Innehåller spoilers för The Walking Dead, säsong 5, avsnitt 10, Them.
Sara: Kändes ganska mycket som ett mellanavsnitt va? En transportsträcka. Inte helt oävet, allt behöver inte vara superaction jämt, men svårt att hitta något att fästa sig vid.
Per: Håller med. Ett långsamt avsnitt med många grubblerier. Lyfte inte förrän sista kvarten. Jag blev lite otålig. Jo, vi VET att alla börjar tappa hoppet nu. Men ältandet ledde ingenvart. Segt att beskåda.
Daniel: En sak jag grubblade över rätt tidigt – varför skaffar de inte en Babybjörn att bära Judith i? Extremt jobbigt att gå och bära henne så där dagarna i ända. Svårt att se att sådana blivit särskilt hårt länsade i babybutiker längs vägen, borde bara vara att plocka upp en. Eller någon typ av svepsjal om man är lagd åt det hållet.
Per: Ja, det är konstigt. Då har man ju händerna fria att avrätta walkers?
Daniel: Kan ju i och för sig tänka mig att det inte skulle se så badass ut om Rick kom gående med en Babybjörn på magen.
Per: Hehe. Både Rick och Carl är för fåfänga för en Babybjörn, där har vi orsaken.
Daniel: Men ändå, rätt praktiskt i en postapokalyptisk värld om man ska bära runt på ett spädbarn.
Sara: Tycker det låter rätt badass.
Per: Ja vafan, Shogun Assassin då? Han såg ju extremt badass ut, med både barnvagn och samurajsvärd.
Daniel: Eller en sådan där ryggsäck som barn kan sitta i, så är hon bättre skyddad vid strid också. De har inte tänkt igenom det där riktigt, tycker jag.
Björn: Overkligt!
Sara: The Walking Dead ur småbarnsföräldraperspektivet.
Daniel: Jag funderar helt seriöst rätt mycket på Judith, vad de ger henne att äta och så där.
Sara: Sak jag (ej småbarnsförälder) funderade på under avsnittet: Vid vilken alkoholhalt förlorar man mer vätska av att dricka en dryck än man vinner? Alltså, vissa vätskedrivande drycker kan man ju fortfarande dricka när man riskerar uttorkning, typ kaffe. Man får i sig mer vätska i kaffet än det driver ut, så att säga. Borde vara samma med typ folköl? Fast det var väl nån form av starksprit han hade, Abraham, så där hamnar man väl definitivt på minus. Plus förstås andra negativa effekter, men nu tänkte jag enbart på vätsketillförseln. Eventuella specialistläkare bland läsarna får gärna svara mig i kommentarsfältet. Denna utsvävning av min hjärna kan eventuellt ses som en kommentar till tempot i avsnittet.
Björn: Läkarvinkeln!
Per: Jag tänkte också på Abraham, rätt osmart att klunka whisky när man är uttorkad.
Björn: Kemistvinkeln?
Per: Det märks att det var ett svagt avsnitt, när man har tid att fundera så mycket på annat.
Björn: Men älskade att de nämnde »The Walking Dead«!
Per: Den scenen var ju exakt när avsnittet faktiskt lyfte.
Björn: Abso!
Per: Ricks tal kommer vi ju ihåg från trailern som släpptes för några veckor sen. »We do what we need to do. And then we get to live. I know we'll be okay, 'cause this is how we survive.« Ett bra tal. Håller med, härligt när de säger seriens namn rätt ut. Men jag hajade inte riktigt Daryls respons. »We ain't them«, och sen gick han iväg och surade. Varför?
Björn: Och varför ville han inte ha Carol med sig? Stick, om du ska mope:a, Daryl.
Sara: Jag blev jätteförvirrad av dialogen. »Vi är som dom. Vi är inte som dom! Vi är som dom?«
Daniel: Det var ju det han ville, sticka iväg och mopea en sväng.
Per: Precis. Fast scenen tidigare i avsnittet när han satt ensam och grät var fin.
Sara: Jag tyckte det var fint med lite Daryl och Carol-mys. Har saknat dom.
Björn: Men varför ville han inte att hon skulle hänka?
Sara: Äh, han var väl bara lite Daryl-tvär som vanligt.
Per: Tväryl.
Björn: Jag var kanske för känslig när jag såg avsnittet.
Daniel: Jag kan förstå honom. Klart man vill gå runt och mopea runt för sig själv ibland om man är lite enstöring. Vissa travar ut och skjuter djur, andra går ner i källaren och hänger tvätt när behovet faller på.
Sara: Jag blev förvånad när prästen dök upp. Första tanken: hade vi inte blivit av med honom? Så minnesvärd var han.
