När Jude och Connors fingrar möttes i mörkret i biosalongen i veckans avsnitt av The Fosters skrevs tv-historia. Aldrig tidigare har två så unga karaktärer av samma kön fått en kärlekshistoria berättad på tv. Inte vad jag vet, i alla fall.
Själv kan jag inte låta bli att tänka på alla de kids som för första gången kan känna igen sina känslor i någon i samma ålder.
Det var en liten gest som är början på något mycket större. Den 12-åriga bögen i mig blev djupt rörd och jag kan bara återigen konstatera att The Fosters fortsätter utmana normerna på ett alldeles lysande sätt. Med en sådan här berättelse säger de till alla barn som tror sig vara annorlunda, för att de är kära i någon av samma kön, att de är bra precis som de är och att deras känslor inte är konstiga och fel.
Jude och Connor har varit vänner sedan säsong ett och det har varit lätt att förstå att det har varit mer känslor inblandade ända sedan Connor hade på sig blått nagellack i solidaritet med Jude som vågat gå till skolan med nagellack. Manusförfattarna har klokt nog låtit Jonnor ta sin tid, precis som sådana här känsloprocesser ofta gör i verkliga livet. Framför allt har de låtit Jude utforska sina känslor i lugn och ro. Hans och Connors vänskap har tillåtits djupna och kompliceras i sin egen takt, vilket har gjort att jag har varit osäker på vilken riktning berättelsen skulle ta. I början av den pågående säsongen skrev jag att om serien tog det här steget så skulle det vara oerhört modigt för en redan modig serie.
Hoppas bara att de låter Jonnor utvecklas fint och försiktigt – och utan att stackars ovetande tjejer hamnar i kläm.
För så är det. Det är överlag känsligt att berätta kärlekshistorier med så unga karaktärer, oavsett om det är hetero- eller homokärlek det handlar om. Och just därför är de inte så vanliga, i alla fall inte som längre berättelser. Det är helt enkelt lätt att trampa fel eller gå för långt. Dessutom finns det olika regler kring vad skådespelare under en viss ålder får göra, till exempel sexscener och liknande. Hur The Fosters ska ta denna begynnande kärlekshistoria vidare vet jag inte, men att de är dedikerade till den står klart. Seriens grundare har uttryckt att de själva, som öppet homosexuella, berörs av att kunna berätta en sådan här historia.
Jag hoppas att de låter Jonnor utvecklas fint och försiktigt – och utan att stackars ovetande tjejer hamnar i kläm. Det är så stora känslor i den där åldern att det inte krävs mer än några omslingrade fingrar för att skapa känslomässig effekt. Själv kan jag inte låta bli att tänka på alla de kids som för första gången kan känna igen sina känslor i någon i samma ålder som dem. Hur stärkande och befriande det måste vara. Det är the power of television, folks.
The Fosters sänds på ABC Family.