Jag brukar citera Harris Wittels för en av mina bästa vänner när livet känns lite extra jävligt och surt. Av alla Harris skruvade, absurdistiska oneliners är det en beckmörk mening som särskilt fastnat hos oss, och vi återkommer till den hela tiden:
»I can't wait for my parents to die so I can kill myself.«
Det är en så bråddjup och mörk replik men samtidigt så halsbrytande rolig. Den fångar så mycket i en kort fras, och vi skrattar åt dess drastiska svärta, skakar på huvudet åt det sorgliga och sanna. Smärtan och förlösningen. Den är på sätt och vis allt jag vill att humor ska vara.
Även icke-humornördar har skrattat åt Harris genialiteter mer än de anar – det var till exempel han som myntade begreppet »humblebrag«.
Men Harris hann före sina föräldrar. I natt svensk tid hittades han död i sitt hem i Los Angeles. Dödsorsaken tycks vara en överdos, möjligen av heroin som han kommit att missbruka allt mer det senaste året. Det mesta tyder på att det var oavsiktligt. Han var 30 år. Och världen är en tråkigare plats utan honom.
Vem var då Harris Wittels? Om du är humornörd vet du redan, och i dag är du förmodligen förkrossad, chockad över förlusten av en av de skarpaste, otvunget roligaste människorna som överhuvudtaget arbetade inom komedivärlden. En bekant kommenterade att det här var den tyngsta förlusten inom »vår« lilla del av humoruniversum sedan Mitch Hedberg dog. Det säger en del.
Men även om du inte är humornörd har du antagligen skrattat åt Harris skämt mer än du anar. Gillade du The Sarah Silverman Program? Harris skrev några av de roligaste avsnitten. Diggar du Parks and Recreation? Harris skrev flera avsnitt och jobbade också som en av seriens producenter under ett par säsonger. Eastbound & Down? Han skrev för den serien också. Han har även bidragit med vitsigheter till Zach Galifianakis webbserie Between Two Ferns och är ansvarig för en uppsjö andra roligheter. Kanske har du hört talas om »humblebrag«? Harris myntade begreppet.
Men han var också en begåvad ståuppare och en mycket populär gäst på Comedy Bang! Bang! där hans fina kemi med Scott Aukerman ledde till några av podcastens mest minnesvärda ögonblick, inte minst det stående inslaget »Harris' Foam Corner«, där Harris går igenom usla utkast till skämt som han plitat ner i sin telefon:
Tillsammans med Aukerman låg han även bakom podcasten Analyze Phish, i vilken han förgäves försökte övertyga Aukerman om det vedervärdiga jam-bandet Phishs storhet. Stor underhållning även om (eller kanske särskilt om) man avskyr Phish.
Harris hymlade aldrig med sitt intresse för droger, och har själv berättat att han nyttjat olika substanser sedan de tidiga tonåren i Houston. I första hand marijuana, men även hallucinogener och syntetiska droger. De senaste åren eskalerade hans missbruk och han vistades åtminstone ett par gånger på avvänjningskliniker, med varierande resultat. Dessa dramatiska upp- och nergångar är väldokumenterade, framför allt i två avsnitt av You Made It Weird med Pete Holmes. Särskilt det andra avsnittet, inspelat i november, när Harris beskriver hur han ger sig ut i Los Angeles-natten för att hitta heroin, är tungt att lyssna på i dag.
Så sent som i onsdags kväll stod Harris på scen, på populära LA-klubben The Meltdown. Han mådde bra, sa han.
I dag svämmar mina flöden över av sorg och fina minnesord.
HARRIS: sweet guy; no BS; straight up honest guy, type you'd want to gravitate to at a party; amazing how open he was w/ us about his pain.
— Matt Besser (@MattBesser) February 20, 2015
WITTELS: Foam Corner; Phish; really tight smart jokes delivered super dry; perfect grounded straight man; coined a fucking word #humblebrag!
— Matt Besser (@MattBesser) February 20, 2015
He was my baby. I just keep thinking of superman flying backwards around the earth. I wish I could do that. I'm so mad at you Harris
— Sarah Silverman (@SarahKSilverman) February 20, 2015
You should know that Harris was brilliant beyond compare. That his imagination was without limit. That he loved comedy more than anything.
— Sarah Silverman (@SarahKSilverman) February 20, 2015
Och Scott Aukerman twittrade ut den här skärmdumpen inför inspelningen av Between Two Ferns-avsnittet med Barack Obama, som ett exempel på hur Harris hela tiden sköt in små skämt, hela tiden var på:
— Scott Aukerman (@ScottAukerman) February 20, 2015
Harris skulle avsky den här sentimentala sorgestunden, påpekar Joe Mande. Men nu är Harris borta och livet känns lite extra jävligt och surt.