Per: Jag väntar fortfarande på att prästen ska göra eller säga något meningsfullt eller fylla en funktion i serien. Men icket. Han är bara ett irritationsmoment. När ska det hända något med honom? Det givna (och kanske förutsägbara) hade väl varit att han slutar vara en mes och faktiskt agerar osjälviskt för att rädda gruppen. men han går bara runt och flackar med blicken. Tråkigt för gamle Carver-från-The Wire också att aldrig få nåt att bita i.
Björn: Haha.
Per: Hans enormt tafatta sätt att närma sig Maggie var rätt underhållande, iofs. Vem var tanten i skuffen, förresten?
Sara: Veckans zombie, that's who.
Per: Haha, sant! Solklar veckans zombie.
Sara: Frågan är om hon blivit bunden innan eller efter hon blivit zombie.
Sara: Ganska mycket fokus på Maggie detta avsnitt va? Är det bara för att det var ett Beth-sörja-avsnitt, eller kommer nåt att hända?
Per: Ja, trist för Maggie nu, hela familjen utplånad.
Sara: Ja hjälp, nu hänger mycket på Glenn.
Daniel: Känns som att det är läge för mer magont på den fronten innan säsongen är slut. De betar ju av allt och alla hon håller kär en efter en.
Per: Jo, men samtidigt är ju både Glenn och Maggie populära figurer. Plus att Steven Yeun är den enda asian-american-skådisen i serien just nu, så rimligt att han hänger kvar
Björn: Mm, han sitter nog säkert.
Stefan: Idol-Glenn sitter säkert.
Daniel: Nja, ryker någon i ryggradsgänget tror jag det blir han.
Björn: Fun fact: Hershel är med i Bosch.
Sara: Har han två armar?
Björn: Jupp, båda armarna och inte dekapiterad alls.
Sara: Kul för honom.
Stefan: Nu har vi betat av det mesta hittills men inte det mest (och kanske enda) intressanta: Det som hände i slutet!
Sara: Fick känslan av förhandspressinformationen att slutkillen kommer att hänga med ett tag.
Per: Aron hette han. Eller Aaron. Det var creepy! Otroligt bra slut, bästa cliffhangern på mycket länge.
Björn: Spännande att han visste om Rick!
Daniel: Jag fick lite Lost-vibbar där på slutet. En hel, ren och välrakad The Others-kille som liksom bara kliver in i rutan från flanken och uppenbarligen hållit full koll på dem från avstånd.
Stefan: Ryggsäck. Inga vapen.
Sara: Mmm, freaky välpolerad.
Björn: Ryggsäcken, ja. Som om han var i t-banan i Stockholm…
Per: Haha. Avsnittet började ju med extrem närbild på ett ögonpar, det var väl lite av en Lost-grej också?
Björn: Mer Lost med ett öga.
Stefan: Och hur känner han till Rick? Kan det vara han som avslutade förra halvan, vad han nu hette?
Sara: Ja, har han koppling till han som vi refererade till som prästens eventuella brorsa? Galna pappan? Morgan!
Björn: Men Morgan kändes mer eremit än scout.
Sara: Jo, det är lite Michonne över honom. Men även Michonne anslöt till en grupp efter ett tag.
Per: Morgan känns som en klassisk enstöring. Men du har rätt, Sara. Plus: länge sedan vi såg honom, kanske dags för en comeback.
Stefan: Han måste ju dyka upp någonstans någon gång, så jag gissar på nästa avsnitt.
Björn: Hoppas att både Morgan och Aaron ansluter nu. Lite nya ansikten som gnäller.
Per: Hehe. Känns som det var länge sen de stötte på några människor som inte var kannibaler/sadister/ondskefulla? Kan det vara dags för ett trevligt gäng att bli kamrater med?
Björn: Hoppas, glaset halvfullt!
Daniel: Morgan känns helt väsensskild från den här killen tycker jag. Fick inte alls samma känsla. Är inte han mer av en Daryl-typ?
Per: Jo, kanske. Förresten, ska vi nämna att scenen i ladan var rätt fin? Först ett långt segt avsnitt där alla håller på att tappa sugen rejält. Sen Ricks pep talk. Sen vaknar de av zombiebesök i ladan, och alla måste ställa upp och TILLSAMMANS hålla för. Enormt övertydligt.
Sara: Supersymboliskt.
Per: Och sen undrade man: hur i hela friden kunde de bli av med alla walkers? Och så fick man se hur det gått till, med stormen som en skänk från ovan.
Björn: Ja, stormen Deus Ex Machina.
Stefan: Men vi fick aldrig se hur det gick till när zombiesarna gav upp. Det var ju lite märkligt...
Per: De fick ju alla träden över sig?
Björn: Zombien i trädet var fin.
