Innehåller spoilers om Agent Carter avsnitt 7, Snafu.
Carter är fånge hos S.S.R. som vill veta varför hon vid upprepade tillfällen hindrat dem från att tillfångata Stark, varpå hon i princip lägger ut seriens feministiska poäng i ett tal och säger att hon gjorde det för att ingen lyssnar på henne, och hon kunde göra det för att ingen lägger märke till henne.
Rungande applåder! I mitt huvud i alla fall.
I en flashback från 1943 avslöjas det att den psykiatriker som S.S.R. räddat från Leviathan inte heter Ivchenko som han påstått, utan Fennhoff. Johann Fennhoff är en karaktär från serietidningarna mer känd som doktor Faustus, och har inga direkta superkrafter men väl en extrem intelligens som psykiatriker med ovanligt stark övertalningsförmåga.
Nu känns finalen härligt farlig. Detta var seriens bästa avsnitt hittills; tajt manus, bra skådisinsatser och seriens roligaste scen.
Så han har övertalat S.S.R.-chefen Dooley om att allt är helt normalt på kontoret. Inget konstigt alls. Inte ens när Dooley i stort sett ger Starks mystiska »item 17« till Ivchenko, som lämnar vidare den till Dottie. »Item 17« verkar vara det som orsakade massakern i Ryssland, då Dottie testar gasen i en biosalong och alla där inne blir onaturligt aggressiva och slaktar varandra.
Carter såg dock när Ivchenko och Dottie kommunicerade med morsekod, och hon och Jarvis lyckas långt om länge övertala de andra S.S.R.-agenterna om att något är fel. Men då är det redan för sent. Ivchenko har lämnat Dooley i en väst som är en prototyp för en ny sorts skyddsväst... men det finns en anledning till att den aldrig lämnade prototypstadiet. Västen har en inbyggd, självförsörjande värmekälla för kalla vintrar, som dock inte går att stänga av och så småningom kommer överhettas och explodera. Dooley räddar de andra på kontoret genom att hoppa ut genom ett fönster före han exploderar.
Fast det finns ingen tid till sorg. Leviathan är på väg.
Och nu, i och med Dooleys död, så känns finalen härligt farlig. Detta var seriens bästa avsnitt hittills; tajt manus, bra skådisinsatser, och seriens roligaste scen när Carter och Jarvis är handfängslade vid ett bord i förhörsrummet, och bestämmer sig för att slå sig ut genom envägsspegeln med bordet som murbräcka... för att sedan komma på att de fortfarande inte kan klättra ut så länge de sitter fast i bordet.
Är ni redo för finalen?