avsked till serien som åt tanken på att de allihop säger hejdå till varandra, att de har haft så roligt och nu jobbar de inte ihop mer. De är inte allihop i samma rum samtidigt. Å herre, here come the waterworks.
Hon tror på den individuella människan och på människan som grupp, hon ställer alltid upp, hon klarar av allt och hon är genomgod till och med när hon är småsint och om jag är ens en hundradel så bra som hon så kan jag dö nöjd.
Förutom att faktiskt se om serien, så håller jag också i mitt hjärta tanken på alla scener och citat som jag kan ta fram i min hjärna när jag behöver dem. Oavsett om det handlar om när Leslie och Ben kysser varandra första gången, eller alla gånger då någon är där för någon annan, eller treat yo' self, eller Galentine's (vilket jag och några vänner firade förra helgen) eller hundratusen andra små saker, så kan jag alltid plocka fram något som hjälper mig en dålig dag. Eller en bra dag. Jag brukade skoja förut om att jag ville vara Tina Fey men aldrig skulle bli mer än Liz Lemon. Det går inte att skoja på samma sätt om Amy Poehler och Leslie Knope, för Leslie är en så mycket bättre människa än jag. Hon tror på den individuella människan och på människan som grupp, hon ställer alltid upp, hon klarar av allt och hon är genomgod till och med när hon är småsint och om jag är ens en hundradel så bra som hon så kan jag dö nöjd.
Det kanske helt enkelt är det som man får ta med sig, om vi nu ska försöka acceptera att det är slut. Att alla har vi en liten Leslie Knope inom oss, vi måste bara hitta henne.
Ida: Du vet det där som Ben och Leslie säger till varandra, »I love you and I like you«? Det var tydligen Rashida Jones som kom på det citatet, det är hennes pappa, producenten Quincy Jones, som brukar säga det.
Ron, Ben, Ann, April, Tom, Donna, Gerry/Jerry/Terry/Larry och framför allt Leslie, you beautiful tropical fish: I love you and I like you, tack för sju fantastiska säsonger, vi glömmer er aldrig!
Image may be NSFW.
Clik here to view.
De första 6 säsongerna av Parks and Recreation finns på HBO Nordic.