Stefan: Om stormen var så hård att träden blåste omkull är det ju konstigt att ladan höll...
Daniel: Det var ju väldigt mycket »högre makter styr«-vibbar i görningen också.
Per: Mm, det var väl till och med nån rollfigur som kommenterade det. Var det månne Gud som var i farten?
Sara: Och en skopa »vi kanske borde sluta klaga och vara lite tacksamma« också.
Per: Och det är VI tacksamma för.
Stefan: Hur kunde zombiesarna hamna så långt från ladan plötsligt? Under ett träd? Enligt deras tänkande borde de väl bara fortsätta trycka på dörrarna?
Daniel: The touch of God.
Stefan: Eller var det The touch of Aaron?
Björn: The touch of Carver. Är alla läsare med på The Wire-referenser, förresten?
Per: Ja, kör på bara!
Björn: Vad tyckte ni om Sashas tokspel förresten?
Stefan: Livade upp lite mitt i avsnittet!
Per: Jag tyckte det var klart olämpligt av Sasha. Satte hela gruppen i osäkerhet, snittade Abraham i armen... inte bra.
Stefan: Äsch, det är ju bara tv!
Per: Haha!
Björn: Hahahaha.
Per: Sasha fick ju kompensera med att bjuda på grillat hundkött senare i avsnittet
Sara: Mmm, hund.
Per: Jag tyckte lite synd om hundarna, de hade ju inte gjort något ont
Stefan: Men de tänkte...
Daniel: Jag tycker att det är ett litet problem det där, att det ofta hinner gå så lång tid mellan att något sker och att vi får se reaktionen, i och med att de så ofta kör med parallellt berättande. Okej, nu var det ju inte eoner av tid sedan Tyreese dog och Sasha sörjde, men jag tänkte mer på Beths död och Maggies reaktion.
Sara: Jag irriterade mig på Sasha som tusan, fick köra en inre monolog om allt skit hon varit med om för att ha lite överseende.
Stefan: Håller med Daniel, att det går för lång tid. Varför gick Maggie och sörjde så här långt efteråt! (Kändes det.)
Björn: Precis! Ett avsnitt, max!
Per: Visst, det är synd om Sasha. Men ärligt talat har vi väl inte riktigt förlåtit henne för att hon lät sig luras så enkelt av polisen med handbojor i säsongsavslutningen?
Sara: Hon får skärpa sig.
Per: Å andra sidan, hade hon INTE gjort det hade vi inte fått se Rick ramma en bakbunden man med bil och sen skjuta honom helt iskallt
Björn: Och sen »shut up«.
Stefan: Alla har sina stunder då de blir lite crazy, nu var det Sashas tur. Nästa avsnitt är det någon annan.
Per: Jo, men det var ju vätskebristen som gjorde att alla blev extra känsliga! Allt skit de varit med om PLUS att gå runt och vara törstig och svettig. Klart man blir sne...
Daniel: Vad var det hon mopeade för då, före Tyreese? Jag har till och med hunnit glömma orsaken. Var hon arg för de där som Carol brände upp i säsong tre, eller hur var det?
Sara: Pojkvännen!
Per: Var det han som Carol eldade upp? har redan glömt...
Daniel: Jaja, okej, då kan man väl få mopea ett tag. Det var ju två i deras gamla gäng som hon brände vill jag minnas.
Sara: Herregud, har ni redan glömt Bob som kunde se allt i positiv dager och matade kannibalerna med sitt zombiesmittade ben. Är det tacken?!
Per: Hehe. Javisst, Bob såklart! Sorry. Mr Short Term Memory.
Björn: Haha, vi är liksom vi-som-inte-bryr-oss-så-mycket-om-TWD-cirkeln.
Daniel: Så hon har mopeat i tre omgångar? Eller ja, fyra om man räknar med efter att hon blev lurad av polisen? Det är en rätt otacksam roll de skrivit åt henne, tycker jag.
Sara: Let's face it, den postapokalyptiska världen är rätt mopeframkallande.
Björn: Det får avsluta, haha. Bra!
Daniel: It's a wrap!
Per: Tack för i afton. Chatten var roligare än programmet.
Sara: Håller med Per!
Björn: Pingar er och låter er ta en titt – lite längre tag – innan jag kallar in lö big boss.
Per: Hoppas Kjell inte skriver att vi håller på med »trams« nu igen. Det här är ju seriösa grejer.
Stefan: Jag hittade grejer i föräldrahemmet vi kan hålla mot honom om han gnäller!
TWD-cirkeln återkommer nästa vecka med nytt eftersnack.
Vad har vi missat? In och kommentera!
The Walking Dead säsong 5 finns på amerikanska iTunes och visas med en veckas fördröjning på Kanal 9 på söndagkvällar.