De unga komikerna i staffen kommer och går, tablå-slottarna runt The Daily Shows förändras år för år, endast Jon Stewart själv består… och jag har gillat det. I synnerhet när Stephen Colbert lämnade syskon-sloten och Stewart samtidigt nådde absolut toppform under november och december. Under en Rosewater-promotion-intervju med NPR, mitt i denna peak, sa han att han tror att »…there are moments when you realize that that’s not enough anymore, or maybe it’s time for some discomfort« – men jag kunde inte ta in det, inte på allvar, när han samtidigt var så fruktansvärt inspirerad på jobbet.
Larry Wilmore har ändå långt kvar till Stewarts passionerade politiska emfas, och vem vill vara utelämnad åt bara Bill Maher?
Men det var väl en konsekvens av att han egentligen redan hade bestämt sig.
Och sedan nyår har formen dessvärre dalat snabbt och kraftigt och jag har flera gånger tänkt att, fan, tog han ut sig helt före jul? Vad håller han på med? Jon Stewart har varit trött och otajmad ibland på gränsen till uppgiven – accentuerat av att förre medarbetaren Larry Wilmore utklassar honom med nya, inspirerande moderna The Nightly Show på The Colbert Reports gamla slot direkt efter The Daily Show.
Och så i går bekräftade Jon Stewart att han slutar. Det läckte ut efter inspelningen av gårdagens show, kommenterades fram och tillbaka av media och Comedy Central, och Stewart själv tweetade:
Tonight! For once, you wanna stay through the interview.
— The Daily Show (@TheDailyShow) 11 februari 2015
Så, Jon Stewart slutar senare i år. Det är klart nu. Good for him, tror jag! Även om jag själv inte är särskilt peppad på hans nya filmskapande karriär – har faktiskt inte ens sett Rosewater. Men det var inte förrän Hugh Laurie, för några timmar sedan, gav sin kommentar på twitter som den faktiska sorgen kom över mig.
Devastated that Jon Stewart is standing down. The thin comic line is breached and the barbarians are upon us. — Hugh Laurie (@hughlaurie) 11 februari 2015
Larry Wilmore har ändå långt kvar till Stewarts passionerade politiska emfas, och vem vill vara utelämnad åt bara Bill Maher?
Världen behöver en ny Jon Stewart och jag ser ingen vid horisonten. Däremot ett rätt självklart alternativ, ändå – återkommer om det senare i dag.